En annan diskussion på nätet fick mig att fundera över det här med lättridning.
Själv rider jag lätt mycket lite; under dressyrpassen enbart någon minut i början och slutet samt alltid när jag rider ut.
Men under själva passet rider jag aldrig lätt på en vuxen häst och jag introducerar nedsittning redan på en 4-åring, korta stunder.
Är detta något ni känner igen och gör ni likadant eller har ni något annat upplägg?
Jag rider lätt mycket i uppvärmningen och blandar sedan under passets gång. På Carl Hesters clinic i Flyinge för några år sedan så berättade han att hos honom red dom lätt mer än dom satt ner, detta för att spara hästarnas ryggar (även vuxna hästar). Det lät klokt.
Det låter absolut klokt.
Tyvärr tycker jag själv att jag har svårare att få en lika jämn och bra takt och form när jag rider lätt, gissningsvis för att jag ”far omkring” för mycket i sadeln.
Alltså jag vågar knappt uttala mig då jag är en sluskig skogsryttare nuförtiden, men jag har alltid använt lättridning under dressyrpassen. Ibland ”tvärtom” att jag ridit lätt när jag velat ha kraftig samling i traven, för att underlätta. Har också varvat in några varv ”rund och låg” på volten kanske mitt i arbetet då och då. På så sätt har väl lättridningen också varit lite en signal till hästen om att det är dags att ändra form.
Själv tycker jag inte om för mkt nedsittning. Ser tyvärr alldeles för många ryttare som inte sitter rätt då. Överdrivet bakåtlutade, underskänklar som fladdrar osv. Tycker man kritiskt ska granska sig själv exempelvis filma, det är jobbigt för hästen att ha en rytttare som inte sitter korrekt under långa nedsittande pass. Dessutom syns det på hästen, gångarterna blir lidande och galoppen blir utan takt. Många orkat/kan helt enkelt inte sitta på sin häst utan att hämma den.
Jag rider lätt mycket för jag tycker inte att min sits är tillräckligt stabil i nedsittningen, jag upplever att jag stör hästen. Eftersom jag inte riktigt orkar ”sitta ordentligt” så länge så blir det mest i slutet av passet och kortare stunder.
Ska jag spara Divas rygg ska jag sitta ner så mycket som möjligt, jag verkligen suger på lättridning, jag önskar att det inte varit så men så är det. Red ett pass för en dressyrdomare för ett tag sen, aldrig tränat för honom men han har dömt mig mycket. Han sa att det han verkligen gillar med min ridning är att jag sitter så tungt och stilla ner i sadeln, tårna lätt pekande utåt. När jag rider lätt fladdrar allt och jag får varken igång bakben eller får upp ryggen. Rider lätt ute såklart men jag skrittar hellre i form med massor av skolor och skänkelvikning så jag kan smyga upp mjukt i travövergångar. I slutet av passet lägger jag ner henne och rider lätt.
Till största del har jag oavsett häst alltid ridit lätt mycket för att ryggen ska sparas. De här med nedsittning på unghästar de är jag lite i mot de är inte färdiga när de är 3-4 år gamla!
Unghästar absolut lättridning, nedsittning först när de är starka och kortare stunder i början. Jag är dålig på lättridning, rider bättre i nedsittning men för hästens skull försöker jag rida lätt rätt mkt. Uppvärmning och nedvärmning, ibland för att pausa lite mitt i passet, ibland för att underlätta t ex vid travökning och alltid vid uteritt. Tror vi dressyrryttare generellt borde rida lätt mer, å andra sidan skulle hoppryttarna inte fara illa av lite nedsutten trav emellanåt.
Rider generellt lätt väldigt mycket. Har börjat sitta på Platina i år när hon är sex. Har upplevt henne som sen och ganska outvecklad. Hedwig satt jag tidigare på men hon var mer färdig i kroppen.
Upplever faktiskt att jag får bättre form och takt på Platina när jag sitter ner ( hon är verkligen superlätt att sitta på) medan det nästan är tvärtom med Hedwig.
Henne måste jag sitta ner på en stund för att kunna slappna av ordentligt i överskänkeln o inte bli klämmig.
Som nämnts tycker jag att det är lättare att rida bra takt och form under nedsittning annars hade jag måhända ridit lätt mer/oftare.
Som jag har berättat förut var Vicke kopiöst skumpig när jag köpte honom (inte vid provridningen, då hade jag aldrig köpt honom…).
Jag var jätterädd att detta inte skulle gå över för oaktat vad man gör på TRÄNING så rider man ju inte lätt på tävling.
Tack och lov spände han av efter ett tag och numera tycker varken jag eller mina tränare som ridit att han är det minsta skumpig.
I just hans fall är jag övertygad om att han upplevdes som skumpig eftersom han spände ryggen- inte för att jag så att säga var ovan och numera har vant mig.
Men om man generellt har svårt för att sitta ner i trav är det värre.
För det blir ju lätt en ond cirkel; ryttaren skumpar, hästen spänner sig av skumpandet, ryttaren skumpar då ännu mer osv.
Samtidigt som ryttaren måste träna på att sitta ner finns risken att hästen får ont i ryggen, inte går fram eller på annat sätt visar ovilja….