Från och med den 1 juli gäller en ny tobakslag som ni kan läsa mer om här.
Lagen fick mig att tänka tillbaka på hur det gick till på mitt första ”riktiga” jobb som socionom/ socialsekreterare för ca 30 år sedan och i backspegeln så var det verkligen inte ”bättre förr”, snarare tvärtom och det känns nästan otroligt att tänka på att det som då försiggick var både vanligt och fullständigt acceptabelt.
Om jag ska börja med att berätta om vårt lunchrum så var det väldigt litet med tanke på att ca 20 personer eller fler skulle äta där samtidigt.
Men det var inte det märkliga utan det som verkligen var ögonbrynshöjande med dagens mått mätt var att det var tillåtet att röka där och tro mig….det röktes friskt i detta lilla fönsterlösa kyffe, allt medan andra åt.
Samma sak med våra tjänsterum; man fick ”så klart” även röka hur mycket man ville där!
Minns en kollega som bad mig att vattna hans blommor när han åkte på 5 veckors semester.
Den inpyrda doften av cigaretter försvann inte från hans rum under dessa veckor; så djupt satt den.
Och min arbetsledares rum ska vi inte tala om!
Hon delade rum med en annan chef och båda rökte.
Man fick ibland nästan skära sig igenom röken för att komma fram till skrivbordet och som ny socialsekreterare utan delegation (den fick man efter några månader) var jag tvungen att dra alla ärenden för henne innan jag kunde fatta ett beslut = många dagliga vändor blev det!
Oaktat vad man tycker om rökning så får ni nog hålla med om att det är tur att det inte går till så här idag!
Jag håller verkligen med, och jag känner igen beskrivningen – så var det på mitt första arbete också
Jag är förvånad att det aldrig började brinna någonstans med tanke på att det röktes i alla utrymmen inkl toaletter, pappersförråd osv.
Absolut var det en brandrisk och synd om alla barn som tvingades vistas i denna miljö.
Det är märkligt vad man vänjer sig vid saker. När jag var liten hade t ex alla hem en askkopp, vem har det nu? Har bilder från när jag var liten bebis och hela familjen är samlad, alla sitter och röker runt köksbordet. Det ser så konstigt och fel ut nu när man ser det.
I min favoritjulkalender (har sett den hur många gånger som helst) Sunes jul så sitter mamma Karin i första avsnittet under fläkten och röker, inget jag tänkte på som barn, det var ju normalt men när jag såg denna kalender som vuxen så såg det så märkligt ut.
När jag började gå ut och festa fick man fortfarande röka inne på krogen, minns när detta blev förbjudet, det blev helt plötsligt svalt inne i lokalen haha. Innan hade rökarna värmt upp med all rök. Tycker det är bra att vi går mot mer restriktiva rökregler, det påverkar alla runt omkring om någon röker och jag far rätt illa av det med min astma. Jag gissar att om några generationer så kommer rökningen i princip vara utdöd, det är inte lika coolt bland ungdomar att röka idag som det var förr och det är inte många som börjar som vuxna.
Jag håller med, rök inne är inte kul, men cigarettet värmer inte upp en lokal. Tyvärr så har rökningen bland ungdomar ökat drastiskt. Fler äldre slutar röka men de unga röker. Det finns bara ett sätt att stoppa det och det är att förbjuda cigaretter. Jag skulle gärna åkt på behandlingshem för rökare, men det finns inte för detta beroende, allt annat finns, spel, droger, alkohol, mat. Tyvärr är det så att tobaksjättarna är att räkna med ekonomiskt och skattemässigt och money talks. Ni skulle bara ana hur stor makt tobaksbolagen har på världsmarknaden. Det som då händer är att jag och många med mig som är fast ordentligt inte får den vård som andra missbrukare får. Detta är större än att håna och mobba rökare.
Om någon har aktuell statistik vad gäller rökning hade det varit intressant att ta del av den för att utröna om mina egna spekulationer stämmer eller om jag är helt ”fel på det”.
Om jag jämför med för 30 år sedan så KäNNS det som att rökning minskar; jag känner färre och färre som röker.
Det känns också som att det är mer utbrett i vissa grupper än andra; tex var det otroligt vanligt att mina klienter inom socialtjänsten rökte. Kan tyckas ologiskt att de med sämst ekonomi lägger pengar på denna mer och mer dyra last men förklaringen är måhända att man behöver ”lugna sig” mer när man är socialt utsatt?
Samtidigt som jag känner färre som röker känner jag fler som snusar, både män och kvinnor.
Antingen är detta en tillfällighet eller så har snusningen tagit över en del av rökarna?
Vad är era erfarenheter?
Ingen har väl sagt att rökare ska få sämre vård? Eller att vi ska håna och mobba rökare? För allas bästa är det bra att man inte får röka var som helst då det påverkar omgivningen väldigt mkt. Men för att förtydliga så dömer jag inte någon som röker eller som sysslar med ngt annat som inte är så bra för en. Jag är väldigt glad att jag aldrig vågade börja röka för jag skulle aldrig ha styrkan att sluta. Har aldrig tänkt på att det finns mindre stöd i sjukvården för de som vill sluta röka än för andra grupper men det ligger nog ngt i det, det finns ju hjälp men man förväntas klara det i stort själv med viljestyrka och ngt nikotinläkemedel typ tuggummi eller plåster. Rätt märkligt egentligen med tanke på att rökning och snusning borde vara ett av de vanligaste beroendena vi har.
MIN upplevelse är att det är färre och färre som röker, har typ 2-3 stycken i min närhet som röker, förr tyckte jag var och varannan människa rökte. Men det kan så klart vara så att det ökar ändå, jag bara rör mig inte de kretsar det ökar.