Idag stod vattenspridarna på ute på utebanan och jag som red inne i ridhuset fick…tja…vi kan ju kalla det ”hjälp” om vi vill…när jag skulle träna för Nina.
Hjälpen bestod i att jag hade en oanad bjudning utan att behöva driva min häst det minsta; tvärtom skulle man kunna säga.
Att han helst hade velat springa med huvudet som en giraff eller allra helst lämna hela anläggningen behöver vi kanske inte tala vidare om.
Nåja…träningen gick bra ändå även om jag och Nina (som också red 10-15 minuter) fick lägga lite extra arbete på FOKUS hos en viss herre…
Men bra att träna under sådana omständigheter också tycker jag och ärligt talat blev traven lite extra fin av det lite extra spända så att säga. En hårfin gräns så klart- mellan ”lite extra flashig” och bara ”spänd”.
