Månadsarkiv: november 2018

Är du velig?

Av de som ”tror på” horoskop (vilket jag förvisso inte gör) kan man ibland få höra att Vågen (som jag) är velig.

Detta stämmer inte alls in på mig i alla fall- däremot kan jag säga att jag väger allt möjligt ”för och emot” för att därefter väldigt snabbt fatta ett beslut, beslut jag sällan ångrar.

Däremot har jag en del personer i min bekantskapskrets som jag absolut skulle definiera som veliga och om jag hade varit dessa personer hade jag tyckt att det hade varit jobbigt med detta velande.

Men frågan är om man som velig person märker det själv och/ eller störs?

Som utifrånbetraktare påverkar veliga människor mig så tillvida att jag känner att jag har svårt att till 100 % engagera mig när de frågar om råd eller bara vill delge mig sina planer och det är ju för att jag ”vet” att det de säger idag högst troligt inte kommer att gälla imorgon, om en vecka eller ens senare samma dag. Och då orkar jag liksom inte bry mig.

För när man har tillfrågats om råd ”femtioelva” gånger, gett massor och frågeställaren ändå ändrar sig hit och dit utan att det känns som de råd man gett ens har övervägts….tja…då tröttnar jag.

Känner ni igen er?

Mera måndag- sprutor och tänder

Idag var det dags för den årliga vaccinationen och tandkollen.

Vickster var inte så road av att någon skulle glo in i gapet på honom så först 3 doser lugnande senare gick det lätt.

Att därefter gå lika lätt ut i hagen var svårare, den lilla hästen var då så groggy att han såg mer död än levande ut när jag lämnade honom där.

Men nu är mun och tänder genomgångna och influensavaccinet i både hästen och TDB:s register.

Veckan som gått

En ridmässigt liiiite lugnare vecka har avverkats.

2 vilodagar, bara en träning (för Nina) och ingen tävling.

Jag har inlett min semester och den var efterlängtad, som alltid.

Som jag har nämnt tusen gånger avskyr jag vintermörkret som omger mig på tok för många timmar varje dygn men det vänder väl snart?

Söndag- dressyr

I morse blev det ett ridhuspass med stundtals otroligt fin känsla i galoppen som jag ju har jobbat ganska mycket med att förbättra den senaste tiden.

Utöver den tränade jag på skolor i trav och vips hade det gått 50 minuter och det var dags att avsluta.

När vi körde hem från en liten släktträff vid 17.00 sa jag till Henrik att jag verkligen förstår att folk är vintertrötta (som vi). Det är ju rena natten utomhus redan på eftermiddagen…..så tråkigt!

Lördag- strandpromenad

Ny vilodag för Vickster idag- jag försöker trappa ner på ridningen lite nu.

Själv gick jag på en långpromenad med mina andra älsklingar för att inte bli helt förslappad.

Har även shoppat betfor för halva priset och ytterligare ett par termobyxor för 99 spänn- går i sådana konstant i stallet utom när jag rider och tycker det hjälper fantastiskt bra mot kyla.

Men det ska vara ”vanliga” termobyxor, inte de som säljs på hästsportavdelningarna med skoning- dom tycker jag är på tok för klumpiga.

Mer om skotträdda hundar

Nyligen la jag på ett forum ut en fråga om andra whippetägares erfarenheter av lugnande medel inför nyår eftersom Molly nyår nr 2 hos oss och veckorna före och efter hade väldigt stort obehag av det ständiga smällandet där vi bor (började veckor innan nyår och slutade typ i februari….). Konstigt nog brydde hon sig inte första nyåret men då smälldes det inte lika mycket innan själva årsskiftet.

Och det slår aldrig fel; man ställer en fråga om EN sak (lugnande medel) men får svar kring något helt annat…suck…

I detta fallet tyckte någon att jag behövde veta att det handlar mycket om hur hundägaren själv beter sig vid smällande, om det kanske är detta som bidrar till hundens rädsla yada yada yada…

Jag har ju haft flera andra fullständigt obrydda hundar varav tex Soya, min förra whippet hade kunnat ställa upp i världsmästerskapet i skott-tålighet.

Henne promenerade jag lös med bredvid en skjutbana där det pågick övningar, hon lyfte aldrig ens på huvudet när skott brann av.

Molly ÄR en på många vis vek individ och börjar skaka så fort hon hör smällare.

Jag trodde hon skulle vänja sig och har bla spelat sekvenser med ”skottljud” för henne men jag skulle säga att det inte har hjälpt det minsta.

Nu har jag som jag berättade igår bestämt att prova med receptfria Adaptilhalsband och Zylkene som båda ska ha en lugnande effekt på hundar.

Vi har också som plan B hyrt en stuga över nyår och detta i ett lugnt område där det förhoppningsvis inte smälls som hos oss.

Har ni haft samma bekymmer och hur löste ni det? Eller gick det inte att lösa?