Träning i morse; jättekul!
Jag och Nina pratade om detta efteråt; hur tacksamt det är att brinna så för något att man kan längta efter sina ridpass som ett litet barn.
Och även Henrik har tidigare nämnt att han kan känna sig avundsjuk över att jag har ett så stort intresse för något.
Ja, tur är det säger jag…att man älskar vardagen med häst för det är banne mig nästan konstant oro också och en aldrig sinande ström av små eller stora bekymmer- det tar aldrig slut!
Träningen idag gick i alla fall bra och vi jobbade vidare med övergångar och skolor bland annat.
Nu blir det ett uppehåll i träningarna; förhoppningsvis så länge JAG vill (några veckor) och inte på grund av skador eller annat trist.
Jag är sen länge ”idiotförklarad” av min lillasyster……. Hon förstår inte alls hur jag kan hålla på i stallet i ur & skur VARJE dag när man kan åka hem från jobbet, tända en brasa & sätta sig i soffan & läsa 🙂
Vi är olika helt enkelt !
Jag har ju inget annat stort intresse så utan hästen hade jag dött av uttråkning.
Konstaterade för ett tag sedan att jag rent ekonomiskt hade haft råd att jobba halvtid utan häst men vad skulle jag då göra av min tid? Titta på tv, internet och läsa? Det ids man inte hur många timmar som helst per dag…
Jag stod ju inför det valet i somras när Ebba blev utdömd. Jag funderade om jag verkligen skulle ha någon häst eller göra uppehåll efter alla år och göra något annat. Sen träffade jag Stenai och insåg att utan häst vem är jag då? Jag är inte konstant orolig för mina hästar utan har faktiskt lärt mig att njuta här och nu, ta vara på varje dag helt enkelt. För mig är de terapi tid, de dämpar ångest och ger mig energi att orka med vardagen.
Jag måste ha häst, är beroende, häst, TV-serier, böcker, god mat, ett glas rött då och då, Kreta och Skottland så är jag nöjd. Men av allt detta så är det ju häst som upptar min tid mest. Jag är en total hästgalning! Den dag jag är för gammal för att rida är min önskan att ha shettisar att träna från marken!
Känner ungefär som du exklusive vinet 🙂 .
Men resa kan vi inte göra mycket oftare än 2 ggr per år pga logistik med jobb och djur samt kostnaden.
Avundas dig mycket som har egen gård med ridhus- det är min dröm. Men utan ridhus mycket tveksamt….
De flesta i bekantskapen/släkten står helt oförstående till mitt nörderi med hästarna – ska människan aldrig tröttna?!?! Men nej, det gör jag inte:-)
Känner tyvärr igen det där med att alltid vara orolig för hästen, för min del tror jag det började med att jag hade en kolikhäst för några år sedan (den fick till slut tas bort akut av detta), kan inte minnas att jag var fullt så här nojjig innan.
Hade vi inte haft djuren så hade vi säkert varit iväg på semester oftare. Brukar lyckas komma iväg en vecka per år iaf.