Månadsarkiv: september 2018

Söndag- njäe

Tävling i Skabersjö idag (MSV B:2) och även om procenten (nästan 65) var helt ok med tanke på känslan så var jag inte speciellt nöjd.

Jag hade önskat en bättre bjudning i traven, nu fick jag jobba lite väl mycket med skänklarna.

Det var väldigt varmt i ridhuset men sådant brukar inte bekomma min häst men kanske var det orsaken?

En kanske räcker?

Ibland överfalls jag av lusten att skaffa en häst till, framför allt vid skador.

Då hade det varit ”praktiskt” att ha en häst till att rida på.

Men samtidigt tänker jag ”en häst är för lite men två är för mycket” för ska man lägga ner den tiden på hästeriet som jag gör och samtidigt leva ett stressfritt liv med god ekonomi så får man nog hålla sig till ett djur i taget 🙂 .

Lördag- bröllop

Huuu så mörkt det är numera när jag kör till stallet.

Nu väntar många månader av detta så det är bara att vänja sig antar jag.

Även i morse blev det ett ridhuspass med bland annat ca 2453 8-metersvolter.

Jag får aldrig till dom bra på tävling; de blir för stora eller så tappar jag rytmen….svårt.

Idag flyttade hästarna från sina sommarhagar till vinterditona- skönt att kunna växla och inte slita ut marken totalt.

Nu är jag och Henrik på väg till hans ena sons bröllop, riktigt ”uppsnofsade” är vi.

Själv älskar jag att vara gift, det är ju snart 1 år sedan Henke och jag besökte rådhuset 🙂 !

Bra att ha i stallet

Härom dagen hade Vicke trampat av sig en sko och i avvaktan på hovslagaren som skulle komma nästa dag ville jag fila till hoven lite.

Då var jag väldigt glad att jag flera år tidigare hade fått en av min förra hovslagares avlagda raspar!

En rasp är för övrigt bra att ha för att banka på saker med om man inte har en hammare till hands eller att använda för att bräcka itu saker med (been there done that).

Så fråga er hovis nästa gång och förvara sedan raspen i transporten så vet ni var ni har den vid behov 🙂 !

Fredag- reafynd

Ganska vanligt utseende på höger framhov. (Bild från 30 april).

Bild på hoven idag- mycket bättre!

Idag blev det ett ridhuspass- är såååå glad för ”vårt” nya ridhus och både underlaget och speglarna.

Vicke har börjat sätta vinterpäls så det är bara en tidsfråga innan jag tar fram klippmaskinen men jag vill ändå dra ut på denna syssla så länge jag står ut och Vicke inte svettas.

Det är så skönt att slippa täcken och vi har haft nästan 20 grader mitt på dagen så det finns verkligen ingen anledning att täcka även om det skulle komma lite regn.

Dagens lunch med maken blev fläskfilé och därefter blev det lite shopping.

Henrik hittade en jacka som var nedsatt till halva priset, den kostade ursprungligen 1500:-.

När vi vände på prislappen stod det 399:- vilket så klart var superbra och ännu bättre blev det när kassören slog in 319:-!?!? Ja, vi klagade då inte!

Smart höförvaring utomhus

Det finns ju en hel del olika sätta att förvara stråfoder i hagarna, en del  känns för mig lätta för hästarna att skada sig på, andra håller inte fodret på plats tillräckligt vid blåst osv.

Själv tycker jag att rejäla traktordäck är ganska bra och däckfirmorna är bara glada att bli av med dom men problemet är transporten då de ju inte ryms i en bil. Så ska man ha ett däck i den storleken får man ta med sig hästtransporten.

En annan lösning som jag nyligen blev bekant med är cementrör som det som ni ser i bild.

Vicke har på något mirakulöst sätt lyckats flytta tom tunga traktordäck men jag vill då se honom flytta ett cementrör (eller inte….) 🙂 !

En stor fördel med rören är att de rymmer…tja…om inte ”hur mycket foder som helst” så i alla fall väldigt många kilo.

Vad tror ni om den lösningen, som förvisso ännu mer kräver annan transportering än i bil?

En epok gick i graven

Jag känner mig i princip alltid mycket yngre än min faktiska ålder (snart 52) men härom dagen påmindes jag om hur gammal jag faktiskt är.

Den tandläkarmottagning dit jag gått sedan jag började grundskolan skulle flytta och jag insåg att jag besökt den i 45 år! 45 år?!?!? Hjääääälp!

Torsdag- fler nya vägar

Besöker man Flyinge är det inte alls omöjligt att råka på dessa fjäderfän. Det finns en hel del storkar – denna mötte jag på hemvägen igår.

Vicke tog ju av sig en sko igår/ i förrgår kväll och idag var det dags för resten att ryka.

Vi hade alltså besök av vår hovslagare och jag måste igen poängtera hur otroligt nöjd jag är över vårt samarbete.

Vickes hovar blir bara bättre och bättre och vet man hur de såg ut när de var som sämst så förstår man säkert min glädje.

Inte kul att ha en sulöm häst med hovar som alltid är mer eller mindre småtrasiga!

Numera ser de nästan normala ut ha ha och trakterna har banne mig växt riktigt bra.

Vi fortsätter med lädersulorna som än så länge känns som ett vinnnade koncept- blir det extremt kallt i vinter får vi kanske byta ut dom mot annat material.

Dagens motion bestod av en skrittrunda, precis som den i början av veckan efter anvisningar av en stallkamrat.

Så nu har vi hittat ytterligare en ”slinga” att rida- i en liten skog faktiskt vilket jag gillar mycket.

Idag strålade solen och det var många plusgrader men när vinden viner, regnet strilar eller snön yr kommer det att vara skönt att kunna rida med en mängd träd runtom som skydd.

Efter stallbesöket hade klockan redan blivit lunch så det var bara att gasa iväg till denna (ridklädd men vad gör man när det är brått….) och träffa en god vän och tillika hästägare för massa mat och lika mycket diskussioner.

Med en kobras reflexer

Idag när jag borstade håret i badrummet kände jag plötsligt hur jag kom åt mitt ena örhänge och hur bakstycket på detta lossnade och föll mot handfatet.

I det ögonblicket hade jag nog kunnat vinna vilken reflextävling som helst för jag hann fånga den lilla ”ploppen” innan den hade landat ner i  porslinet för vidare färd genom avloppssystemet!

Faktiskt hände något liknande för några år sedan då ett guldhalsband med en väldigt speciell berlock lossnade mitt i en galopp i mitt dåvarande hemmaridhus.

Jag kände hur halsbandet släppte från halsen, stannade hästen på ett galoppsprång och fångade guldet i näven 🙂 ! Då var det tacksamt med en lydig dressyrhäst vill jag lova 🙂 !

På tal om avlopp kom jag förresten att tänka på vilka bekymmer jag hade med dessa när jag jobbade med tillsyn av socialtjänstens boenden.

Det är tur att det finns professionella jourer som jobbar med att lösa (observera ordvitsen) avloppsproblem dygnet runt för det var ingen ände på allt som spolades ner i vaskar och toalettstolar.

I vaskarna var det vanligt att matolja täppte till rören medan man i toaletterna kunde hitta allt möjligt som framför allt klienternas barn hade försökt spola ner. Trasor, leksaker osv….

För att inte ringa ut hantverkare började jag ha små lektioner för mina boende vad gällde att rensa badkarsavloppet i alla fall- det är ju inte så svårt att ta bort det ofta löstagbara gallret och gräva runt lite bland en massa gegga och hår hi hi.

Mer pinsamt blev det när jag själv försökte mig på att skruva loss röret under ett handfat och sedan skadade plasten så att det inte gick att få på igen. Då blev det till att ringa efter hjälp….och skämmas lite 🙂 !

Som en nål i en höstack

När jag kom till stallet igår kunde jag konstatera att Vicke hade dragit av sig en baksko vilket inte var så förvånade då den varit lös i flera dagar.

Det var en väldigt ”clean cut”- hoven såg alltså helt oskadad ut så jag kunde rida i ridhuset utan problem men jag ville så klart hitta skon.

Jag har sett för många varnande bilder på vilka skador som kan uppstå om en häst trampar på skor som ligger ”lösa”  i hagen så jag begav mig på jakt så fort jag hade ridit.

När jag hade gått ett varv i hagen utan resultat slog det mig att skon kanske trots allt inte låg där så jag tänkte att jag skulle mocka boxen innan sökandet fortsatte.

Och kan ni fatta; skon låg banne mig i boxen!?!?!

Plötsligt klonkade det till när grepen slog i skon långt där under all halm, snacka om tur!

Det hade väl varit komiskt (NOT) om jag hade gått runt i hagen som en galning i evigheter och letat förgäves 🙂 !