Månadsarkiv: januari 2019

Birgitta då och nu, del 1

En trogen läsare skrev följande nyligen:

Jag skulle gärna vilja läsa ett, eller flera, inlägg på temat Nu och Då. Om du jämför dig som ryttare idag mot för tio år sedan – vad har hänt? Känner du av att kroppen blivit äldre, stelare? Eller är det ingen skillnad? Vad gör du på ett annat sätt i ridningen (eller i stallet) nu mot för när du började blogga? Finns det något (vad som helst! ) som du helt ändrat uppfattning om? 

Intressanta frågor tycker jag och jag tänkte börja med att svara på det här med ”den egna kroppen”.

Jag fyller 53 år i oktober och tycker ärligt talat inte att jag märker att kroppen har blivit äldre/ stelare.

Jag får ibland ont i ena sidan av ländryggen i någon dag och så har det varit i flera år men jag vet också vad det beror på; den smärtan uppstår om jag anstränger mig när jag knuffar/ drar i min transport om den står på tex ett lerigt underlag och jag ska koppla på den.

Annars tycker jag som sagt att kroppen är oförändrad, så även min vikt som jag är manisk med att försöka hålla.

Jag vet att detta är jättekänsligt att skriva om så därför konstaterar jag bara att detta är viktigt för mig av många olika anledningar varav några ridrelaterade. Nog om detta.

Saker som jag har ändrat uppfattning om genom åren finns det desto mer att skriva om och jag tänkte börja med att nämna detta med tränare:

När jag köpte min första häst tycker jag att det var vanligare med opedagogiska tränare varav en del var rent ut sagt kränkande mot sina elever när jag nu ser tillbaka.

Dessa tränare gissar/ hoppas jag hade aldrig fått hålla på idag som de gjorde då och själv har jag numera både mer kunskap och skinn på näsan för att acceptera sådant som inte känns bra.

Jag har förvisso själv varit relativt förskonad från ”olämpliga” tränare/ metoder men det har funnits enstaka tillfällen då jag borde sagt ifrån/ lämnat en träning.

En annan sak som jag har ändrat uppfattning kring (vissa skulle tveklöst kalla det att jag mognat 🙂 ) är detta med hjälmanvändning.

Jag red oftast utan hjälm under många av de första åren som hästägare och på den tiden var det också tillåtet på de anläggningar jag nyttjade- idag FÅR man nästan inte rida utan hjälm någonstans vare sig man vill eller ej.

Jag skulle även idag kunna tänka mig att vid enstaka pass under vissa omständigheter rida utan hjälm men generellt absolut inte och definitivt skulle jag inte hoppa utan hjälm som jag gjorde då (ryser över min dumhet…).

Idag skulle jag däremot inte tveka att rida med graman om jag ansåg det berättigat, exempelvis så som jag tidsvis använt den på Vicke vid uteritt.

När jag köpte häst hade jag bara en idé om att ”graman är skit” utan att egentligen veta vad jag pratade om eftersom jag aldrig hade provat.

Idag är jag liksom mer ”whatever works” så länge det inte skadar hästen och nej, jag anser inte att graman gör det.

”När fan blir gammal blir han religiös” säger man ibland och även om jag är så långt ifrån troende som man kan komma (ateist till 500 %) så vet jag med mig att jag har blivit mycket lugnare rent humörsmässigt över tid.

Jag kan inte minnas när jag piskade till någon av mina hästar i rent vredesmod men att det förekom när jag var yngre; det erkänner jag även om det inte precis hedrar mig.

Vet inte om ”ridklimatet” över lag är annorlunda idag eller det mer handlat om i vilken miljö man befinner sig men jag tycker inte alls att jag ser ”våldsam” ridning numera, folk som rycker och sliter i tyglarna, piskar, skriker och svär, bankar in sporrar/ skänklar i hästen och dylikt.

Kanske är medvetenheten om djurs välfärd större? Eller sker det saker bakom lyckta dörrar då många fattar hur lätt det är att hänga ut folk på sociala medier etc, filma med mobil osv? Jag vet inte.

Och på tal om hästars välfärd så är det vad del 2 av detta inlägg ska handla om, kommer imorgon!

Söndag- söndagsnöje

Inga köer…

Idag tömkörde jag för första gången på evigheter men det märktes inte.

Vicke trampade på så fint utmed spåret och jag berömde honom mycket.

Jag brukar skoja och säga att det bästa med att ha en häst som kan trampa på töm är att man slipper springa som en galning bakom och bli helt svettig och andfådd 🙂 .

Så klart kan man även tömköra på volt men jag är ganska försiktig med det och står aldrig på en och samma fläck då det, om inte annat gör för mycket spår i underlaget.

Efter stallbesöket var det dags för ett annat besök; Ullared/Gekås!

Dit kör vi 2 gånger om året och bunkrar upp med hygien och hushållsartiklar så det räcker till nästa besök och sedan får både Molly och Vicke lite till sig.

Eftersom januari är årets fattigaste månad för många valde vi att köra upp idag; det var, som ni ser på bilden, inga köer och ingen trängsel i butiken och då går shoppingen mycket smidigare.

Jag köpte inte så mycket hästrelaterat idag- har så otroligt mycket prylar som först ”måste” slitas ut.

Men jag tog lite bilder så 2 ”inspirationsinlägg” kommer i nästa vecka.

Dagens dressyrhäst-gåta

När den här halsen åker upp som ett spett har man inte mycket att sätta emot….

Gåta: Hur vet man att ens välartade dressyrhäst kan galoppera lite (läs: MYCKET) fortare än i sin sedvanliga samlade galopp?

Rätt svar: Man ser 3 vildsvin som galopperar snett bakom honom i full fart över en åker.

Hälsar ryttaren som lived to tell men som är ganska skakig flera timmar efter en rejäl skentur rakt mot en färist!

Bloggtips och reflektion

Minns inte om jag redan har tipsat er om bloggaren Sara Nilsson, en hoppryttare med egen verksamhet som jag tycker skriver ganska underhållande inlägg (om man kan se förbi hennes sätt att skriva evighetsmeningar utan punkt 🙂 ).

Många gånger tycker jag att det hon skriver om är ”spot on” med hög igenkänningsfaktor även om jag inte hopptävlar men just stycket nedan fick mig att fundera:

Om hästhållning: Jag bryr mig överhuvudtaget inte om dom inte går att sko utan sedering, måste åka brett, dumma att rida ut på, får panik i hagen efter en timme, sparkar i boxen, sliter linorna på gången, spränger staket, väver, hugger, krubbiter, dumma att sitta upp på, mötesskygga, sadeltvång osv. Visst svär jag och sliter mitt hår många gånger men jag gör aldrig en höna utav en fjäder och ser det som ett ev problem.

Och även om jag förstår att man som ägare av en egen anläggning och i sin verksamhet kan ta ”lätt” på ovan och dessutom säkert kommer till rätta med både det ena och det andra efter x tid så är detta knappast applicerbart på oss med egen häst men utan eget stall.

Jag har svårt att tro att man hade varit välkommen som inackordering med en häst som är känd för att tex spränga staket och en hel del annat som nämns ovan hade säkert inte varit uppskattat heller.

Resa i jobbet

Kap Verde var nice

Härom dagen bad jag er om tips på sevärdheter i Rom och fick flera bra svar.

Även en god vän hörde av sig med lite idéer och vi kom att prata om tidigare resor som personen gjort, många av dom i tjänsten faktiskt.

Just denna person arbetar som säljare och åker flera gånger om året på kortare och längre resor till jordens alla hörn och det handlar då om kundevents eller konferenser med de egna arbetskamraterna.

Så klart inget jag som kommunalanställd kan drömma om 🙂 men jag blir verkligen avundsjuk.

Tänk att få se så mycket av världen helt gratis samtidigt som man jobbar lite lätt, vore det inte suveränt?

Jag hade i alla fall inte sagt nej till en konferensresa utomlands vare sig det hade handlat om London eller Kap Verde, eller vad säger ni?

Enda nackdelen är att jag hade fått åka utan Henrik och det är förvisso en stor nackdel eftersom halva nöjet är att resa med honom.

Och nu vet jag inte vilka regler som gäller för olika former av resor i tjänsten men kanske finns det tillfällen då man kan ta med sig sin repektive, under x förutsättningar?

Vad är era erfarenheter av jobbresor? Förkommer de på er arbetsplats? Reser ni bara inom Sverige eller är det ”world wide”? Gillar ni resorna eller är det mest jobbigt?

Inspirationsbrist

Har just nu lite inspirationsbrist vad gäller bloggen (kanske inte så konstigt efter över 10 år 🙂 ) så om det inte kommer inlägg med samma frekvens som tidigare så beror det på detta.

Har ni något ni tycker jag ska skriva om/ vill veta eller whatever så hojta till.

Onsdag- uppslukad

En dag med ”Skånevinter”, snöflingor som landade på marken och försvann direkt och inte mig emot.

Det blir lättare att köra utan snömodd på vägen och det mesta andra fungerar också bättre utan det vita.

Vicke och jag avverkade ett ridhuspass med det som vi tränar mest på just nu; kontakt, övergångar, skolor och en massa halvhalter hela, hela tiden.

Har annars precis avslutat mitt Scott & Bailey-maraton; har sett alla avsnitten på SVT Play och även de nya av Henma igen så nu är jag lite mer kontaktbar om ni frågar Henrik 🙂 .

Stor igenkänning

Sist jag ramlade av var en bidragande orsak till att jag inte gick och kollade mig var att jag var rädd att jag skulle få ridförbud.

Väldigt moget…I know…

Och sedan hade jag ju besvär hur länge som helst- besvär som eventuell, kanske, gissningsvis hade gått över snabbare om jag inte hade envisats med att rida…