Hästtjejer och barn

En bloggläsare föreslog igår att jag skulle skriva om ”varför det är så många hästtjejer som inte har barn” och det kan jag absolut göra, framför allt eftersom jag själv gjorde detta val tidigt i livet.

En pojkvän jag hade för tusen år sedan menade att jag hade ersatt barn med djur och det kan jag absolut ge honom rätt i- därmed inte sagt att jag anser att man behöver välja det ena eller det andra, så klart!

Men själv har jag aldrig funnit tanken på en avkomma så lockande att det har övervägt det jag ser som stora nackdelar; en tveklös begränsning i det ”egoistiska” liv jag själv föredrar att leva.

Jag vill kunna ägna mig åt mitt hästintresse när jag vill, hur mycket jag vill och lägga hur mycket pengar på det som jag vill- det kan man inte med barn.

Sedan vill jag verkligen inte skylla den självvalda barnlösheten på hästintresset enkom; vill man så kan man kombinera mycket i livet och det finns det massvis med exempel på.

Men jag tycker att man ska ha ett genuint intresse för saker som man frivilligt ska åta sig i många, många år och det intresset har jag helt enkelt inte för barn och har aldrig haft.

Jag kan absolut gilla andras barn och är faktiskt väldigt glad att Henrik har vuxna, ej hemmaboende barn men att ha ett eget barn 24 timmar om dygnet i kanske 18 år- nej så stort är inte mitt intresse ärligt talat.

Kanske känner merparten av de frivilligt barnlösa hästmänniskorna på samma vis eller så har de valt bort att reproducera sig av helt andra orsaker?

Barnlöshet kan vara väldigt känsligt och tabubelagt att diskutera så det är sällan jag har dryftat det med ”hästfolk”- det kan ju faktiskt också vara så att man inte kan få barn fast man inget hellre vill och det tänker jag måste vara en enorm sorg.

När jag själv redan i 20-års åldern självsäkert proklamerade mitt bristande barnintresse blev många provocerande och menade också att jag skulle ”ändra mig”.

Och i sak förstår jag det sistnämnda för det finns massvis med människor som i unga år definitivt inte ville ha barn någonsin men som ändå ändrade sig och är hur nöjda som helst med sitt beslut.

Jag tillhör ju då inte dom och är glad att det är en mer förestående inställning till frågan idag än för 25 år sedan.

Nu är jag dessutom så gammal att folk bättre begriper varför jag inte vill ha barn nu (huuu) och jag kan bara hoppas att jag inte kommer att sitta på ålderdomshemmet och ångra mig- så som många varnat mig för 🙂 .

Men att ta på mig ett sådant enormt åtagande för att eventuellt inte ångra mig på ålderns höst- nej, det är inget för mig.

Hur resonerar ni som har avstått barn? Känner ni igen er?

Och ni som har barn- vad tänker ni?

17 kommentarer Skriv kommentar

  1. Dagge

    Jag har aldrig velat ha barn – även om jag gillar barn och barn gillar mig. Min man och jag träffades som studenter för 35 år sedan. Vi hade varit ihop i typ en månad när vi låg och samtalade om ditt och datt och barnfrågan kom upp och båda sade unisont ”Nej jag vill absolut inte ha barn” . Och på den vägen är det. Ingen av oss har ändrat ståndpunkt i den frågan. Är otroligt nöjd med det beslutet och så är även min man. På denna tiden var jag inte inne i hästsvängen utan pluggade på universitetet, så det har egentligen ingenting med hästeriet att göra.

    Men det är lite lustigt hur vissa verkligen vill skaffa barn, biologiska klockor och allt det där och mår jättedåligt om det inte funkar. Medans andra bara inte har någon som helst längtan och går vidare i livet utan barn. Undrar vad det är som skiljer. Om det är någon gen man inte har eller om det är socialt betingat 😀

    Svara
    • Birgitta

      Tror att det i alla fall är delvis socialt betingat.

      Har sett många hästtjejer ”bli smittade” när många i deras umgängeskrets får barn.

      Då kanske man inser hur mysigt det är eller så vill man inte hamna utanför eller båda delarna?

      Svara
  2. Frida

    Jag vill ju heller inte ha barn. För mig är det inte konstigare att välja eller välja bort barn än att välja om man vill ha hund eller inte eller om man vill bo på landet eller i stan. Stora beslut men ändå ett val man gör. Vet att många inte ser barn på det sättet och ser man barn som ngt självklart och ”meningen med livet” så är det kanske svårt att förstå att man inte vill ha barn. Min syster har fått barn nu i våras och jag tänkte att jag kanske skulle tänka om när han kom men nej, tvärtom så är jag bara mer stärkt i mitt val. Han är så klart jättefin på alla sätt och det är roligt att få vara moster, men att ha en egen? 24 timmar om dygnet? Nej tack!

    Svara
  3. Hanna

    Jag har också valt att avstå från barn. Har väl egentligen aldrig känt någon längtan och trivs så bra med livet utan. Kan lägga all tid och energi på det jag tycker är kul, hästarna, hunden och att resa. Är inte villig att avstå från något eller kompromissa.
    Har funderat på risken att ångra sig när det är försent men det kan ju såklart inte vara en anledning till att skaffa barn. Men visst hade det ibland känts lättare om man ” var som alla andra”…

    Svara
  4. Anna

    Väldigt glad att du skriver om detta ur det här perspektivet eftersom jag själv är i just den åldern när det verkligen börjar bli bråttom om jag vill ha (biologiska) barn och jag är inte säker åt vare sig ena eller andra hållet. Har nog alltid trott att jag skulle ha ungefär samma livsbana som alla andra, träffa någon och bilda familj, men så har det inte alls blivit. Om jag rannsakar mig själv så är det också väldigt tydlig att jag konsekvent har fattat beslut i livet där familjeliv inte alls har varit en faktor. På något plan antar jag att det inte är viktigt för mig så som det verkar vara för de som verkligen längtar och upplever att barn är livets mening.

    De flesta av mina vänner är mitt i småbarnsåren och jag har väldigt svårt att se att jag skulle trivas med den tillvaron. Samtidigt så finns det där ”tänk om jag ångrar mig”… Tyvärr vet jag att mina föräldrar är väldigt besvikna över att inte ha några barnbarn och det kan tynga väldigt på mitt samvete ibland. Ibland önskar jag nästan att jag inte kunde få barn, så det inte var ”mitt fel”. Det irriterar mig också att andra människor, ibland rena främlingar, tillåter sig att ha åsikter i frågan som de delger mig. Ibland har jag lust att svara ”jo jag ville gärna ha barn men sedan träffade jag dina…”

    Summa summarum så tror jag säkert att jag hade älskat barnet om jag fick ett (bara ett dock, vill absolut inte ha fler) men som det ser ut hittills så sörjer jag inte om det inte blir så.

    Svara
    • Birgitta

      Visst kan man ångra sig…

      I 35-årsåldern var jag tillsammans med vad jag trodde var mannen i mitt liv.

      Jag var från dag 1 extremt tydlig med att jag inte ville ha barn- han sade sig känna likadant.

      Efter lite mer än 2 år gjorde han mycket oväntat slut och som ett av flera skäl angav han att han nog ”någon gång, eventuellt, kanske ville ha barn”.

      Bara några månader senare träffade han en ny kvinna i ungefär min ålder, hon blev gravid mer eller mindre direkt….

      Huruvida det var ett gemensamt beslut låter jag vara osagt men pappa blev han…

      Svara
  5. Liv

    Här är faktiskt en som har barn 🙂 Men inte häst (fast det var inte helt sant)! Så det kan bli 😉 För att summera: var tillsammans i tusen år med en man som absolut ville ha barn. Och det kunde väl jag egentligen också tänka mig, bara inte ”NU” … jag hade ju mitt liv med hästarna och var ICKE sugen på att ge upp någonting. Men så tog det slut med den här mannen (och tacka Gud för att vi inte bestämde oss för att börja reproducera oss ;-)). Kort därefter träffade jag en ny man och eftersom många år spenderats med man nummer ett hade nu även min ålder stigit 😮 Man nummer två var det bästa som hänt mig och plötsligt så bara var jag gravid 🙂 Förstår icke hur det gick till, haha! Snacka om häftig känsla! Tävlingshäst såldes och gammal tävlingshäst hölls kvar i familjen. Men när lille Arvid föddes blev det bara för mycket med häst och småbarn så även gammal tävlingshäst såldes. Och så kort därpå kom lilla Klara till världen och nu är vi så mitt uppe i småbarnsår som man kan vara! Härligt, kaotiskt, omvälvande och fullständigt altruistiskt.

    Jag tycker att ha fått barn är det absolut häftigaste och härligaste som skett! AShäftigt se en liten minikopia av sig själv och den man älskar växa upp! Inte minst tänker jag på all den fantastiska gemenskap jag själv har och har haft med mina föräldrar – inte minst nu när man är vuxen! Att få vara med dessa små krabater på livets vägar. Att få visa och upptäcka världen. Och faktiskt att flytta fokus bort från sig själv. Det är några få år nu när barnen är små som hästeriet absolut ligger på hyllan, men frågar du mig så finns det inget som konkurrerar med mina barn. Men jag vet att hästarna finns där för alltid och när de här små trollen är lite större så är väl mitt föl redo att börja ridas in 🙂

    En annan häftig sak med att få barn/vara gravid är att det är sååå coolt att uppleva hur kroppen funkar 🙂

    Har också funderat på det här med varför hästtjejer inte skaffar barn (för det tycker jag att en hel del inte gör), har inget bra svar mer än att alla gör precis som man vill 🙂

    Svara
    • Birgitta

      Tack för att du delade med dig av denna härliga berättelse Liv.

      Vi känner ju varandra IRL så jag har så att säga följt hela storyn men roligt att läsa ändå!

      Svara
  6. Jessie

    Hej. Mamma till två tonåringar.
    Barn eller ej tycker jag är upp till var och en. För mig fick det fungera samtidigt med hästar. Något annat fanns liksom inte på kartan. Dessutom är man ju två föräldrar. Mammatid i stallet. Pappa fick ha hand om barn. Pappa tid i garaget så hade jag ensamt ansvar.
    Om man av någon anledning valt bort barn, men liksom blir lite sugen brukar släkt och vänner gärna hyra ut sina en stund:) Dessa kan då återlämnas;)(fördel,egna går ej reklamera)
    Annars kan det finnas lämpligt objekt att låna i stallet när hästen behöver flätas, smörja hovar och 14 grimbyten mm.

    Jag är en sådan hemsk mamma att jag faktiskt tycker det kan vara skönt att vara utan barnen ibland. Nu är de stora och kan lämnas ensam men när de var små och bara gå till affären var ett företag. Nu hojtar jag bara. Sticker till stallet. Ring om det är något.
    Missförstå mig rätt. Givetvis älskar jag dem men är realidtisk och tänker inte inbilla någon att föräldrarskapet endast består av rosa fluff och gulligull

    Svara
    • Liv

      Haha, men vem i hela världen har påstått att föräkdrarskap endast består av rosa fluff och gulligull? Under vilken sten har du växt upp?? Det är väl typ det enda som det talas om? Hur tufft det är att ha små barn, påfrestningen på förhållandet, hur många som skiljer sig när barn kommer in i bilden…

      Svara
  7. Eva

    Jag och min man har medvetet avstått från barn. För det första hade det inte varit bra att slå ihop våra genpåsar( jag har ms, han sle). Sen skulle inte jag vara villig att ta risken att sluta med mina mediciner under graviditet/amning. Dessutom så har vi varken ekonomi eller ork att ta hand om ett barn. Ett sista skäl är att jag inte hade klarat av det rent fysiskt utan behövt assistenter osv. Jag skulle aldrig klara av att ha barn och sedan lämna över till någon annan. Nej tack! Jag är så nöjd med min lille Dvärgschnauzer Raffe som dessutom är certifierad servicehund. Där förenar jag nytta med nöje! Jag behöver ingen assistans i nuläget för Raffe gör det jag inte klarar av.

    Svara
  8. Minstral

    Jag har ju barn, kärleken och lyckan när man får barn är oslagbar och kan inte upplevas på något annat sätt. Men såklart är det på gott och ont, man får ett liv fyllt av oro och ångest som man heller inte kan få på något annat sätt.

    Svara
    • Birgitta

      Jodå…ångest och oro kan man tyvärr även få som djurägare.

      Jag tänkte på det senast idag; hur mycket ”lättsammare” mitt liv hade varit utan denna nästan ständiga oro för djuren i allmänhet och hästen i synnerhet.

      Molly har precis kräkt i 3 dagar vilket hon gör med x månaders mellanrum, gissningsvis för att hon stoppar något ”skit” i munnen. Hon är bra nu men det är aldrig roligt när det händer.

      Jag menar inte att jämställa djur med barn men önskar verkligen att jag kunde vara lite mer laid back och inte tycka att hela världen rasar om hästen tex blir halt.

      Kan ju bara tänka mig hur hysterisk jag hade varit om jag hade haft barn…..

      Svara
  9. Linnéa

    Jag ville inte ha barn, mest djur, tills jag träffade min sambo. Oroade mig för att ”ångra mig” om jag inte skaffade barn innan det var försent. Småbarnstid i all ära, men jag längtar tills barnen blir äldre. Saknar att få vara en egen person o inte jämt ”bara” mamma. Har en sambo som jobbar på tok för mycket för sitt eget bästa (eget företag). Längtar tills jag dagen jag kan återuppta hästeriet o få lämna småbarnsbubblan för en stund. Avslutningsvis måste jag påpeka att mina barn är underbara, men det är djur också.

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>