Jag har ju tävlat i över 30 år och sett det mesta men jag ska ändå erkänna att jag mer än höjde på ögonbrynen när jag såg banan jag skulle tävla på idag.
Min spontana reaktion var ”jag kör hem igen” men dels ska det otroligt mycket till för att jag verkligen ska göra det efter flera timmars förberedelser och körning och dels så tittade jag på 3-4 ekipage som verkade helt obrydda där de plaskade runt inne på banan.
Dom hästarnas reaktion eller snarare avsaknaden av densamma fick mig att rida och med facit i hand var det en jättebra erfarenhet för nu vet jag verkligen att Vicke kan galoppera rakt igenom vattenmassor utan att bry sig.
En av de första tävlingarna med honom var också på lervälling men då var liksom hela banan vattensjuk fast utan dagens stora pölar och då minns jag att han blev placerad (i LB) och var obrydd.
Men hemma undviker han vattenpölar till varje pris vid uteritter och de utebanor jag tränat och tränar på har aldrig sett ut på det här viset.
Men sammanfattningsvis hade jag en jättefin känsla redan på framridningen där det fanns en stor pöl att ”träna i” och även inne på banan flöt (utsäkta ordvitsen) allting på utan bekymmer.
Jag gissar att klassen var svårbedömd pga pölarna eftersom nästan alla hade ungefär samma poäng, jag kom näst sist med 7 poäng ifrån den som blev sistaplacerad och 3:a.
Själv var jag väldigt nöjd med Vicke och glad att jag genomförde tävlingen och så bra dessutom!
