Sedvanlig morgon i stallet; fodring, harvning, dressyrpass på utebanan och utsläpp av alla hästar i repektive hage.
När det blev dags att göra i ordning höpåsarna insåg vi att ensilaget inte skulle räcka och att ingen av oss två tjejer som var ensamma i stallet kan köra traktorn som vanligtvis används för att förflytta balarna.
Vi försökte med förenade krafter att rulla en bal från sin ursprungsplats och till stallet men när vi hade kämpat en tredjedel av vägen och balen vägrade att fortsätta att röra sig kom jag på att vi kunde prova att knuffa på den med min bil.
Och det var ju tur att den lösningen fungerade för annars hade vi stått där än misstänker jag 🙂 !
Det går att flytta balar även utan rätt maskiner, jag och min mamma har förfinat vår teknik genom åren. Vi spänner fast en lina runt rundbalen och drar den med bilen för att dra ned den och vända den så att det går att rulla den. Sedan puttar vi runt den med dragkroken på bilen tills den står helt rätt framför stallportarna. Vi har ett avancerat system med brädor framför porten eftersom det är en kant vid öppningen. Sedan rullar vi in den för hand. Går utmärkt med 2 personer!
Jag hade troligen utvecklat något likande om jag hade varit tvungen.
Idag var ett undantag- i vanliga fall sköts ensilagehanteringen med traktor och då går det ju lätt.
Japp, hästtjejer är varken klena eller dumma. Vi fixar allt. Märker när man umgås med icke hästfolk att de blir chockade när de träffar hästtjejer. En vän berättade att när hennes pojkvän mötte hennes (kvinnliga) hovslagare första gången in action så blev han djupt imponerad och så att hon såg ut som om hon skulle kunna smida svärd och slakta kor, haha!
Ja ska man vänta på att någon, man eller kvinna, kommer till ens undsättning är det bättre att försöka reda ut så mycket man kan själv 🙂 !