Månadsarkiv: augusti 2018

Fredag- missräkning

Dagens väder blev bokstavligen en stor missräkning om man hade satt sitt hopp till gårdagens väderleksprognos som lovade/ hotade med kopiösa regnmängder.

Själv var jag bara väldigt tacksam att det slog slint med nederbörden- jag såg framför mig hur vi knappt skulle kunna få ut hästarna i vräkande hällregn där de sedan skulle stå och översköljas av vattenmassor hela dagen.

Vicks gav mig ett jättefint ridhuspass och jag utnyttjade en av speglarna till att göra rätt så många halter tills det verkligen kändes bra.

I MSV B:2 vänder man in från långsidan och gör halt på meddellinjen innan man ryggar och där vill Vicke fuska och stanna innan linjen och gärna också lämna lodplanet både i själva halten då huvudet kan hamna i ”spejarläge” och i ryggningen där han tvärtemot kan släppa bettet lite och hamna bakom lod.

Denna rörelse är således som ett kinderägg där alla 3 sakerna måste utföras korrekt och det är inte så vanligt att man ser det på tävling tycker jag.

Samtidigt är det onödiga poäng att ge bort eftersom det tex inte spelar någon roll hurdana gångarter hästen har- det handlar enbart om lydnad, korrekthet och precision.

Efter ridningen blev det massa snack med en stallkamrat som jag verkligen ”klickat” med (det är annars väldigt lugnt i stallet på morgnarna vilket är skönt) och sedan hade det gått så många timmar att jag kunde köra och äta lunch direkt utan att ha hunnit äta frukost!

Härma- kul eller trist?

Så har jag då åter sett interiörbilder från ett stall där det hänger en kristallkrona i taket.

Minns när jag såg det första gången, det var säkert 6-7 år sedan om inte mer och då hajade man till och tyckte väl antingen att det var coolt eller fjantigt.

Sedan dess har jag sett det fler gånger än att jag ska tycka annat än ”äh..ta bort dammsamlaren” 🙂 !

För när något unikt blir vanligt mister det sin tjusning till stor del..även om vi så klart apar efter massor i livet….

Ungefär som när Pamela Anderson svassade omkring i sin röda baddräkt och hade en taggtrådstatuering runt ena överarmen.

Då tyckte jag, som annars är en stor motståndare till tatueringar (tycker de är fula helt enkelt) ”wow….så originellt…och rätt coolt”.

När sedan trettioelva tjejer/kvinnor/ tanter målade på samma taggtråd runt sitt gäddhäng miste det helt sin attraktion på mig 🙂 .

Torsdag- vilse

Ny bostad!

Mycket regn idag men jag hann faktiskt rida ut i morse utan att få en droppe på mig.

Dagens tur var av ”utforskarkaraktär” och det gick väl sådär kan man säga eftersom jag red vilse 🙂 !

När jag såg en vägskylt som proklamerade att jag nu var i Södra Sandby (läs: närmade mig byhålans centrum med massa trafik) fann jag för gott att vända och rida samma väg tillbaka även om det inte var min tanke från början.

Försökte faktiskt använda min kart-app på IPhonen men det var en jäkla tur att jag inte lydde dess instruktioner för då hade jag irrat omkring ännu kan jag lova!

Det sa hela tiden ”ta höger” när jag i vart fall visste att var det någonstans jag skulle så var det åt vänster- fattar faktiskt inte vad som hände där!?!

Nåväl, vi var tillbaka i stallet efter 70 minuter i stället för planerade 60 så ingen skada skedd hi hi.

Och väldigt tacksamt att ha en häst som bara hänger med överallt utan att fråga fast vi mötte en del rejäla fordon på vägarna och dök in på smala skogsstigar däremellan.

Stallflytt

Härom dagen flyttade jag Vicke till ett nytt stall; detta efter bara lite mer än 8 månader i Södra Sandby.

Nu står vi i ett stall med knappt 20 inackorderingar granne med Flyinge ryttarförening och jag som inte är en hoppjerka hoppas att detta stallet kommer att kännas som ”the one”.

Jag gillar som sagt inte alls att flytta omkring så som många gör utan problem och för att ”förnya sig” men i detta fallet kände jag att det var på tok för mycket som talade för en flytt för att jag inte skulle ta chansen när den dök upp ganska oväntat.

Så även om Vicke har haft det hur bra som helst i Södra Sandby så fick  han lämna sin säkert älskade hage och ersätta den med en nästan likvärdig i Flyinge.

Nu står han på halm igen och även om jag i sak inte haft problem med att använda varken spånpellets eller spån så föredrar jag tveklöst halm- av flera olika anledningar.

I Södra Sandby fick vi köpa in pallvis med spån vilket innebar att man låg ute med rätt många tusen- här ingår fri tillgång på halm.

Och jag gillar att hästarna alltid har något att pilla med i boxen även om just mitt djur äter otroligt lite (ingen?) halm.

Min stallhyra bli avsevärt billigare nu, minst 1.000:-/ månad och om aviserad hyreshöjning i Södra Sandby genomförs pga dyrare stråfoderinköp handlar det om nästan det dubbla (2.000:-) och både ca 12.000 och 24.000 på ett år är för mycket pengar för att jag bara ska rycka på axlarna…min häst kostar tillräckligt ändå….

Det som nästan känns bäst är att jag nu säkert vet att det finns stråfoder till Vicke till nästa sommar utan att jag behöver leta och engagera mig på annat vis.

I stallet vi flyttade ifrån finns det i dagsläget inte säkrat foder annat än året ut och även om jag tror att det kommer att lösa sig så känns det långt tryggare att veta än att hoppas och tro.

Jag hade ”så klart” kunnat leta foder på egen hand men ärligt talat hade detta varit ”worse case scenario” då jag inte har kontakter för att hitta foder, inte vill ligga ute med tusentals kronor och dessutom lagra flera ton foder på någon annans anläggning. Nej tack.

En annan förbättring är att antalet stallpass halveras; i det nya stallet har man ett utsläpp eller intag den ena veckan och samma sak samt en kvällsfodring veckan därpå (dvs 1 eller 2 pass beroende på jämna eller ojämna veckor).

Jag har i sak inget emot att hjälpa till ganska mycket i stallet eftersom jag är ledig på dagtid och har tiden så att säga men det känns ändå skönare när det inte är ett tvång och något som måste göras ganska många gånger varje vecka.

Så sammantaget kunde mitt nya stall erbjuda mycket bättre förutsättningar och som en härlig grädde på moset har jag nu 200 meter till 2 (de är sammanbyggda) ridhus med…..tadaaa….SPEGLAR 🙂 !

Jättebra underlag och ett ridhus jag tävlat i många gånger så även det känns som en uppgradering.

Ridhuset i Södra Sandby har också utmärkt underlag men saknar speglar vilket för mig personligen var ett större minus än jag anade och att Vicke dessutom konstant spände sig vid den ena kortsidan vid vilken det stod hinder och annat påverkade passen.

Inte så att det störde ridningen mycket men det går ju inte att förneka att det är lättare och roligare att rida när hästen är fullkomligt avspänd än när det varje gång man kommer till den ena kortsidan blir en liten spänning.

Lika spänd som min knäppis var i ridhuset lika cool är han tack och lov att flytta- han gick bara rakt ut i sin nya hage och ställde sig för att beta och i stallet har han också bara installerat sig utan ett knyst.

Nu håller jag som sagt tummarna för att flytten visar sig vara rätt beslut- anläggningen i Södra Sandby passade mig såååå bra på så många vis men förhoppningsvis blir detta ännu bättre!

Onsdag- najs

Ska inte påstå att jag hade ”the perfect ride” i morse men det kändes som ett jättefint pass, tyckte jag i min ensamhet i alla fall.

Många gånger om jag gör en övning som inte känns optimal hos Olof så brukar den kännas mycket lättare att göra dagen efter.

Medan jag red idag funderade jag på om detta beror på att polletten liksom hinner ramla ner hos Vicke eller om det är hos mig den ramlar ner eller det (tyvärr i så fall) är så att mina krav i min ensamhet inte är lika högt ställda och att jag därför upplever att det känns/ går bättre 🙂 ? Time will tell…..eller domarnas bedömning 🙂 !

Efter passet ”fastnade” jag i en massa trevligt snack med en stallkamrat och plötsligt var det dags att köra och äta lunch med maken- då hade jag inte ens ätit frukost hi hi!

Ja, ja…det gäller att ta tillvara de fina dagarna i stallet medan man fortfarande kan gå och ”pula” utan att frysa, bli genomblöt utomhus av regn och…tja….ni vet hur höstarna kan bli…

Min lust att tillbringa ”onödig” tid i stallet minskar helt klart med tilltagande höst och vinterkänsla.

Energitjuvar

Känner ni någon som passar in på dessa 5 punkter?

Jag har enstaka gånger haft med sådana personer att göra och mitt tips är att dumpa- så fort det bara går.

Skulle personen tex vara ens chef, partner eller nära släkting är det ibland lättare sagt än gjort och kan ta tid men enligt mig tar det på tok för mycket kraft för att det ska vara värt att ha en relation med denna typ av människa.

Jag fungerar i alla fall så att jag tänker väldigt mycket och kan inte bara låta bli att bry mig utan jag tar åt mig och mår dåligt om jag blir illa behandlad. Även om jag vet att det är den andra personen som ”har problem”, tjafsar med ”alla” och inte bara med mig osv så lägger jag energi på att grubbla och må dåligt och det är ju helt onödigt om man inte måste.

Så; känn efter och känns det inte bra så lämna!

Tisdag- träningsdag

Tisdag= träning hos Olof!

Vi fortsatte med det piruettförberedande arbetet och gjorde en ny övning idag.

Öppna på meddellinjen och i slutet av den (precis innan kortsidan med andra ord) först en 10-meters volt i piruettgalopp och efter några gånger en liten vändning i stället för volten.

Det går bättre och bättre men jag förstår varför piruetter kommer så pass sent i tävlingsprogrammen; det är mycket att hålla reda på!

Nu, några månader ”för sent” finns det faktiskt lite gräs i hagarna så Vicke vandrade glatt ut efter träningen och ville knappt ens äta de utlagda äpplena.

Utvecklade dressyrtävlingar

Jag har i flera tidigare inlägg framfört åsikten att dressyrtävlandet är på tillbakagång och som bevis för min teori pekat på färre och färre antalet startande.

Tyvärr är trenden fortsatt tydlig här i Skåne och de förklaringar jag hört handlar bland annat om att det har blivit för dyrt att tävla, att konkurrensen gör att det känns omotiverat att åka ut och agera klassutfyllnad samt att det är på ”pay and ride”ryttare numera åker och som då alltså ”snor” ekipagen.

En väldigt tråkig utveckling av olika anledningar tycker jag och det känns extra tråkigt när utvecklingen inom ridsporten egentligen talar för fler startande/ ett ökat tävlande.

Idag har tex fler och fler anläggningar mer än ett ridhus och dessutom håller underlagen i dessa och på bredvidliggande utebanor en mycket högre kvalité än när jag började mitt tävlande.

Hela anmälningsproceduren har också förändrats till det avsevärt bättre; jag tänker på hur man ”förr” fick leta efter propositioner i olika kalendrar, skicka sin anmälan via post, startanmäla per telefon osv.

Ja ni som har hängt med i 20 år eller mer håller säkert med om att spridningen av datorer och internet har gjort massor.

Ett annat område är resultatredovisningen!

Jag minns hur man i många år i början av min tävlingskarriär kunde få vänta dagar eller till och med veckor innan man kunde ta del av resultat från olika tävlingar ( tja om man inte ringde till arrangören i alla fall).

Numera ser man att många ryttare sitter med sina telefoner och spänt inväntar både eget och andras resultat mer eller mindre direkt efter avslutad ritt och detta tycker jag också är väldigt smidigt och lättillgängligt, på gott och ont ha ha ha.

Ibland hinner man inte hem från en tävling förrän ”grattis” eller ”vad hände” plingar till i telefonen; det går inte att gömma sig precis 🙂 .

Här ser jag faktiskt ett ”utvecklingsområde” trots allt som redan underlättar och jag tänker på resultatredovisningen på plats och i realtid.

Det förekommer redan på riktigt stora tävlingar men jag tänker att det inte borde vara sååå avancerat att visa ryttares poäng/ procent under rittens gång via en eller några stora TFT diplayer?

Jag tror att det hade varit uppskattat och bidragit till liiiite fler åskådare runt banorna och ökat känslan av att det faktiskt är en tävling man är på (ibland undrar man…med en handfull personer på läktarna)  eller vad tror ni?