På tal om inläggen gällande ideellt arbete ställer en läsare frågan:
Om inte tvång/krav är förenligt med medlemskap i ideella föreningar, hur ska man då lösa det faktum att alltfler klubbar har svårt att arrangera aktiviteter pga. brist på ideella krafter som engagerar sig?
Ja, det kan man verkligen fråga sig och jag har inget bra svar på detta.
Kanske måste man helt enkelt förlika sig med att det är andra tider nu så att säga och att en del klubbar/ arrangemang ”helt enkelt” dör ut?
På något sätt säger det sig självt att man inte kan kräva att andra jobbar gratis för att man själv ska kunna tex åka på olika tävlingar- i Skåne är ju vi som vill tävla otroligt bortskämda med att det finns hur många, ibland nästan för många tävlingar som vi kan delta i, till stor del tack vare ideella krafter.
Men om dessa krafter sinar och ingen vill ta vid….tja…då blir det inga tävlingar eller så blir det en annan setup fast jag vet inte vilken?
Vad tänker ni och har ni några idéer?
Med tvång kommer man ingenstans. Snarare locka med fördelar, kanske sponsring av tävlingslicens till dom som tävlar. Ordna trevliga arrangemang som
stärker vikänslan.
Med positiv belöning kommer man långt, tyvärr gör min klubb inget av detta. Därför har vi dåligt engangemang i min klubb. Överhuvudtaget genomsyras klubben av en trist känsla.
Om ingen engagerar sig i föreningar så blir det ju inga tävlingar för oss som vill tävla. Vill man tävla borde det vara självklart att vara funktionär. Men jag vet ju att det inte är så enkelt alltid, oftast är det kanske snarare de som rider på lägre nivå, föräldrar, ridkoleelever osv som är de som drar runt allt och inte de som tävlar mest. Det blir ju lite skevt där kan jag tycka. Det är ju kämpigt att få folk att engagera sig. Men vad händer om arrangemangen, som du skriver, dör ut? Får vi mindre tävlingar? Dyrare tävlingar? Jag gissar på att det skulle bli rejält mkt dyrare om inte ideella föreningar var de som arrangerade.
Jag har absolut inga problem att engegera mig i klubbar osv, de har jag gjort förr men det får absolut inte bli något tvång för de ledsnar de flesta direkt.
Genom god stämning är ett måste tycker jag och att man har en bra dialog inom klubben också för den delen mellan medlemarna och det är ofta där de brister tycker jag.
Tror också att stämningen gör mycket. Att t ex alla insatser räknas och anses viktiga, allt från de som lägger några timmar på att vara funktionär ibland till de som lägger ner hur mycket tid som helst. Och att alla känner sig välkomna, t ex att att man inte kommer som funktionär till en tävling och det finns ingen som välkomnar, visar och svarar på frågor. Är man då ny i denna värld så lär man ju inte vilja komma tillbaka.
Upplever ofta tyvärr att de är dålig stämning inom ridklubbar, vilket gör att jag backar från att ens vara med. Det är liksom ”skillnad” på folk och folk så att säga ..
På en ridklubb i Skåne som heter Viarp är det alltid så trevliga funktionärer som på parkeringen önskar en välkommen dit.
Så bra första intryck.