Efter några dagar med frusna hagar är vi tillbaka i ler-mode och med risk för att bli lynchad vill jag nog ändå säga ”välkommen lera- allt är förlåtet”!
Efter att ha sett Vicke stappla omkring i hagen och suttit hemma nervöst och hoppats att han ”överlevt” dagen och varken blivit sulöm eller ännu värre; vrickat sig så känner jag som ovan även om det verkligen inte är varken roligt eller riskfritt med lera heller.
Alternativet; att hålla honom inne när det är som knöggligast ute har faktiskt föresvävat mig men tänk om det skulle vara så ”hur länge som helst”.
Och andra släpper ju ut SINA hästar….
Inte lätt att vara en överspänd knäppgök!
Nog tjatat om lera och knöggel och jag LOVAR, efter idag ska jag inte tjata mer om mina ettor heller men jag ”måste” avsluta detta kapitel genom att berätta att jag idag gjorde….10 (!!!) stycken, 2 gånger dessutom.
Årets mål är således redan uppfyllt på den fronten och det kunde inte vara roligare!
Tänk att jag lyckats få in känslan för hur detta ska göras- jag som haft så svårt att ens få till 3-4 ettor under lång tid!
Jag håller med. De bryter ju benen av sig. Har en fölunge som är skadad (men får gå ut) och han vrickade sig på direkten när det hade frusit på. Tar mindre tid att spola 6 set leriga ben, än att mocka efter bara en extra häst som man behöver hålla inomhus pga knöggelvrickning 😉
De märks att hästarna är irriterade på där de är knöggligt nu, men de är mest vid grinden hos oss för inne i skogen är de slätt och de står gärna där istället 🙂
Det måste vara en fantastisk känsla att kunna göra så många byten.
Det ÄR det fast jag har knappt förstått det än….
Det har varit en dröm i minst 25 år så nu när den väl är uppfylld är det svårt att greppa…