Idag på vår uteritt red jag förbi en pytteliten bank och fick för mig att prova att hoppa upp och ner för den!
Jag har aldrig hoppat bank med Vicke men denna var så låg att jag grabbade tag i manen och styrde emot (hästen iförd hackamore) och det var inga som helst problem.
När vi hade lekt över den 4-5 gånger red vi vidare- nu får vi se när nästa hopptillfälle infaller.
Rubriken är verkligen inte ens ”lite skämt och lite allvar”; det finns inte på kartan att jag skulle prova på fälttävlan.
Jag hoppar nästan inte alls ens numera; det var månader sedan sist och det finns flera anledningar till det.
Dels är jag lat och orkar inte bära fram hinder och dels känns det, framför allt sedan jag ramlade av för snart 3 år sedan som en för onödig risk att ta eftersom jag ändå aldrig avser att tävla i denna gren.
Jag märkte ju hur otroligt lätt det är att skada sig rätt rejält och ändå kom jag relativt lindrigt undan, trots allt.
Inte heller känns det värt att riskera att något händer Vicke; det finns så många andra sätt han kan skada sig ändå.
Att tävla hoppning kommer som sagt inte att ske; samtidigt som jag aldrig har haft en så ”lätthoppad” (superlydig och med stor vilja ATT hoppa) häst förut så skulle han vara så otroligt tittig på allt runtomkring på en tävlingsplats och jag hade med min obefintliga balans seglat av vid minsta tvärnit eller inte förmått honom att hoppa medan han glodde på en miljon saker överallt.
Och är det något jag har lärt mig så är det att om man tror att hästen ska vägra; då gör den också det om man inte är tillräckligt tuff och skicklig och jag är varken den ena eller det andra.
Så vi får hålla oss till dressyren och masa oss fram i lugna tempon ha ha ha!
