Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Vi pratade om detta i stallet nyligen; att det är mycket lättare att rida en häst man gillar (vs en man ogillar) och det är väl samma sak med att träna hästar tänker jag.
Jag har märkt att ”folk” alltid har verkat tycka om mina hästar, vare sig de har hanterat dom i stallet, vid in/utsläpp eller tränat oss som ekipage och jag gissar att det mycket beror på just detta ovan i bild.
Mina hästar har kort och gott varit både snälla och väluppfostrade och sådana djur är helt enkelt lättare att gilla för de flesta.
Avkopplande morgon i stallet med ett fint ridhuspass.
Idag fokuserade jag bland annat på tempoväxlingar i trav, enkla byten på mjuka ben (dvs avbrott som inte blir *kambom* tvärnit utan sker nästan obemärkt), täta växlingar mellan höger och vänsteröppna lite överallt i ridhuset samt ettor där jag inte lättar i sadeln.
Fick till det mesta bra men jag behöver fortfarande komma ner bättre i sadeln i bytena och inte liksom försöka hjälpa till genom att förlora kontakten med sadelns säte.
Hemma skippade jag en sen frukost och vi åkte i stället till Torna Hällestads lanthandel för brunch.
Detta mysiga ställe hittade jag för några månader sedan när jag körde runt i omgivningarna för att leta stallplats och även om jag inte fann det jag sökte fick vi ytterligare ett matställe på vår lista.
Förutom brunchen där jag bland annat åt hemmagjorda köttbullar, dito rödbetssallad med pepparrot, ljuvligt stark senap, chokladkaka och våfflor så köpte jag med mig ett fantastiskt gott bröd- se bild ovan.
Igår berättade jag om mina termostövlar som gick sönder efter 2 månader och som jag långt om länge bestämde mig för att reklamera.
När jag berättade om mina funderingar för Henrik efter att ha bloggat om dom tyckte han att det var lika bra att köra ut till Hööks direkt så det gjorde vi.
Och det var faktiskt inga problem att lämna tillbaka stövlarna och få 499:- insatt på mitt konto.
Tur att jag motstod min första impuls att bara slänga stövlarna i soporna!
Och åter ett bevis på att det i de allra flesta fallen lönar sig att reklamera.
För snart 2 år (!!!) sedan köpte jag ett par Petrie-stövlar i näst intill nyskick.
Jag behövde dom egentligen inte för jag hade redan andra stövlar men det var ett sådant fynd att det var dumt att avstå 🙂 .
Och idag av alla dagar tyckte jag att det var dags att inviga stövlarna; på en träning för Olof dessutom!
Mina termostövlar som jag har ridit i 2 månader i sträck nu har gått sönder vilket är uselt och hade jag orkat hade jag reklamerat dom men Hööks är inte det mest smidiga företaget varför jag inte ens sparade kvittot när jag köpte dom.
Att rida med de nya stövlarna gav verkligen uttrycket ”vill man vara fin får man lida pin” en ny dimension- det var som att ha knivar uppkörda i knävecken.
”Jag vågar inte ta av stövlarna….blodet kommer att forsa ut” sa jag gnälligt/ dramatiskt till Olof efter träningen och det var verkligen en lättnad att få av skodonen.
Tur då att träningen gick bra i alla fall 🙂 .
Vi tränade inte på några speciella rörelser utan gräver vidare i smådetaljer kring form, tempo, ställning, böjning och annat intressant 🙂 mest genom att rida ”runt runt” och växla tempo, samla rejält osv.
På vägen hem från stallet var jag tvungen att stanna och tvätta av bilen hjälpligt- inte för att den lär förbli särskilt ren speciellt länge (gissningsvis tills imorgon) men gränsen för hur ofräsch en bil kan få se ut var nådd kände jag 🙂 !
Edit: en bloggläsare som har känt mig i många år ifrågasatte varför jag inte reklamerar stövlarna- jag som alltid uppmanar till detta.
Så nu ska jag faktiskt göra det även om det handlar om typ 500 spänn. Återkommer med vad Hööks tycker….ska termostövlar hålla mer än 2 månader eller ej….
Jag tjatar ju ofta om hur liten hästvärlden är men också hur de mest märkliga sammanträffanden kan inträffa. Vad säger ni om det här:
En god vän skickade nyligen en länk på ett hus som var utlagt på Hemnet- planen var att köpa det.
Jag studerade bilderna och när jag kom till en bild på en hall hajade jag till.
I hallen hängde en målning av en häst och eftersom jag mycket lättare minns oväsentligheter än saker som är verkligen bra att komma ihåg 🙂 mindes jag att jag sett tavlan förut (ej IRL utan också på bild).
Och visst hade jag rätt: tavlan tillhör en facebookbekant som jag tävlat mot för många år sedan och jag kom också ihåg att hennes hus är till salu.
Så nu har min vän köpt hus av en facebookbekant- inte på grund av mig eller tavlan dock 🙂 !
Att vi har olika krav på stallplatsen vi hyr är oomtvistligt.
Jag läser ibland om sååå fina stall där precis allt låter helt perfekt förutom en liiiiten detalj; det finns inget ridhus och då går det ”fetbort” för mig direkt.
Härom dagen läste jag om ett stall som saknade just ridhus men där man i annonsen betonar att man har ”en stor gårdsplan” 🙂 🙂 🙂 .
När jag köpte Kreon var det väldigt nervösa veckor innan affären var i hamn- jag ville sååå gärna ha honom men var tvungen att få sålt Archie först vilket visade sig vara svårare än väntat då exempelvis många backade pga att han haft fång några år tidigare.
För att göra en lång historia kort köpte en ridskola honom slutligen osedd men på rekommendation av min tränare (som hade Kreon hos sig för försäljning) och där är han ännu, 6 år senare (kollade nyligen).
Hur som helst så hittade jag den första bilden på nätet i samband med detta och tyckte att den passade mig och mitt liv just då så jag valde den som skärmsläckare på min telefon och har haft den sedan dess!
Som ni vet flyttade jag ju till ett nytt stall i december och fick därmed kortare och helt annan körväg till Olof.
Döm om min förvåning då jag på denna väg ser skylten på den andra bilden; den har samma text på fram och baksidan så jag ser den både på väg till och från träningen.
Precis bredvid ligger en stor hästhage så kanske är det en hästmänniska som köpt skylten för att inge sig själv hopp ibland- det kan ju onekligen behövas när man har med dessa djur att göra 🙂 ?
Tyckte Vicke var så duktig när han visade fin passage igår att jag gärna ville filma och visa er idag.
Men även om hästen bjöd på en lika bra repris så lyckades inte tömföraren både hålla i tömmarna och filma på ett vettigt sätt trots flera försök 🙂 .
Jag TRODDE att jag hade lyckats med en sekvens men när jag skulle kolla på filmen efteråt är allting bara svart (!!!) och man hör bara min röst som säger ”braaaa” hela tiden 🙂 !
Synd.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer