Jag har i många diskussioner kring hagvistelse upplevt att det för vissa är väldigt provocerande att säga att man vill ha egen hage till sin häst, dvs att man inte vill att den ska gå med sällskap.
Ännu mer provocerande verkar det vara när man dristar sig till att ”spela pengakortet” dvs försöker förklara att ens häst rent EKONOMISKT inte går att ersätta för en själv och att man inte heller har råd/ kan försvara att ha den försäkrad för dess förmodade värde.
Det är ju allmänt känt att det i Sverige är fult att prata om pengar, vad man tjänar, vad man har betalat för sin bil/ hus/ häst och av detta följer att det verkar lika fult att liksom anse att vissa hästar är mer värda än andra.
Men så är det ju och varför ska man hymla med det?
Att man kan älska en häst man fått till skänks lika mycket som de som rider världscupen förhoppningsvis älskar sina hästar är oomtvistligt men hur det än är så är den första hästen f..n så mycket lättare att ersätta rent ekonomiskt.
Nu påstår jag verkligen inte att Vicke är en världscup-häst men JAG har ändå inte pengar nog att gå och köpa hans dubbelgångare skulle något hända honom och varför ska jag då inte få vara, i vissas ögon, ”överdrivet” rädd om honom?
Jag har tränat sååå mycket i över 4 år- varför ska jag riskera att det händer honom något genom att fösa ihop honom hur som helst och med vilka hästar som helst bara för att det är mer naturligt för hästar att gå i flock än ensamma?
Som jag redan nämnt många gånger har jag i sak inget emot hagsällskap till Vicke men det måste ”passa” och det verkar vissa ha väldigt svårt för att fatta?
Att det sedan kan hända tusen olyckor både när hästen är ensam i hagen och vid massor av andra tillfällen behöver vi inte ens diskutera men man behöver inte öka skadeoddsen mer än nödvändigt som jag ser det.
Skulle aldrig sätta min häst i flock eller tillsammans med hästar som ökar skaderisken oavsett vem hon var. Ska hon gå med en annan häst är det för att hon GILLAR den hästen och har ett socialt utbyte med just denna häst, dvs det gör hennes liv bättre.
Instämmer helt!
Jag vill helst ha hästkompis eller flock. Men skulle aldrig ha det till varje pris. Har sett riktiga hästslagsmål vid ett par tillfällen, där det verkligen handlat om att liv eller död och rena turen att det inte hände mer än vad det gjorde. Nej det ska vara lugnt och harmoniskt. Men om det fungerar bra, vilket det nog gör i de flesta fall så vill jag erbjuda min häst att få gå med hästkompisar då jag anser att det är det bästa ur många synvinklar. Men om andra väljer att inte ha det så så är det upp till dem, jag dömer ingen där. Och alla hästar är individer, hellre att en häst går själv än att den går med en häst det inte funkar med. Står man uppstallad kan det dessutom vara en del ruljangs på hästarna i stallet och varje hopsläpp är en risk så om det kommer och går hästar så hellre ha hästen själv än att byta hagkompis för ofta. Eller om man inte har så stora hagar, det gäller att de kan komma ifrån varandra om de vill, trängsel skapar bråk oftast.
Håller som vanligt med dig.
Står man inackorderad tycker jag att det är mycket meckigare med hagkompis än om man har eget stall med egna hästar.
Precis som du påpekar kan det vara ganska stor ruljans i inackorderingsstall och jag skulle inte vilja hamna i situationen att min häst MÅSTE gå med en viss häst. Vad gör man då om det inte funkar mellan just dessa två hästar? Ska en av de inackorderade tvingas flytta?
Det är ju också så att jag vill att Vicke ska äta i hagen och i nuvarande stall betalar man för det stråfoder man ger.
Vicke äter långsamt som en myra medan vissa hästar fullständigt kastar i sig maten utan paus vilket i mitt fall hade kunnat innebära att av 10 utlagda kilo foder så hade Vicke hunnit äta 2 kg och den andra hästen 8.
Dels är jag ju då inte intresserad av att kanske betala för mat som andra hästar äter upp och dels vill jag ju att min häst äter sin ranson utan att den hinner bli uppäten av hagkompisen.
Och lägger man INTE ut mat är det ännu viktigare med en ”ordentlig” hage och inte någon liten grusruta där hästarna inte har något att sysselsätta sig med och då kanske i frustration/ leda börjar tjafsa med varandra.
Eftersom jag har två nu så går de ihop. Inga problem förutom att Hedwig strimlar Platinas täcken..
Jag har ju haft Hedwig ensam förut men hon blev verkligen otroligt deprimerad av det. Jag fattar absolut vad du menar med skaderisken men det funkade verkligen inte bra för Heddan att gå själv. Inte så att hon bråkade eller sprang. Hon var bara väldigt nedstämd om jag jämför med hur hon är numera.
Jag hade jättegärna haft min häst med en annan i hagen, förutsatt att: 1 de verkligen var goda vänner. 2. Hagen var lagom stor och anpassad för två hästars lek och bus. 3. Den andra hästen inte äter täcken. 4. De kan få grovfoder i hagen (gärna fri tillgång). 5. Den andra hästen klarar att bli lämnad kvar i hagen om jag ska rida under hagtid.
Så jaaaa, kan dessa kriterier uppfyllas så får D gärna ha en hagkompis. Där vi står nu kan jag tyvärr inte kryssa i särskilt många av dessa punkter så då har jag faktiskt hellre honom ensam.
Mkt kloka argument! Förstår dig.
Under de förutsättningarna skulle nog de flesta säga JA till sällskap =)
Oavsett argumenten så tycker jag det är så jävlar supersorligt när jag ser ensamma hästar, oftast i rasthagar lera upp till knäna, stående apatiskt utan att röra sig direkt. Att tro att någon timme i människans sällskap i ridhuset direkt livar upp livet är naivt att tro. Och så kallar man sig djurvän och bara älskar sin häst är skrattretande.