Min morgon inleddes med en uteritt och jag måste ha varit i helt andra tankar för plötsligt insåg jag att det gick kor i en hage som vi var tvungna att passera för att komma vidare.
Jag blev väldigt positivt överraskad när Vicke gick förbi utan större reaktioner fast korna var max 20-30 meter ifrån honom- kor har ju tidigare varit hans stora skräck.
På hemvägen hade korna flyttat sig längre in i hagen (syns på bilden ovan) och DÅ blev det lite spänd hals och stora ögon men inget mer än så.
Under turen tränade jag lite piaff och passage, det förstnämnda kommer lätt och naturligt men passagen blir än så länge ”ej stillastående piaff”, dvs Vicke tar bara pyttesmå piaffsteg framåt. Men det handlar nog delvis om att han inte förstår vad som förväntas- när jag driver framåt vill han helst av allt stå kvar i piaff, gissningsvis för att han tror att det är det jag vill. Fick ändå några sekvenser som kändes bra men svårt att avgöra utan speglar 🙂 .
Efter diverse stallpyssel åkte vi hem och Molly drog nog ett lättnadens suck.
Som jag har berättat tidigare har hon fått ett plåster i stallet som är omöjligt att bli av med, valpen Mia !
Tråkigt att hon inte alls vill leka trots Mias mer än enträgna försök men det är som det är…
Tränar du passage ur piaff? Är det inte enklare, om han nu inte har lika lätt för den sortens samling, att träna passagen ur samlad trav istället där du får in enstska passagesteg med lite kadens istället?
Tål att provas 🙂 !
Det är mitt absoluta tips var alltså inte meningen att ’klanka ner’ utan bara komma med en tanke Aramis hade väldigt lätt för piaff och svårare för passage eftersom han var lite kvick av sig i travsteget. När jag tränade passage så var det absolut mest framgångsrika konceptet att samla bara ett steg här och var, med självbärighet och inte en massa tyngd i handen, för att sedan rida fram igen. Det här var ett enastående bra sätt att förbättra hans trav på också eftersom han tränade kadens och att bli långsammare och ta mer vikt bak.