Minns inte om jag redan har tipsat er om bloggaren Sara Nilsson, en hoppryttare med egen verksamhet som jag tycker skriver ganska underhållande inlägg (om man kan se förbi hennes sätt att skriva evighetsmeningar utan punkt 🙂 ).
Många gånger tycker jag att det hon skriver om är ”spot on” med hög igenkänningsfaktor även om jag inte hopptävlar men just stycket nedan fick mig att fundera:
Om hästhållning: Jag bryr mig överhuvudtaget inte om dom inte går att sko utan sedering, måste åka brett, dumma att rida ut på, får panik i hagen efter en timme, sparkar i boxen, sliter linorna på gången, spränger staket, väver, hugger, krubbiter, dumma att sitta upp på, mötesskygga, sadeltvång osv. Visst svär jag och sliter mitt hår många gånger men jag gör aldrig en höna utav en fjäder och ser det som ett ev problem.
Och även om jag förstår att man som ägare av en egen anläggning och i sin verksamhet kan ta ”lätt” på ovan och dessutom säkert kommer till rätta med både det ena och det andra efter x tid så är detta knappast applicerbart på oss med egen häst men utan eget stall.
Jag har svårt att tro att man hade varit välkommen som inackordering med en häst som är känd för att tex spränga staket och en hel del annat som nämns ovan hade säkert inte varit uppskattat heller.
På sätt och vis kan jag hålla med henne om att man inte skall stirra sig blind på om hästen har en eller annan olat eller konstighet… Men en del av de där sakerna låter inte som om hästen mår så himla bra? Om den är så rädd för hovslagaren att man måste droga den då kanske man skall fundera på hur kul det är för den hästen?
Om jag hade en häst med en del av de beteendena hon listar skulle jag nog ändå ta hjälp av någon som kunde träna hästen att slappna av och inte vara så stressad/rädd. Sedan finns det såklart hästar som alltid kommer vara mer opålitliga än andra och då kanske inte man som ”deltidsryttare” väljer att köpa en sådan häst. Det beror kanske också på vad man vill ha ut av sitt hästägande. Är man mest intresserad av träning och tävling kanske det inte spelar någon roll om hästen är dum i skogen men om man vill rida ut ofta kan man ju inte ha en sådan häst…
Det finns ju mängder av hästar som är välhanterade menar jag så varför skulle man som hobbyryttare köpa en som nästan låter lite farlig? Men visst, om hästen i övrigt är allt man önskar sig så kanske man kan stå ut med att den vill ha sällskap i stallet eller hellre åker brett i transporten.