Ursäkta men nu måste jag avreagera mig lite…
Har skrivit om detta fenomen tidigare men blir ändå smått upprörd och även konfunderad.
Person beskriver hur hennes varmblod ”har börjat uppföra sig helt galet märkligt”.
Hästen beskrivs som ”aggressiv i ridningen och backar såfort man vill driva henne minsta lilla framåt, hon slänger mycket med huvudet och lägger öronen helt bakåt. Dock finns det inga andra reaktioner. Tex så är hon jättesnäll i den övriga hanteringen.”
Det skribenten efterlyser är om någon känner igen detta beteende, dvs utan att någonsin ha sett hästen varken IRL eller ens på film?
Och det är inte det konstigaste utan det är att personen faktiskt har en tid hos en mycket erfaren veterinär IDAG???
Det jag inte begriper är varför man ens lägger tid på att fråga den samlade internet-expertisen (ironi) när man inom loppet av några timmar ska få träffa en välutbildad yrkesman som gissningsvis har en miljon gånger större möjlighet att ställa diagnos?
Förklara gärna!
Jag kan förstå det. Det handlar inte om (i mitt fall) att byta ut expertisens kunskap utan att själv få kött på benen i vad som varit problemet vid samma besvär. Det gör mig både beredd och kan ställa frågor till experten som gör att jag får bättre (tydligare) svar än om jag bara lyssnar.
Haha … alltså ibland undrar jag hur du orkar bry dig som mycket om andras angelägenheter 🙂
Tja…att ägna någon minut åt att fundera över olika mänskliga beteenden och vilka effekter de får tycker jag inte är ”så mycket” men allting är ju relativt.
Jag tycker det är viktigt och intressant att diskutera denna typ av fenomen, att enbart diskutera just exemplet som beskrevs är väl lite snävt men just fenomenet att man gärna frågar helt främmande människor på nätet om saker som ingen som inte har sett hästen egentligen kan svara på, och att dessa främlingar uttalar sig helt säkert om vad som är problemet.
Att t ex fråga varför min häst börjat backa, vara istadig och tjura och ställa frågan på Facebook är ungefär lika lätt som att få svar på hur långt ett snöre är. Jag förstår att man kanske vill utbyta erfarenheter men det blir inte så meningsfullt när man diskuterar saker som inte går att svara på.
Sedan vidhåller jag att det är en väldig skillnad på att fråga så som i exemplet, dvs timmar INNAN man besökt veterinär och med så vaga symptom än om man tex hade frågat: ”min häst är behandlad för kotledsinflammation höger fram. Någon annan vars häst som har fått samma behandling och som kan berätta lite om prognos, konvalescens, om skadan återkom, igångsättning osv”.
I det sistnämnda exemplet kan man absolut dra nytta av andras erfarenhet men att random främlingar ska ställa diagnos på en häst utan ens en film/ bild- näe….
Om man ska spinna vidare på detta kanske fenomenet att ”fråga främlingar” dels beror på det vi också diskuterade nyligen, dvs de ökade veterinäravgifterna dels att det är lättare att snabbt få svar via sociala medier idag samtidigt som man inte behöver ha några kunskaper innan man köper häst.
Rätt tråkig kommentar! Vad ska man med en blogg till om man inte skriver om diverse saker? Birgitta har den goda smaken att bedriva en vuxenblogg . Mycket uppskattat att slippa se rosa ludd och diverse småbarnsföräldrars inlägg om hur lite tid de har. Så att lägga tid på att fundera över mänskligt beteende ger ju betydligt mer än bloggar av självupptagna småbarnsföräldrar. Tack Birgitta!
Tack för din fina kommentar.
Ja, jag utger ju mig för att driva en diskussionsblogg så det vore lite konstigt om jag inte skrev om sådant jag själv tycker är värt att både fundera över och få andras input kring.
@Anja: åh just de där bloggarna om självupptagna småbarnsföräldrar som ju är de bästa!!! Hur kan man inte uppskatta dem 🙂
Nu var ju min kommentar kanske inte sådär högst allvarligt menad. Det trodde jag att både skrattet och smileyn kunde signalera väl. Men icke. Då förtydligar jag. Tycker absolut att Birgitta bedriver en alldeles fantastiskt engagerande blogg (och är, off topic, den som först många gånger faktiskt är på andra tråkiga kommentatorer). Burgitta får hemskt gärna lyfta och ventilera precis vilka frågor hon vill här och många ämnen är super-intressanta (alltså då menar jag även för en upptagen – inte själv-upptagen, småbarnsförälder, som jag själv är). Mer att jag beundrar att man ids lägga ner så mycket energi på andras beteende. Det är alltså snarare en fascination vi pratar om. Men jag är ju som sagt själv småbarnsförälder och måhända det ligger något i att tiden typ aldrig i livet skulle räcka till för att ens orka reflektera. Jag är helt enkelt för upptagen. Självupptagen dock nej. Men så är det ju tur att någon gör det 🙂
Åter igen; jag lägger inte ner några större mängder tid på att leta bloggämnen eller att fundera över dessa men jag gillar att diskutera.
Får ofta tips från andra vad jag ska skriva om så jag kan inte heller ta åt mig hela äran över att bloggen innehåller det den gör 🙂 . Men är mycket tacksam för responsen för utan den hade jag nog lagt ner bloggen.
Ser att det finns bloggar med långt, långt fler läsare än min där det knappt förekommer en kommentar vad det än gäller och det hade fått mig att tröttna.
Ja, alltså det var som sagt inte min mening alls att verka oartig. Tycker kommentarens upplägg signalerade det rätt så väl och det hoppas jag också att du förstår, Birgitta. Men som läsare kan man ju heller inte ’älska’ precis alla inlägg. Precis som att du ofta tyckte att jag var allt för positiv i min blogg 🙂
Det är inte lätt med det skrivna ordet alla gånger!
Det är så många år sedan du bloggade att jag inte minns vad jag kommenterade då. ”Alltför positiv” låter ju trist om jag skrev att du var- kanske uppfattade jag att du ibland överdrev (ren gissning)?
Vi lämnar ämnet tycker jag!
Tycker inte du behöver förtydliga. De gånger du kommenterar är det oftast i en passivt aggresiv ton. Lite lätt dömande sådär. Vet inte om du själv märker det men jag har reagerat flera gånger. Dina texter är liksom själva urtypen på passivt aggresivt beteende, att lägga till smileys och annat förstärker enbart intrycket.
Tror de flesta kan se att du ofta vill ”trycka” till Birgitta. Varför vet jag inte men speciellt subtilt är det verkligen inte. Men vad vet jag! ” Upptagna” småbarnsföräldrar är just den grupp som borde reflektera mer de. Men just det….de ”hinner” ju inte .
Jag förstår inte heller hur just det beteendet kan vara ett mysterium.
Hästen har ont någonstans. Veterinären kan förhoppningsvis reda ut var hästen har ont.
Inte särskilt mycket att orda om och verkligen inte märkligt.
Helt meningslöst att fråga om på nätet, precis som du skriver. Men lite kudos åtminstone för att de faktiskt ringt ut en veterinär.