Lyckliga hundar?

Hittade detta blogginlägg på nätet och känner igen det som inlägget handlar om.

Sedan säger inte jag heller att alla hundar i Sverige är olyckliga men många verkar vara det och visar det på olika vis.

För mig räcker det att gå ut med Molly i närområdet för att mötas av hundar som gör utfall i kopplet, vrålskäller när de ser oss på hundra meters håll, hundar som inte går att ha lösa utan att de sticker osv.

Jag tror också att många hundar är klart understimulerade; dels pga ren okunskap hos ägarna men också pga tidsbrist.

Jag har många gånger undrat varför vissa har hund; de ägnar djuret så lite tid och framför allt så blir motionen/ utevistelsen minimal.

Jag kände själv att jag inte ville ha en ny hund när Soya avlivades och jag var singel ett kort tag; jag kände inte för att lägga den tid jag tycker att en hund kräver helt enkelt.

Det var faktiskt Henrik som ville ha hund och jag gick endast med på det om han tog ensamt ansvar eller vi delade på det och så blev det ju.