Tjoho….i morse kunde jag rida på utebanan som efter ett regn i förrgår inte dammade det minsta och vars underlag ”höll” utan att glida.
Jag repeterade en del från gårdagen och tänkte på en diskussion som jag och Olof hade kring slutorna.
Denna rörelse har Vicke ”alltid” haft svårt för och hans ”försvar” är att antingen räta ut sig om jag kräver det tempo som jag egentligen vill ha eller så tappar han tempot om jag insisterar på att han inte får räta ut sig.
Eftersom rörelsen inte blir korrekt om hästen är rak måste jag välja det andra alternativet för att i sinom tid befästa den korrekt- låter jag Vicke ständigt klara sig undan genom att förvisso trava på men på tok för rak lär han sig inte hur det ”ska vara”.
Då är det bättre att acceptera en viss ”fart-försämring” och kanske till och med att han går ner i skritt- så länge rörelsen utförs med korrekt böjning och ställning.
Så klart är det nyanser men man kan se det på de senaste filmerna jag la ut, att det inte hade skadat med mer tempo men då faller slutorna isär än så länge.
Eftersom det inte finns något att glo på kring utebanan blev det också superfina seriebyten, både fyror, treor och tvåor.
Tvåorna är faktiskt svårare än ettorna för Vicke vill gärna förkomma mina hjälper då han tror att det är ettor ”jag menar” och kan ganska lätt göra 3-4 stycken helt på eget bevåg och fast jag tycker att jag sitter helt stilla.
Annars handlar det så klart inte bara om Vicke i bytena som han kan göra betygsmässigt allt från 0 till 8 utan min egen sits och hjälpgivning är så klart viktig och ibland rider jag inte distinkt nog.
Men att inte behöva parera gloende och som ursäkt därav spändhet, utbrytningsförsök osv underlättar absolut för ryttaren 🙂 !
Jag var mycket nöjd med dagens pass och skrittade sedan ut en kvart med Molly på behörigt avstånd innan hagen väntade på Vicke och frukost på mig.
Har även Olof svårt att rida slutorna?
Hur är diagonalskänkelvikningarna?
Boccherini hade också svårt att hålla tempot när han var yngre. I det fallet var det bra då han var hetsig och springig och genom skolorna lyckades jag kontrollera tempot utan att börja ”hala” i hnm. Så oj vad mkt skolor det blev!
Gör du mkt slutor på raka spår? De är utan tvekan enklare förbåde häst och ryttare och där man bör vara bra befäst innan man tar det diagonalt. Diagonalt ÄR det en ganska knepig rörelse då det kräver en del av både ryttarens sits (i detta fall mkt följsamhet åt sidan) och hästens förmåga till övertramp.
Olof tycker också att Vicke har det svårare med slutorna än vissa andra rörelser men han rider dom bättre än jag.
Jag tror absolut att ju svårare en häst har för något desto viktigare blir ryttarens sits och där har ju Olof ett övertag då han dels sitter bättre dels har otroligt långa ben som verkligen kan rama in hästen fullständigt.
Bytena, som Vicke har mycket lättare för tex, gör han lika bra med oss båda för där behöver han inte lika mycket hjälp och korrigering.
Sedan vet jag inte om jag tycker att slutor utmed långsidorna är lättare, däremot är de lättare att få till i galopp.
Skänkelvikningarna var också svåra en gång i tiden- inte numera.