Månadsarkiv: februari 2019

Jag reklamerar igen

Ha ha…om man läser bloggen regelbundet kan man kanske få uppfattningen att jag inte gör annat än reklamerar grejer men nej, riktigt så är det inte.

Däremot tycker jag att man SKA ” bry sig” och inte bara rycka på axlarna åt produkter som inte håller måttet, oavsett vad det är.

Nyligen hittade Henrik ”något” i en portionsrätt från Findus, han trodde först att han hade bitit av en bit av en tand men om det var en tand var det inte hans i alla fall *rys*.

Nu är ju dessa portionsrätter knappast någon gourmetmat (men praktiska att ha i frysen när det kör ihop sig på jobbet och det inte finns tid att gå ut och äta lunch) men de ska ju inte innehålla annat än maten som anges på förpackningen och jag skrev ett kort mail om ”incidenten” till Findus.

Föredömligt skött av dom tycker jag; svar dagen därpå och en värdecheck på 200 kronor!

Fredag- ogjort arbete

Morgonen började med att jag bromsade med bilen så att en påse med helhavre rann lite lagom snyggt ut över golvet i baksätet.

Slarvigt att inte försluta påsen så klart och det blev till att åka och dammsuga bilen efter stallbesöket.

Passade på att tvätta exteriören också vilket verkligen får räknas som ogjort arbete på hög nivå eftersom bilen lär se lika lerig ut senast imorgon.

Den sista kilometern till stallet består av en slirig grusväg, just nu lerig efter mycket regn och det är helt omöjligt att hålla bil och släp rena så jag har mer eller mindre gett upp projekt ”ha en hyfsat ren bil” just nu i alla fall.

Liten update om Vicke om någon undrar så tränar vi på som vanligt och det händer inga världssensationer på den fronten 🙂 .

Konferens med glans

Örenäs slott

En bekant kom nyligen hem efter en konferens med övernattning på ett slott och berättade med stor entusiasm om detta.

Och nog är det ur många aspekter trevligare att jobba i en vacker miljö, omgiven av vackra ting och med god mat dessutom?

En annan bekant har bett mig om tips var man kan anordna konferenser för lite större sällskap utifrån ställen jag besökt och jag skulle tveklöst satsa på just något slott.

Dels blir det en lite annorlunda inramning än den man vanligtvis befinner sig i och dels gillar jag gamla, vackra byggnader och möbler.

Jag har exempelvis varit på Katrinetorp precis utanför Malmö och det var så vackert. Maten var dessutom fantastiskt god och ni håller nog med om att det höjer hela upplevelsen om man får riktigt utsökt mat och inte något som gör att man går kanske både hungrig och besviken från bordet?

Örenäs slott ordnar också konferenser och deras frukostbuffé går inte heller av för hackor.

Här är ett annat slott med konferensanläggning– vackert eller hur?

Har ni varit någonstans runt om i Sverige som ni kan rekommendera och vad var speciellt med just detta ställe?

Med facit i hand

Nu när det har gått ganska många månader sedan ”foderkrisen”: har ni påverkats och i så fall på vilket sätt?

Jag har medvetet valt uppstallning där stråfoder ingår men så har jag alltid gjort så det i sak är ingen förändring.

Däremot är priset på stråfoder ungefär det dubbla; 5 kronor kilot verkar vara vanligt förekommande och det jag själv betalar.

Annars har jag väl hört/ sett lite olika sätt på vilket krisen påverkat; exempelvis har vissa stall valt att inte ha fullt utan har hellre stått med tomma boxar pga avsaknad av foder.

Andra har erbjudit stallplats men krävt att den inackorderade skaffar stråfoder själv.

Men som sagt; hur har ni det? Business as usual eller förändringar och i så fall vilka?

Har du försäkring?

Stöldbegärlig!

Jag tycker att det är relativt vanligt att man med ojämna mellanrum läser om sadelstölder runt om i Sverige.

Ett stall jag själv stod i tidigare drabbades för några år sedan men då hade jag turen att ha min sadel i en annan sadelkammare på anläggningen så just jag fick behålla mina prylar.

Idag undrar jag om ni har hemförsäkring som gäller stöld ur sadelkammare? Vet ni eller tror ni att ersättning utgår?

Har ni vidtagit åtgärder för att försöka slippa inbrott och vilka i så fall?

Själv har jag hemförsäkring och skulle aldrig våga var utan denna relativt billiga hjälp OM ”något” skulle hända.

Jag har utnyttjat hemförsäkringen både när det blev översvämning i källaren där jag bodde tidigare (på grund av skyfall) och när någon idiot kastade in en kullersten i min bil och därefter tog x klädesplagg (stallkläder eftersom jag alltid kör till stallet direkt efter jobbet) som låg i baksätet.

Jag har sett diverse lösningar på lås till sadelkammare och skulle personligen avråda från kombinationslås som förkommer ibland.

I stora stall finns ganska naturligt en inte försumbar omsättning på ryttare, medryttare och skötare och vill man tvunget ha denna typ av lås tycker jag att man ska byta koden väldigt ofta.

Att ha dörren till sadelkammaren larmad vet jag förkommer och det är väl det säkraste man kan göra/ ha tänker jag även om man aldrig är garanterad något.

Överdrivet eller klokt?

Scenario:

Stall A har en konstaterad smittsam sjukdom.

Ägaren till inackorderingsstall B förbjuder därför sina hyresgäster att åka och tävla på anläggning C (och alla andra anläggningar).

Alla stallen/ anläggningarna i exemplet ligger minst 5 mil från varandra.

Vad tycker ni?

Är stallägaren klok som gör allt för att förhindra att eventuell smitta når stallet eller är hen överdrivet nitisk?