I morse blev det ingen hästmotion alls utan bara lite tidigare utgång i hagen.
Nu när allt är så upptorkat känner jag inte att behöver lösgaloppera Vicke när han vilar- han tog några varv i denna gångart i hagen, upplevt eller påhittat skrämd av en skottkärra jag hade ställt in för att städa upp efter hans kinkiga ätande av ensilaget.
När han insåg att kärran inte skulle äta upp honom kom han till ro och jag kunde borsta lite på honom, klappa och sedan fortsätta med mina bestyr.
Under eftermiddagens hundpromenad med Molly mötte jag några skolbarn.
”Det är världens snabbaste hundras” sa en ca 10-årig flicka initierat till sina kamrater och ja…det är det ju nästan 🙂 .
