Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Den gångna veckan har vädermässigt varit som flera föregångare och har bestått av sol, sol och mycket mer sol och höga temperaturer därtill.
Jag trodde aldrig att jag skulle önska regn efter den vidriga hösten som innehöll mer av den varan än vad någon sund människa ville ha men nu ser nästan alla våra hagar mer ut som en stäpp i Afrika och risken är ju också att ensilage blir att svårt att få tag på/ kostar multum.
Att kunna sola och bada precis när man vill har däremot varit angenämt och hästmotionen sköter jag ju ändå alltid på morgonen så ur de aspekterna har solen inte alls stört.
Vicke har jobbat på bra i värmen tycker jag- vi har inte tävlat men varit hos Olof 2 gånger, tränat på egen hand, ridit ut och så blev det även en ren vilodag.
I morse blev det ett ridhuspass och även om min bils termometer visade 20 grader redan 07.00 så var det absolut uthärdligt i det stora plåthuset.
Vi har möjlighet att öppna upp på både en kort och en långsida och det fläktade tillräckligt för att man inte skulle få värmeslag.
Jag tycker att jag hade en bra känsla hela tiden och det mesta som jag checkade av gjorde Vicke fint och energiskt.
Bytena i varje har jag inte ägnat en sekund i några veckor men när jag gjorde dom, först 4 stycken några gånger, sedan 6 och till slut 8 en gång, så kändes de fina.
Vicke går just nu i en hage där han har en hel del gräs och det är underbart att kunna erbjuda honom detta även om mängden ensilage som lämnas i boxen är…..hmmmm….stoooor!
Efter stallbesöket gjorde Henrik och jag en repris av gårdagen; vi åkte till Tvedöra och bättrade på våra solbrännor, invigde solstolar vi köpte billigt igår och doppade oss några gånger även om vi flög upp ur vattnet ganska snabbt 🙂 .
Vi köpte med oss mat hem också även om kotletterna i kylen nu får flyttas till frysen i stället- ibland är det skönt att bara välja det bekväma alternativet.
De som läst bloggen länge kommer säkert ihåg ”min” katt Gullis som föddes på min förra anläggning och som jag adopterade.
Gullis försvann en tid innan jag flyttade därifrån men jag fick också veta att han inte begett sig längre än till ett stall på andra sidan vägen- en sträcka på kanske 100 meter 🙂 .
Jag frågade efter honom senast härom dagen och fick den glädjande rapporten att han fortfarande finns där och det känns härligt.
Gullis har nämligen en ovana att ge sig iväg varje sommar och då ser man honom bara väldigt sporadiskt och kan bara hoppas att han överlever trafik och andra faror.
Men än så länge hänger han med (han är väl runt 6-7 år gammal) och jag hoppas det förblir så i många år.
Efter min lilla uteritt åkte jag och Henrik till Torna Hällestads lanthandel för god brunch och därifrån vidare till Tvedöra som ligger kanske 1-2 kilometer därifrån.
Jag fick tipset om detta badställe av en fd stallkamrat för några somrar sedan och hade det inte varit för henne hade jag nog aldrig hittat dit.
Det finns inte en enda skylt som aviserar att man befinner sig i närheten av sjön och den syns inte från vägen och jag kan bara gissa att det är så ”man” vill ha det- ganska ostört.
För det är ett helt ok ställe att sola och bada på, hundar får vara med och det är inte överbefolkat och skrikigt och skränigt.
Vattnet ser kanske inte så rent ut på bilden ovan men det ÄR absolut inget fel på det så jag badade faktiskt hela 3 gånger vilket är storartat när man är så frusen som jag 🙂 !
En läsare undrade hur jag har lärt in passage tidigare och om man inte alltid börjar med att göra det ur samlad trav.
Jag skulle vilja säga att det inte finns något ”alltid” vare sig det gäller piaff eller passage eller när/ hur/ om man lär hästen detta.
En del ryttare börjar med dessa rörelser väldigt tidigt, andra mycket sent i utbildningen och andra inte alls- av alla möjliga orsaker.
Minns att jag var på en clinic med Kyra för snart 30 år sedan där hon visade att hon började trampa unghästar på töm väldigt tidigt- hon menade att man kunde ta upp dom till ridhuset ganska frekvent och göra detta några minuter utan problem.
Själv är jag ingen utbildare annat än av egna hästar och jag har gjort lite olika beroende på mina hästars fallenhet för piaff och passage och i samråd med aktuell tränare.
Heron var tex relativt välutbildad men hade ingen fallenhet alls för varken piaff eller passage så jag la aldrig någon tid på detta alls- jag hade så mycket annat jag ville göra med denna häst som dessutom tävlade hoppning och dressyr parallellt i många år.
Décima däremot lärde sig att gå i en fin passage från en dag till en annan nästan och det lärde jag in på töm.
Kreon, den ibland lättupprörda och känsliga hästen piafferade lite grann uppsuttet men jag hade honom ju i bara 2 år och hade fullt upp med en massa annat än att fokusera på piaff och passage.
Vicke visade sig ganska tidigt ha väldigt lätt för piaff uppsuttet, annars hade jag aldrig lagt något tid på det i det skedet av hans utbildning- även om piaffen är väldigt stärkande tex så finns det andra träningsmetoder som ger lika bra effekt.
Han piafferar även fint på töm även om jag tömkör väldigt sällan.
Passagen kommer inte alls lika naturligt men den vill jag träna eftersom jag tror att den, liksom piruettgaloppen, har en mycket bra inverkan på arbetstraven.
Jag kan inte påstå att jag ännu ”brukar” träna just passage på något särskilt vis- än så länge gör jag det för sällan för kunna säga att jag har utarbetat någon plan eller strategi; jag får helt enkelt se hur det lämpar sig bäst att få fram den.
Som jag skrev igår funkade det då bra ur den samlade traven men jag vill inte gå så långt som att hävda att det alltid är så man gör eller börjar.
Vissa hästar är också lättare att få att trampa på töm än uppsuttet och för andra kan uteritt, framför allt på hemvägen, ge den extra laddningen som kan behövas.
Man får helt enkelt prova sig fram och för oss amatörer tycker jag inte heller att detta är något man måste lägga tid och energi på om hästen har stora svårigheter- då är det bättre att träna på annat eller möjligen om man tvunget vill- ta hjälp av en skicklig utbildare.
Ovan lite hyfsad piaff och nedan lite bättre dito!
Blev lite barnsligt glad när jag såg dessa bebis-bär igår!
Köpte en jordgubbsplanta av en privatperson via Facebook för några veckor sedan och hon var så där härligt entusiastisk som en del odlare är kring sina grödor och utlovade digra skördar om något år.
Men det ser alltså ut som om Henke och jag kommer att kunna knapra på i vart fall var sin egenodlad jordgubbe redan i år!
Idag körde jag en repris av gårdagens träning fast i ”mitt” egna ridhus.
Och medan det bokstavligen droppade svett från Vicke igår pga värmen var han idag ”bara” lite lätt fuktig under sadeln och på halsen- skillnaden mellan att rida 12 på dagen eller 7 på morgonen he he…
Jag nöjde mig efter 35 minuter, liksom igår, tyckte jag hade en bra känsla i både piruettgaloppen och den efterföljande traven som är den typ av trav (”powerful”) som jag alltid vill ha.
Nu vet jag i alla fall hur jag ska få fram den (direkt ur piruettgalopp) och det är ju ett gott steg på vägen.
När den sedan börjar dippa tar man lite galopp igen osv 🙂 .
När Molly och jag vinkade hejdå till Vicke stod han nöjt och betade och det hoppas jag han ägnar sig åt resten av dagen.
Sedan jag började fodra med helhavre finns det inga bajshögar i Vickes hage- de är helt pulveristerade, av fåglar måste jag anta.
Jag ska kanske betona att det inte finns en massa synlig havre i bajshögarna men uppenbarligen inser fåglarna att det finns något ätbart att leta efter!
Och Vicke är den enda hästen som äter havre på anläggningen medan alla andra äter olika müsliblandningar och det är en enorm skillnad.
I alla andra hagar ser man ”riktiga” bajshögar här och där- hos Vicke inget alls!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer