Nej, det hjälper inte att gömma sig…dagarna rusar fram oavsett och jag har under den gångna veckan ibland verkligen fått tänka efter vilken dag det egentligen är.
Jag börjar komma in i nya stallrutiner mer och mer och Vicke tycker jag har känts som att han trivs och har funnit sig till rätta från dag 1.
Vi har varit hos Olof 2 gånger- som vanligt delade vi på passen.
I mina ögon såg det ut som att Olof kunde ta vid där han slutade innan den kortare vilan och jag hade nog inte förväntat mig något annat heller.
På det sättet är Vicke väldigt lätt; det är inte så mycket konstigheter med den gossen utan han gör det som förväntas av honom och verkar nöjd med det.
Under den gångna veckan har jag också hunnit med att få honom skodd, vi har fortsatt att utforska omgivningarna och så blev det en vilodag också.
Molly fortsätter att ha ont av det sporadiska smällandet i byn och det är väldigt tråkigt och frustrerande.
Hon är en försiktig och ganska lättskrämd hund i sig själv så det är ledsamt när andra av obetänksamhet bidrar till hennes rädsla.
Fasar redan för nyår men hoppas att helvetet därefter ska ebba ut.
När jag reste med mina katter brukade jag ge dem ett kosttillskott som heter Zylkène, vet inte om det finns motsvarande för hundar eller om man kanske till och med kan ge samma.
Som jag minns det så skall det härma den lugnande effekten av något ämne i modersmjölken… i alla fall så är jag verkligen skeptisk till alla sådana tillskott men med detta var det en märkbar effekt. Inga mirakel alltså, men katterna blev tydligt mer avslappnade (ej ”drogade” dock).
Tror i ärlighetens namn inte det är på långa vägar tillräckligt för en mycket rädd hund, men som sagt så hade det en tydlig effekt på katterna, tillräckligt för att åstadkomma behagliga bilresor (för mig alltså haha som slapp höra på ylande katter i flera timmar).