I morse blev det uteritt med stallägaren, det har blivit en mycket trevlig måndagstradition nästan.
Vi var ute i 1,5 timme och hade jag ridit ut så länge själv hade jag tyckt att det var tråkigt medan jag med sällskap inte alls har den känslan.
Det blev en riktigt lång dag i stallet med denna medhjälparen:
Och Vicke misstyckte säkert inte för ju längre tid jag är i stallet desto längre får han gå i sin provisoriska gräsfålla, idag i 2,5 timme!
Härligt med långtur, sådant saknar jag allra mest faktiskt.
Jag är mycket tacksam över att alla hästar jag ägt utom Kreon som var deras raka motsats har varit/ är supersnälla att rida ut.
Det är väldigt skönt och bekvämt att kunna rida nästan var som helst, med eller utan sällskap och känna sig helt trygg och avslappnad.
Kreon var som sagt en motsatt upplevelse minst sagt och det var verkligen jobbigt och ibland också farligt.