En av gångerna när jag letade stallplats avstod jag med sorg ett på pappret jättebra stall eftersom jag var rädd att hagrutinerna inte skulle passa Vicke.
Jag bedömde att just det stallets hagar faktiskt var för stora och detta parat med många olika personer som turades om att ta in hästarna gjorde att jag inte vågade chansa.
Jag är lite ”rädd” för stora stall med frekvent omsättning på inackorderingar och så är det ofta i storstadsregionerna och tex kring Lund/ Flyinge av helt naturliga skäl.
Studenter avslutar sina utbildningar och flyttar vidare/ hem, de som bor/ jobbar i en storstad byter kanske bostad och/ eller jobb och allt detta medför att det ganska ofta kommer nya hästar och ägare till stallen.
Och min häst har visat att han blir orolig om hästar ofta tas in på olika tider för att ridas och han kan börja springa både då och om han vid ordinarie intag inte tas in bland de första.
Så klart kan allt sådant läras bort och förhindras om man kan läsa hästar men min erfarenhet är att inte alla har denna förmåga bara för att de själva äger en häst.
Dessutom har man olika åsikter om när man ska ta in hästar beroende på väder och ljusförhållanden och allt detta gjorde att jag inte vågade chansa på just det stallet trots så egentligen underbara hagar.
Men jag såg framför mig hur min knäppis kanske skulle bli orolig om mörkret hade hunnit falla och några hästar hade tagits in för ridning och att ha honom springande i en ibland slipprig, enorm gräshage kändes för riskfyllt.
Och så dessa ständigt nya hästägare som jag hade behövt be att hålla extra koll på just min häst.
Jag har några gånger tänkt tillbaka på hur synd det var att jag inte vågade stalla upp Vicke där och har också funderat på om det kanske hade gått hur bra som helst och att det är jag som nojar i onödan.
Men härom dagen fick jag verkligen bekräftat att jag resonerat rätt!
Jag träffade av en slump en hästägare som nyligen hade stått i stallet jag avstod och hon berättade att det hade gått till precis så som jag varit så rädd för- inte alltid men tillräckligt ofta.
Utan att gå in på detaljer kändes det så skönt att få denna information- då tänkte jag rätt med andra ord.
Den hage Vicke går i nu är långt mindre och där växer ytterst lite gräs men jag sitter inte hemma och oroar mig för avtrampade skor och diverse skador.
De kan så klart inträffa ändå men jag vill ändå känna att jag inte utmanat ödet i onödan.
Usch svårt det där… Själv står jag inför en trolig stallflytt, har stått på samma ställe i 4,5 år, så är ingen van stallflyttare… Jättesvårt att väga för o nackdelar på olika ställen… Som en parantes kan jag säga att mitt sto första åren inte gick att lämna inne när de andra gick ut på morgonen, nu inga problem! Gick inte att en häst togs in fr hagen o reds , då hoppade hon över vid ett tillfälle. Nu tas 2 hästar (o det hennes älsklingar) in tidigare varje dag, o hon o en annan häst går kvar lugnt ute 1-2 timmar till. Så visst kan de ändra sig 🙂 (o det är jag enormt glad över)
Tog flera år innan Vicke kunde stå själv i stallet i ett tidigare stall men till slut så….
Hagen är ju ett mycket större riskmoment och dessutom vill jag inte stressa honom i onödan för att han ska ”lära sig” utan jag får tyvärr anpassa uppstallningsmöjligheterna i stället.
Man är ju olika där…jag är för rädd helt enkelt.
Samma med att släppa ihop med andra hästar.
En hästägare släppte sin häst på bete igår och berättade för mig att det första som hände var att en annan häst sparkade hennes.
Jag hade ju fallit död ner själv om jag hade sett någon sparka Vicke och kände bara ”uääää….min lille häst…jag ska aldrig utsätta dig för detta” 🙂 !