Jag läser ibland om hästar som är otroligt svårfångade i hagen och är väldigt glad att jag aldrig haft något sådant djur.

Jag brukar tvärtom känna ett litet glädjehugg i hjärtat när Vicke oavsett hur lång eller kort tid han varit i hagen och även om han skulle vara fullt upptagen med att äta gräs, som han älskar, direkt kommer strosande när han ser mig.

Som sagt har jag läst om hästar som både jagats i timmar och fått lämnas kvar ute över natten för att man fått ge upp och det kan inte vara roligt!

En enda gång som jag kan minnas har jag haft problem med att fånga någons häst i hagen.

Det var på ridskolan för över 10 år sedan och eftersom hagen ändå var väldigt liten löste jag set genom att jaga på hästen lätt.

När den hade sprungit runt ett tag ville den stanna men då jagade jag på den igen och efter ett tag ville den inget hellre än att bli fångad.

Men det var som sagt en liten yta och jag behövde inte ens hålla på särskilt länge innan hästen lät sig fångas.

Hörde att en annan person som tillämpat samma metod fick hålla på i 2 timmar och att hästen var så trött till slut att den knappt kunde stå på benen. Den blev å andra sidan lättfångad därefter och inte bara den dagen….

Jag vill påstå att det för en vuxen, normalt hanterad häst till absolut största del handlar om ledarskapet eller bristen på detsamma om hästen inte vill låta sig fångas, precis som med lastning.

Sedan finns det säkert undantag men de är, åter igen precis som med lastningen, inte så många.