Provocerande träningar?

För ett tag sedan skrev jag om hur en del personer nästan verkade provocerade när man uttrycker åsikten/ viljan att ha hästen i egen hage- det verkar lite tabu att tycka så.

Och idag tänkte jag berätta om en annan sak som också verkar provocera lite…

Ofta när jag har varit och tränat får jag frågan från min omgivning ”hur det har gått”.

Inget konstigt med det men när jag sanningsenligt hävdar att det ”alltid” går bra verkar det störa en del.

Man liksom ser det på deras ansiktsuttryck och på kommentarer de fäller- de tycker att det låter väldigt konstigt helt enkelt och vill gärna försöka sticka hål på påståendet.

Och tja…det är kanske konstigt….eller inte?

Jag betalar ju väldigt mycket pengar för mina träningar och då får man väl förutsätta att den som anser sig berättigad att ta ut denna kostnad besitter sådan kunskap ATT träningarna ”går bra” och att den som väljer att betala samma kostnad gör det av samma anledning?

Jag skulle inte betala många tusen i månaden till vilken tomte som helst utan har ju valt tränare utifrån att jag vill att träningarna ska fungera och hjälpa mig.

Sedan har jag så klart också en väldigt samarbetsvillig häst och det är samma sak där; hade jag inte haft det hade jag gjort mig av med honom…rent krasst.

Varför sitta och kämpa med ett djur som inte vill?

Så nej…jag har i princip aldrig träningar som jag åker ifrån med känslan av att det har gått dåligt.

Jag har haft många sådana genom åren ja men genom nuvarande val av både tränare och häst så är det numera inte så. Faktiskt. Hur konstigt det än kan låta. Och även om det retar (?)  en del.

14 kommentarer Skriv kommentar

  1. M

    Om jag raljerar lite tycker jag det är lättare för att mina dressyrträningar ”alltid går bra” än hoppträningar ( med fler faktorer som spelar in). Förstår precis vad du menar, människor blir nästan provocerande när jag i princip alltid tycker mina träningar går bra och framåt utvecklingen.

    Svara
    • Birgitta

      Det kanske är för att man alltid har fått lära sig och att ”normen” liksom är ”ibland går det upp och ibland går det ner”- som med det mesta i livet.

      Så när någon avviker blir man liksom provocerad eller vad jag ska kalla det.

      Sedan går ju tex mitt TÄVLANDE verkligen inte alltid bra (placerings/rosettmässigt) så jag kan väl få njuta av mina träningar i varje fall…..

      Svara
  2. Matilda Holmström

    Upplever exakt samma sak i mitt stall. Har en liten tjej där som alltid frågar hur det har gått när jag har ridit eller jobbat Jakob. Och ska jag vara ärlig så går det alltid bra med honom. Tror jag kan räkna antalet dåliga pass på en hand. Istället för att hon svarar ”vad kul” så får jag ett ”det går ju alltid bra för er”. Samma när vi vann en start, då var det ”varför går det aldrig bra för mig?”. Tjejen är 11 och jag kan tänka mig att fler tänker detta men att de är äldre och har lite mer självbehärskning..

    Svara
    • Birgitta

      Påminner mig om tiden då jag hopptävlade mycket med Heron.

      Framför allt en person, men det var flera, frågade alltid hur det hade gått.

      Hade det gått super ville de bara gå därifrån och såg ut som att de hade ätit citroner- hade det gått dåligt ville de gäääääärna höra alla detaljer, gärna fler gånger också !

      Svara
  3. Manda Stillnert

    De går oftast bra när jag tränar och hästen går hela tiden framåt i utveckligen sen händer se ibland när vi rider själva att man kan vara lite missnöjd med sin egen insats för de är mycket enklare att ha någon på backen som tjatar 😉

    Svara
  4. Madeleine

    Samma med mig, ytterst sällan som jag inte är nöjd med en träning. Jag kan bli totalt euforisk.
    Tyvärr inte samma känsla när jag tävlar, sitter en dm ovanpå sadeln, flämtar, hästen får taktfel och allt möjligt konstigt.

    Svara
  5. Lee

    Men så är det väl? Man mår väl mkt bättre själv om det går skit för någon annan (o tvärtom)!?!? *hej ironi*

    Svara
  6. Frida

    Kanske handlar lite om vad man lägger i ordet ”bra”. För mig måste inte en bra träning vara en träning där allt bara flyter och känns fantastiskt. Det är visserligen härligt men en träning där det kanske inte var bästa känslan hela tiden men man känner att man fått hjälp och verktyg att jobba med är minst lika bra. Jag har heller inte så mkt prestige i att det måste vara perfekt- tvärtom man utvecklas ju även de gångar det inte känns så bra. Tror att många unga har lite svårt att acceptera att det inte känns perfekt jämnt. När jag hade elever sa jag ofta att det är inte de där lektionerna där allt känns perfekt som är de bästa, de är egentligen bara resultatet av alla andra träningar när det varit både bra och mindre bra. De lektioner som inte känns så bra är egentligen de bästa, det är de lektioner du verkligen har lärt dig något. Tänker man så så går det ju faktiskt bra på nästan varje träning.

    Svara
  7. Ann

    Jag tänker också att vad menar man med »bra?«. Träningarna är ju i mångt och mycket de tillfällen då man får hjälp att ta både sig och hästen ur komfortzonen. DET är ju bra. Men det kan också göra att det kanske inte känns lika bra som när man själv såsar runt utan att pressa gränserna. Så jag tycker personligen det är lite upp och ner. Det som alltid känns bra är att man har ögon från marken och får bra input. Men själva KÄNSLAN av flyt kan ibland försämras för att man pressar gränserna.

    Svara
    • Frida

      Precis! Ibland är man inne i en period då det inte känns så bra för att man håller på att förändra ngt hos sig själv eller hästen. Ofta tappar man lite känsla i en sån period och då är det att tycka att det går dåligt. Men ofta måste det få kännas sämre innan det blir bättregn. Tror Kyra brukar prata om det, att när man lär om eller lär in ngt nytt så känns det ofta som att man tappar känslan. T ex om du ridit med omkullagda händer hela livet och du lyckas få din häst att gå bra så så kommer det att kännas som att man inte kan och har tappat känsla när man skan försöka rätta till handställningen. Och det är svårt att acceptera för många, att hästen inte kommer gå lika fint på tygeln nu ett tag och att kunna se att om ett tag när jag fått rätt på händerna kommer hästen att kännas ännu bättre än innan men inte just nu. Då är det lätt att tänka att det här gick inte bra – det var en dålig träning. Vilket det inte är, det är ett steg i utvecklingen. Och utveckling är aldrig spikrak!

      Svara
  8. Anonym

    Tråkigt att läsa att så många verkar vara missunnsamma när det går bra för en. Kanske dags för kvinnor/tjejer att börja stötta varandra istället för mysa i andras ”misslyckande”.

    Svara
    • Birgitta

      Jag håller absolut med dig.

      Sedan är det väl mänskligt att känna avund ibland även om man givetvis inte behöver lufta detta högt.

      Jag har i alla fall själv känt så ibland- framför allt om man själv tex står med en skadad häst och är deppig som tusan och ser hur en del bara tycks glida fram på en räkmacka med SINA hästar.

      Tyvärr är ju ridsporten en otroligt orättvis sport tycker jag och orättvisan har många ansikten.

      Det handlar dels om ekonomiska förutsättningar tex men också det faktum att hästar är individer och inte maskiner och att man därför inte alltid får de resultat man önskar TROTS att man tränar hur idogt som helst.

      Och det är klart att det kan svida när någon som knappt tränar får bättre resultat än man själv för att nu ta det som ett exempel och att bara säga ”träna hårdare själv” tycker jag är en otrolig förenkling av verkligheten.

      Svara

Skriv en kommentar till M

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>