Månadsarkiv: september 2018

Skrivet

Onsdag- early bird

Jag jobbar ju som ni vet natt men idag har vi haft en heldagskonferens vilket innebar extra tidig uppstigning (04.45) för att hinna med alla stallbestyren och ridningen innan det var dags att stämpla in.

Jag hann med allt som jag skulle i lugn och ro och fick ett fint ridhuspass så det blev en bra start på dagen.

Jag blir alltid så trött av konferenser och allt ätande 🙂 som brukar omge dessa så det finns inte på kartan att jag skulle orka åka ut till stallet efteråt och i värsta rusningstrafiken.

Det blir i stället en powernap strax- det passar mig mycket bättre!

Skrivet

Hoppas de ångrar sig

Läst på fodersida på Facebook:

Vi beställde lusernpellets i storsäckar under foderkrisen och då vi ser ut att få en andra skörd hösilage så kommer vi inte behöva allt. Säljes enbart i storsäck om 500kg. Kan avvara minst två storsäckar.

Med allt regn blandat med sol som kommit de senaste veckorna (bra förutsättningar för grästillväxt) hoppas jag innerligt att prognosen om katastrofläget vad gäller stråfoder i alla fall kan uppgraderas till ”ok” eller ”hyfsat”.

Jag hoppas också att de som hamstrat diverse ersättningar som pallvis med lucern eller ”bricks” (ser ut som tegelstenar av ihoppressat stråfoder) slipper att använda dessa annat än möööööjligen som ett komplement.

Jag tycker att vi redan gör så mycket intrång på hästars naturliga liv så att säga att vi i alla fall borde kunna låta dom få äta i fred.

Att hästen snabbt ska slänga i sig en tegelsten som sägs motsvara några kilo kö eller att få något kilo pellets i krubban hoppas jag verkligen är sista utvägen även om jag givetvis förstår att nöden inte har någon lag ibland.

Men jag trooooor att vissa som står där med sina lager kommer att ångra sina extremt dyra köp och önska att de haft is i magen.

Men hur ska man veta?

Skrivet

Tisdag- cowboystyle

I samband med den senaste stallflytten funderade jag på om jag skulle sälja mitt hackamore som hängt mer eller mindre orört i säkert 7 år.

Jag har i perioder lånat ut det till stallkamrater men att använda det på Kreon fanns av förklarliga skäl inte på kartan (mycket opålitlig att rida ut för det mesta…) och även på Vicke har det känts för risky faktiskt.

Han är ju snäll men väldigt ”reaktiv” ibland och då har man inte mycket att sätta emot med ett klent ”ponnyhack”.

Hur som helst fick jag ändå för mig att prova hacket, igår skrittade jag ut på det utan problem och eftersom dagens träning för Olof blev inställd tänkte jag ”äh…jag provar att rida på hacket…fungerar det inte så skit samma”.

När vi började trava i ridhuset gick jag på 5 minuter från ”hmmm….det här kan nog bara bli plan C möjligen….” till ”var tusan kan man tävla bettlöst på MSV nivå”.

Alltså känslan!!!!

Sååå fin!!!

Måste banne mig rida på hacket i alla fall en gång för Olof bara för att förvissa mig om att det jag kände inte var inbillning 🙂 .

Sedan borde jag kanske inte vara så förvånad- både Décima (som hacket ursprungligen köptes till på grund av hennes tungproblem) och Archie gick superbra på denna betsling, i alla fall initialt.

Rider man på hack frekvent tycker jag att hästarna kan bli lite tunga i handen eller så är det jag som inte haft tidigare hästar tillräckligt på bakbenen?

Men jag har i alla fall både ridit ut, ridit dressyr, hoppat och till och med tömkört på hack så som komplement har det varit jättebra.

Vicke gjorde hur som helst ett superjobb i både samlad galopp, galoppslutor, travskolor osv.

Det var i någon serie som han inte riktigt lyssnade och inte bytte men det ska ju ha mer med skänklarna att göra ha ha ha så det kanske jag inte ska anklaga betslingen för 🙂 !

Summa summarum: bästa känslan och absolut bra att ha ett annat hunvudlag att använda som omväxling!

Skrivet

Har det gått för långt?

Ett ämne jag berört flera gånger förut….

Läser om en sida för ryska omplaceringshundar på Facebook där svenskar erbjuds att hjälpa dessa djur till nya hem (i Sverige).

Här en trebent hund som man vill omplacera och nu känner jag bara; har det inte gått för långt?

Blocket vimlar av svenskfödda fullt friska hundar och vi ska alltså importera trebenta djur från andra länder och för några tusen?

Tja…visserligen gör man som man vill men varför man ska gå över ån efter vatten och dessutom ta sig an handikappade djur…nej, det skulle jag personligen aldrig göra.

Att ha djur är underbart men kan också vara förenat med massvis med  bekymmer gällande djurets hälsa och mentala status.

Då skulle i alla fall jag välja ett på pappret så friskt och ”väldokumenterat” djur som möjligt- då har jag gjort vad jag har kunnat för att förhoppningsvis slippa diverse problem och sjukdomar.

Skrivet

Bra till transporten

Nyligen köpte jag en sådan här (se bild ovan) att ha till transporten.

Insåg hur mycket enklare det är att skopa upp bajshögar med hjälp av denna jätteskyffel för att sedan tömma den när man är hemma i stallet igen.

Kan köpas både via nätet och i diverse hästsportaffärer för runt 200 spänn.

Skrivet

Veckan som gått

Vädret i mina trakter är i princip ”somrigt” för det mesta och det vore en nåd att stilla bedja om; att det kan fortsätta så.

Jag längtar inte det minsta till regn och rusk, det räcker gott och väl att mörkret tar mer och mer av dygnen i anspråk och att det är kyligare morgnar och kvällar.

Jag börjar komma in i rutinerna i det nya stallet och lär känna fler och fler av de andra inackorderade och hittills är jag sååå nöjd.

Vi fick analysen på vårt ensilage nyligen och värdena är ”to die for”- protein så det räcker och blir över så några tillskott kommer definitivt inte att behövas.

Vickster är som han alltid är höll jag på att säga; hos den gossen vilar inga ledsamheter.

Vi har under den gångna veckan varit hos Olof, ridit ut på nya vägar och varit i ett annat ridhus än det där jag har löst ridhuskort.

Vi har också tävlat- på hemmaplan skulle man kunna säga.

Det var bara att skritta över gårdsplanen i princip- billigt och tidsbesparande ha ha ha.

Och med bra resultat dessutom- det blev en röd rosett!

Skrivet

Söndag- nära

Jag har nog aldrig tävlat närmre än idag 🙂 , vi red nämligen i ”mitt” nya ridhus 🙂 .

Så jag hade 3 minuters skrittväg från stallet vilket kändes lite konstigt faktiskt men jag klagar verkligen inte.

Och jag klagade definitivt inte efter avslutad ritt- hade en bra känsla under hela programmet och inga missar så det räckte till en 4:e placering på 66,4 %.

Det blir till att bjuda maken (som tog bilden ovan) på middag idag som jag alltid gör när vi kommer hem med rosett men det gör jag mer än gärna 🙂 !