Känns som att denna tjej ville ha sina 15 minuter i rampljuset genom att skriva trams.
För mig blir det löjligt att dra slutsatser utifrån en tävling och jag håller inte alls med efter 30 års tävlande.
Visst kan man uppleva dressyrtävlande olika men det blir mycket vad man gör det till tycker jag.
Och man är också på tävlingen av olika anledningar och med olika inställning.
En del vill placera sig, andra tävlar mot sig själva. Några är jättenervösa, andra inte.
För vissa är tävlandet vardagsmat, för andra något väldigt speciellt som man förberett sig för jättemycket och länge.
Vissa vill “socialisera”, de pratar med allt och alla, andra går in i sin bubbla.
Och så vidare och så vidare…….
Känns mest som hon blev sur över kommentaren på färgen av sin häst… Vad nu den spelar för roll i dressyr
Otrevlig – absolut inte, men går in i min egen bubbla – ja. Jag tar tävling på allvar och är inte där för att vara social, även om det händer efter ritt.
Ungefär så känner jag också och saknar därför inte att åka ensam till tävlingar. Vill jag vara social finns det alltid folk jag känner på plats.
Har inte heller upplevt att folk skulle vara sura och otrevliga. Man kanske inte pratar så mkt oftast, men om man själv tar kontakt och pratar med folk så tycker jag oftast att folk är trevliga. Kanske inte på framridningen men då vill man ju rida och förbereda sig, inte socialisera. Och att folk skulle ha ngt emot ”udda hästar” känner jag heller inte igen, tvärtom faktiskt, åtminstone från medtävlare. Det enda jag kan störa mig på är att det kan vara rätt rörigt på framridningar ibland, en del bara plöjer på och kör sitt race utan hänsyn till andra som också vill rida fram. Men det är långt ifrån ett vanligt problem, oftast flyter det på bra.