Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Minns ni den här sötnosen som föddes på anläggningen för några veckor sedan?
Så här ser han ut idag- ljuvlig!
Idag är det för övrigt dag 1 på min semester och jag inledde den genom att börja trappa ner på Vickes ”arbetsbörda” 🙂 också och ge honom en vilodag.
Nu känns det verkligen inte som att han är utmattad på några vis men bättre att förekomma än att förekommas och skulle han bli skadad vill jag i vart fall inte känna att jag kunde ha förhindrat det om jag inte ridit så mycket/ hårt bla bla bla.
Jag har ju konceptet med 2 viloperioder per år då Vicke inte rids alls en vecka och tar det lugnt en vecka per period (dvs sammanlagt ca 4 veckor/ år) och än så länge har det fungerat utmärkt.
Efter en god lunch med min käre make passade jag på att fylla på mitt foder och strölager då en butik hade 30% rabatt på allt hästfoder- jag vill gärna ha gott om mat och spånpellets hemma och det har jag nu.
Så skönt att ta en paus i tävlandet med en avslutande bra känsla!
I dagens klass missade jag bytet från vänster till höger IGEN (!!!), precis som för en vecka sedan!
Smått otroligt då Vicke byter i sömnen och mycket sällan får under betyg 7 på bytena men jag kan endast skylla på mig själv och ni vet så där som det kan bli när man sitter och tänker ”jag får inte….” och så gör man just det man inte får så att säga.
Nåväl…bortsett från bytet så gick det bra och hade jag fått betyg 7 och inte 4 🙂 så hade vi landat på strax över 66 %.
Men….man kan inte tänka ”om inte om…..”.
Oaktat vilket är jag nöjd och nu blir det tränings och tävlingsuppehåll enligt plan.
En av gångerna när jag letade stallplats avstod jag med sorg ett på pappret jättebra stall eftersom jag var rädd att hagrutinerna inte skulle passa Vicke.
Jag bedömde att just det stallets hagar faktiskt var för stora och detta parat med många olika personer som turades om att ta in hästarna gjorde att jag inte vågade chansa.
Jag är lite ”rädd” för stora stall med frekvent omsättning på inackorderingar och så är det ofta i storstadsregionerna och tex kring Lund/ Flyinge av helt naturliga skäl.
Studenter avslutar sina utbildningar och flyttar vidare/ hem, de som bor/ jobbar i en storstad byter kanske bostad och/ eller jobb och allt detta medför att det ganska ofta kommer nya hästar och ägare till stallen.
Och min häst har visat att han blir orolig om hästar ofta tas in på olika tider för att ridas och han kan börja springa både då och om han vid ordinarie intag inte tas in bland de första.
Så klart kan allt sådant läras bort och förhindras om man kan läsa hästar men min erfarenhet är att inte alla har denna förmåga bara för att de själva äger en häst.
Dessutom har man olika åsikter om när man ska ta in hästar beroende på väder och ljusförhållanden och allt detta gjorde att jag inte vågade chansa på just det stallet trots så egentligen underbara hagar.
Men jag såg framför mig hur min knäppis kanske skulle bli orolig om mörkret hade hunnit falla och några hästar hade tagits in för ridning och att ha honom springande i en ibland slipprig, enorm gräshage kändes för riskfyllt.
Och så dessa ständigt nya hästägare som jag hade behövt be att hålla extra koll på just min häst.
Jag har några gånger tänkt tillbaka på hur synd det var att jag inte vågade stalla upp Vicke där och har också funderat på om det kanske hade gått hur bra som helst och att det är jag som nojar i onödan.
Men härom dagen fick jag verkligen bekräftat att jag resonerat rätt!
Jag träffade av en slump en hästägare som nyligen hade stått i stallet jag avstod och hon berättade att det hade gått till precis så som jag varit så rädd för- inte alltid men tillräckligt ofta.
Utan att gå in på detaljer kändes det så skönt att få denna information- då tänkte jag rätt med andra ord.
Den hage Vicke går i nu är långt mindre och där växer ytterst lite gräs men jag sitter inte hemma och oroar mig för avtrampade skor och diverse skador.
De kan så klart inträffa ändå men jag vill ändå känna att jag inte utmanat ödet i onödan.
Nu har sommarlovet börjat för alla barn och gissningsvis väntar semester för många vuxna också.
Själv har jag några jobbpass kvar innan en längre vacay.
Vicke och jag var hos Nina idag och därifrån blir det nu också en tids ledighet.
Som alltid vid denna tiden på året är det lite stiltje på bloggen med både läsare och kommentarer men ni brukar komma igen till hösten 🙂 !
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer