De som läst bloggen länge kommer säkert ihåg ”min” katt Gullis som föddes på min förra anläggning och som jag adopterade.
Gullis försvann en tid innan jag flyttade därifrån men jag fick också veta att han inte begett sig längre än till ett stall på andra sidan vägen- en sträcka på kanske 100 meter 🙂 .
Jag frågade efter honom senast härom dagen och fick den glädjande rapporten att han fortfarande finns där och det känns härligt.
Gullis har nämligen en ovana att ge sig iväg varje sommar och då ser man honom bara väldigt sporadiskt och kan bara hoppas att han överlever trafik och andra faror.
Men än så länge hänger han med (han är väl runt 6-7 år gammal) och jag hoppas det förblir så i många år.
Han är så söt den katten, kul att höra att han har det fint! (Inte bara för att han är söt haha, även fula katter om det hade funnits några förtjänar såklart att ha det bra…)
Förstår vad du menar.
Just Gullis ligger mig extra varmt om hjärtat eftersom det var jag som fick honom tam (och gav honom ett mycket passande namn)- han var helt förvildad innan jag satte MINA klor i honom ha ha ha.
Och han har förblivit kelig i det andra stallet vilket är så roligt för mig att veta.