Jag fortsätter att njuta av våren och fascineras över hur otroligt mycket roligare allting blir med några extra plusgrader.
Idag blev det ett pass på utebanan där jag fokuserade på mitt nya ledord ”hållning” (hästens faktiskt även om min också behöver tänkas på).
Hållning låter säkert flummigt men betyder i vårt specifika fall att Vicke i alla lägen måste gå korrekt och inte, som han har otroligt snabbt till om han får, liksom rasa ihop lite framstupa och seggående.
Det märks mest i skritt som för Vicke har blivit en signal att ”nu kan du vila dig” och det är ju inte alltid det man vill bara för att man skrittar 🙂 .
Vill man då tex göra en bakdelsvänding och hästen har såsat ihop…tja…då blir det inte en vändning i varken hållning eller med tillräcklig bjudning.
Så detta arbetar jag nu med att få bort och det är ju jag själv som har tillåtit beteendet över tid.
Jag har slarvat och inte varit konsekvent och dessutom nöjt mig med för lite.
Efter ridningen och för att anknyta till inläggets första mening så ägnade jag mig åt diverse ”pyssel”, putsade mina saker noooga, sopade i alla skrymslen och vrår, mockade i hagen osv.
Jag njuter av att detta stallet håller så god ordning utan att vara pedantstyrt på något vis- det passar mig perfekt!
