Hovtvätt står väldigt långt ner på min prioriteringslista men OM hovarna råkat vara rena när jag tex ska åka och träna (dvs hästen ska stå i transporten ett tag) passar jag på att smörja dom.
Att smörja precis innan ridning eller hagutsläpp ser jag ingen mening med och jag är ju aldrig i stallet efter intaget.
Idag kunde jag konstatera att Vickes stund i gräsfållan verkligen hade tvättat av hovarna fint- gratis och utan jobb för mig = ultimat ha ha ha!
Träningen för Nina gick bra och idag hade hon ingen elev efter mig så vi pratade lite extra mellan övningarna.
Detta gjorde att skrittpauserna blev längre vilket blev en bra träning i sig- jag vill att Vicke alltid ska vara ”jobbredo” och inte tro att ”nu är det slut” bara för att han har fått skritta några varv extra.
Ibland kan det efter en längre skrittpaus ta några meter innan han liksom vaknar ur sin skönhetssömn (han har väääääldigt lätt till total avslappning när han får långa tyglar vilket är både bra och dåligt) och jag vill hellre att han är alert direkt.
Alert var han däremot minst sagt när passet var slut och vi skulle gå ut ur ridhuset!
Utebanan precis utanför vattnades med spridare och ni hade aldrig känt igen min häst om ni hade sett honom.
Han var livrädd, 5 meter hög och tja…allmänt skräckslagen.
Jag lyckades ringa Nina som i sin tur fick tag på den som skötte vattningen så att han kunde stänga av vattnet för ärligt talat hade jag stått där ännu om inte detta hade lyckats.
Jag är verkligen varken mesig eller tolererar ”trams” men en del strider är inte värda att ta och att försöka lasta en hysterisk häst som är helt onåbar av skräck- näe…det är inte ens jag- ”lastningsexperten” villig att riskera.
Händelsen fick mig för övrigt att fundera över vad som hade hänt OM jag hade fått stallplats i ett intilliggande stall där jag stod på kö tidigare.
En av det stallets hagar ligger precis bredvid utebanan och hade man börjat vattna den när Vicke gick i hagen är jag ganska säker på att han hade hoppat över staketet i hysteri och kanske också skadat sig.
Så det blir ännu en sak att lägga till listan om jag någon gång byter stall igen:
Att fråga stallägaren ”vattnar ni någonsin något i närheten av era hagar” !!!
Över till något lugnare blev det i eftermiddags möte med kajan Kaj igen:
Jag har börjat ta med mig brödbitar när jag går ut med Molly och han äter dom gärna!
Trodde också att jag hade filmat honom lite idag men väl hemma insåg jag ett misstag jag gjort tidigare också: i stället för att filma stängde jag av filmfunktionen och när jag sedan trodde att jag HADE stängt av filmningen satte jag i själva verket igång den så jag fick 20 minuters film av mina foppatofflor och annat intressant 🙂 tillsammans med att jag pratar med Molly 🙂 !
Undrar varför han är så rädd för vattenspridare… Jag red en häst ett tag som också hade ”vattuskräck” men för vattenpölar och diken. Jag red nästan bara ute med honom och han var aldrig rädd för någonting egentligen utan extremt stabil men om han såg den minsta vattenpöl och trodde att jag tänkte tvinga honom att gå i den så blev han nästan stel av skräck.
Jag har ingen aning om varifrån denna vattenspridarskräck kommer och konfronteras också väldigt sällan med den.
Sedan kan jag absolut förstå att det är en sak som hästar kan titta på men hos honom är det verkligen panik- han som är så snäll med nästan allt.
Men det är inte lätt att veta hur hästar tänker.
Framför allt förr men även nu ibland kunde Vicke titta väldigt misstänksamt på ringmaster och andra människor kring tävlingsbanan och han är annars mycket lugn runt människor.