Som ni vet utger jag mig för att vara bra på att lasta hästar och det har mina egna djur alltid varit bevis på.
Här en liten film från i förrgår hur det går till 🙂 !
Nu ska ni ju tänka att jag och Vicke gjort detta ”en miljon” gånger och alltid, alltid lika lätt samt att filmen är från en plats där han är 2 gånger i veckan.
I miljöer som är främmande/ stökiga håller jag inte bara i grimman utan har träns eller grimskaft.
Lastning var en sak som fascinerade mig när jag höll på med hästar. I mitt huvud ingår det i nån slags baskunskaper för hästar att åka transport och jag fattar inte varför så många inte tränade (om det behövs) utan riskerade skador på både sig själv och hästen med världens spektakel med linor, kvastar och gudvetvad. Det hade ju varit säkrare och trevligare för alla inblandade att lägga ett gäng timmar på att faktiskt träna hästen istället för att härja så alla blir svettiga varenda gång. Mer tidseffektivt i längden också…
Jag instämmer i varje ord och har skrivit massvis om detta på bloggen genom åren samt hjälpt många IRL.
Det är inget fel i att inte kunna men då bör man, som med allt annat man vill ska fungera TRÄNA och TA HJÄLP.
Man besparar sig såååå otroligt mycket genom att ha en lättlastad häst; jag skulle kunna skriva spaltvis om detta.
Men jag nöjer mig med att konstatera att det är en fin känsla när man har Vickes och mitt samspel och förtroende, att vi alltid är lugna, ostressade, mår bra och aldrig någonsin brukar våld på några vis.
Harmonisk och härlig film! Jag instämmer i allt du skriver (särskilt det om att vara ostressad och inte bruka våld) och jag tackar för att du orkar skriva om lastning upprepade gånger. Dina inlägg behövs!
När vi köpte Mirre påstod dom att man lastade henne på 2 min…. sure .. inte i en vanlig tvåhästars i allafall.
Tog oss två månader och ett oändligt tålamod men betalade sig.
Inga problem sen att lasta henne själv. Hon gick rätt in själv utan problem.
När hon sen ofrivilligt kom lös i transporten trodde vi det var kört men med lugn o tålamod så fortsatte det utan problem….
Sen flyttade vi och står nu ensamma m Fredde o en liten ponny….
tja … nu är vi på ruta 1 eller i varje fall på ruta 3
Hon ska inte lämna gården om Fredde e kvar… tror hon.
Det går men hon går inte på själv än utan vi måste va två, så länge Fredde inte gnäggar efter henne är det ok då går hon på direkt men skulle han ge ljud ifrån sig tja då för vi lite diskussioner först
Hem är inga problem förutom att hon fortf inte går in själv utan vi leder in henne.
Vi tar inte den diskussionen med henne i mörker så nä det tar vi nu när det är ljusare väder.
Vi har aldrig stressat henne o tänker inte göra det heller.
Hatar att se på tävlingar dessa linor, kvastar o andra tillhugg vid lastning.
Har man inte löst det hemma är det ju ingen mening att åka iväg o träna på annan plats.
Jag tänker ibland när jag är på tävling, ok du tog en rosett, men jag kommer iaf vara hemma flera timmar innan du fått på hästen. Det är en seger för mig, allt ska funka, inte bara inne på banan.
Ja, det har ju blivit en del hästar jag har fått hjälpa till att lasta på tävling…
Vi hade också en svår ponny i ett stall jag stod i tidigare- den fick jag åka och hämta från minst 2 tävlingar när den bara vägrade att åka hem. Ena gången hade familjen ”tur” och hade i alla fall fått uppstallning på plats men de var ju inte glada…
För många år sedan (typ 30) hade jag själv en extremt svårlastad häst så jag vet ”allt” om de känslor detta väcker hos en. Jag kunde ligga sömnlös i timmar och fundera på mina bekymmer.
Men den hästen lärde mig också att lasta ALLA hästar och jag har inte misslyckats en enda gång därefter men däremot avstått från att fortsätta med en specifik mycket stökig häst som ägaren försökte med i månader utan att lyckas trots att hon provade det mesta.
Men jag hävdar att 95% av alla hästar går att lasta lätt och bra, bara man gör rätt.