I morse när jag släppte ut Vicke i hans lilla gräsfålla tog det typ 5 sekunder innan han for iväg i full sken, som skjuten ur en kanon!
Jag kunde inte förstå vad som skrämt honom så, allt verkade lugnt och stilla och inga andra hästar rörde ens på öronen.
Sedan såg jag det; en ”vattenkanon” typ 1 kilometer längre bort som vattnade en åker!
Jag har redan erfarenhet av hur mycket vattenspridare skrämmer just Vicke och detta ansåg han bara vara too much….jättelångt bort eller ej.
Det var bara till att fånga in ”Vicke 2,50 meter hög” och förpassa honom till ordinarie hage för eftertanke och ensilage i stället för gräs.
Eftersom man kunde se vattenkanonen även från ridbanan tänkte jag att det kunde bli ett ypperligt tillfälle att träna (do or die typ….) men ”tyvärr” stängdes vattnet av innan jag började rida och sattes inte på igen så det blev både ett odramatiskt ridpass på banan och lika odramatiskt gräsbetande i fållan efteråt.
