Månadsarkiv: januari 2019

Arbetsplikt eller otack är världens lön

Läser följande inlägg på en hästsida på Facebook:

Jag har varit medlem i en rf i ca 25 år.
Jag har tävlat för klubben och hjälpt till i alla år under städ- arbetsdagar, häst- ponnytävlingar (hopp, dressyr, fälttävlan) jag har ställt upp som sjukvårdare (är utb. Ssk) jag har hjälpt till på deras ridläger. Suttit i styrelsen och kommitté.
Jag har helt ideellt hållt i träningar och teorilektioner. Etc etc.
Självklart har jag betalat medlemsavgift alla år.
För två år sedan blev jag ombedd att i egenskap av kommittémedlem ringa runt till medlemmar som inte självmant hjälper till.
Vissa ”självutnämnda höjdare” fick jag väldigt otrevliga svar ifrån, bla att ”vi sponsrar med täcke istället för att hjälpa till” Dessa svar bifogade jag till nuvarande ordföranden som svarade att ”vissa” fått fördelaktiga överenskommelser med förra ordföranden. Inga övriga svar gavs.
Nästkommande år (2018) avsade jag mej att hjälpa till och erbjöd sonika att sponsra med täcke till tävling istället när denna möjlighet uppenbart fanns. Jag har tävlat för klubben 2018 och endast vistats på anläggningen på EN tävling, som jag betalat för som alla andra.
Nu har jag idag från klubben fått en faktura på 2.000:- för utebliven hjälp på arbetsdagar.
Kan tillägga att jag alltid verkat för att hjälpa till, men när jag fick ta emot skit å ingen stöttning så gjorde jag mitt val för 2018 att istället sponsra.
Ingen har kontaktat mej ang mitt sponsorerbjudande.
När jag lägger ut detta på klubbens sida så raderas det omgående. Även min recension tas bort.

Personen som skrev inlägget har på olika sätt ”gått vidare” med ovan och kommer inte heller att betala fakturan vilket jag tycker är helt rätt.

Att efterkonstruera belopp för vad det än må vara, om det inte tydligt överenskommits eller framgår ur stadgar, hemsida, whatever tycker jag är otroligt fräckt om inte annat och jag frågar mig osökt hur många som fått samma typ av räkning eller är detta ett ”straff” bara för vissa?

Jag förstår absolut att ideella krafter behövs, att man i vissa föreningar har en liknande typ av ”arbetsplikt” osv men att bara hitta på summor och skicka ut en faktura…nej…där har man gått på tok för långt.

Som jag ser det är det enda som kommer att hända är att klubben får negativ publicitet, riskerar medlemsavhopp och att man inte vågar bli ny medlem i en sådan förening och då har man verkligen förlorat mer än vad man eventuellt hoppades vinna med denna påhittade faktura.

Hoppas att personen som skrev inlägget uppdaterar kring fortsättningen- det hade varit spännande att veta hur storyn slutar.

Torsdag- bilder

Idag har Vickster vilodag men med alla varningar om kolik vintertid vågar jag inte låta honom bara gå i hagen.

Det blev lite lätt longering på utebanan som dagen till ära presenterade ett mycket bra underlag; det är annars inte lätt med just utomhusbanor denna vidriga del av året.

Ena dagen ösregn, sedan snö, is, minus och plusgrader omvartannat och tja…ni vet själv…

Fick några fina bilder tycker jag själv 🙂 :

Inspirationsbilder från Gekås, del 2

En lite annan typ av hönät än de traditionella. Kostar 99 kronor. Såg samma/ liknande nät på Svenska foder för 169 kronor nyligen.

Dessa nät kan man hänga upp i hagarna- har sett att de blir allt vanligare.

Horsewares Amigo-täcke. Annars finns det inga andra täcken ur just Horsewares sortiment men desto fler av andra märken/ sorter.

Inte på hästavdelningen men ett tips om man vill förvara hästgrejer utan att möss och råttor kommer åt dom.

Köper man de genomskinliga backarna är det dessutom lätt att se vad de innehåller utan att öppna locket.

En 55-liters back kostade med lock 65 kronor.

Från sminkavdelningen blev det en kam och borste- kammen (för 6 kronor) till manen och borsten (för en tjuga) till svansen.

Jag har i många år använt just hårborstar till svansen och tycker de är bäst.

Minns med fasa hur jag och mina stallkompisar i ungdomen använde så kallade ”piggborstar” och slet av hur mycket tagel som helst från lektionshästarna svansar!

Onsdag- 3 år

Idag fick jag dessa vackra blommor av min man- det är på dagen 3 år sedan det blev ”vi” och 2 år sedan vi förlovade oss.

Sedan dess har vi hunnit med massor; flyttat ihop, köpt hund, gift oss, rest mycket och upplevt ännu mer.

Jag har skrivit det förr och poängterar det igen; det är aldrig för sent att ”börja om” med en ny partner- inte bara jag är ett exempel på detta utan jag har många i min bekantskapskrets som gjort samma erfarenhet!

Inspirationsbilder från Gekås, del 1

Som vanligt efter ett besök i Ullared har jag passat på att ta lite bilder inne på Gekås; kanske får ni lite inspiration till något nytt köp- nödvändigt eller ej 🙂 !

Boots-sortimentet är väldigt bra as we speak, ett tag var det väldigt tunnsått med just denna utrustningsdetalj.

Vicke har alltid boots i hagen; allt för att försöka förhindra avtrampade skor.

Fleecelindor i lite olika kulörer. Vågar inte uttala mig om kvalitén men de jag köpte för typ 10 år sedan använder jag fortfarande då och då 🙂 !

Dessa benskydd har funnits länge på Gekås och jag ser att de ibland säljs på olika privatannons-sidor för ett högre pris än vad de kostar nya här.

Utbudet av grimmor i olika prisklasser brukar vara stort.

Ett tips är att alltid ha en reservgrimma i stallet om hästen skulle ta sönder den ordinarie så man slipper ge sig iväg för att köpa en ny direkt. Just en grimma är ju svårt att klara sig utan ens en dag.

Slickstenar- fanns 2 sorter, äpplesmak för 39 kronor och den blåa för 59 kronor.

Vet flera som använder detta vid skoning om hästen är orolig.

Klippmaskin. Ser aldrig stöldskyddsmärkta grejer på hästavdelningen men detta är ett undantag.

Imorgon kommer ytterligare några bilder!

Birgitta då och nu, del 2

Optimalt underlag

Ja, som jag skrev i del 1 så har jag ändrat mig i en hel del hästrelaterade frågor över tid och jag tänkte fortsätta att berätta om detta.

När jag köpte min första häst hade jag den uppstallad på en ridskola och i alla fall där var det inget konstigt att även hobby/promenadhästar åt 3-4 kilo havre/ dag.

Det gjorde flera av mina hästar också och i ett fall blev det en dyrköpt erfarenhet, Archie fick fång.

”Så klart” inte bara av havren men den bidrog gissningsvis; han var i överhull och detta i kombination med annat utlöste fången.

Numera är jag något försiktigare med kraftfoder och just nu ger jag bara krubbskrammel eftersom analysen har visat att stråfodret räcker väl för Vickes behov.

Vad gäller mockning har jag alltid varit supernoga med just den biten och på den fronten har jag inte ändrat mig.

Har alltid haft rikligt med strö men däremot vågat prova några andra strömedel än halm som jag fortfarande föredrar.

En annan sak där jag definitivt inte ändrat åsikt är kring underlagets betydelse; jag tycker att det är såååå viktigt.

Jag har många gånger harvat diverse banor innan ridning och är även vid uteritter noga med var jag rider.

Vad gäller uppstallning generellt skulle jag idag kunna tänka mig att prova lösdrift, en tanke som inte hade föresvävat mig för x år sedan.

Men även idag skulle det mycket till; det skulle verkligen vara under optimala förutsättningar, tex om jag hittade en lösdrift där Vicke kunde gå med sin gamla vapendragare Leon.

Att däremot slänga in honom med en drös främmande hästar är fortfarande otänkbart och det faktum att jag på mycket kort tid känner till 2 hästar som avlivats på grund av sparkskador i hagen bidrar absolut till min aversion.

Men annars har jag nog mest pendlat i åsikt vad gäller just hagvistelse.

När jag köpte min första häst var det på den anläggning där jag stod i ca 20 (!) år inget konstigt att hästar bara gick ute 2-4 timmar/ dag och i perioder har även den häst jag ägt just då bara gått ute i kanske 4-5 timmar.

Då kunde jag leva med detta, idag är det otänkbart.

Då accepterade jag också grushage året runt- idag vill jag att min häst ska kunna äta i varje fall lite gräs.

Ridmässigt så är jag inte längre intresserad av att hoppa; jag blev rätt så botad när jag ramlade av för 3 år sedan och skadade min nacke.

Dressyren ligger mig lika varmt om hjärtat som alltid men två saker som jag har lärt mig den hårda vägen är att jag aldrig mer vill äga en häst utan bra egen bjudning och att jag nu aldrig skulle behålla en ”icke passande” häst i flera år.

Med facit i hand borde jag har sålt Décima myyyyycket tidigare och Archie lite tidigare i stället för att lägga så mycket tid, pengar, arbete, känslor….ja allt…med så dåliga resultat.

Ja, det var lite om mitt ridliv över tid…väldigt mycket är sig trots allt likt men en del har ändrats, till det bättre om jag får säga det själv och tur är väl det- jag ÄR ingen älskare av förändringar per se men ibland måste de göras och många gånger blir det lite eller till och med mycket bättre.