Dagens ”må bra”-tips är att varje dag försöka hitta något som sätter lite guldkant på tillvaron.

Det behöver inte vara något märkvärdigt eller dyrt utan huvudsaken är att det på något sätt ger en någon form av mervärde/ glädje.

En blomma man plockat i naturen, en liten sak man köper åt sig själv, kanske som i mitt fall härom dagen; en bakelse?

Man väljer själv men det är faktiskt inte så svårt om man anstränger sig lite och om man tar detta till en vana tror jag att man mår bättre!

Ett annat tips på samma tema är att alltid försöka att ha något att se fram emot och det är samma sak där; det behöver inte vara något stort som en resa eller ett dyrt inköp utan kan lika gärna vara ett tv-program man vill se, en uteritt med en stallkamrat, en god lunch med en vän osv.

To help your half halts become more forward so they open your horse’s throatlatch… ”Imagine that those half halts open the underside of your horse’s neck to make it more in the shape of a U instead of a V.” —Carl Hester (Illustration by Sandy Rabinowitz)

För ett tag sedan fick vi hem den senaste resans fotobok; vi brukar alltid beställa en efter våra resor som ett trevligt minne att sitta och bläddra i.

Jag brukar numera använda mig av Önskefoto eftersom jag tycker att det är lätt att skapa sin egen fotobok där.

Provade något annat företag men höll på att bli galen eftersom det var så krångligt med att lägga upp bilderna och sådant får mig att tappa tålamodet och ge upp direkt.

Och idag när det finns ett så stort utbud av företag så krusar jag inte utan går vidare till någon med en välfungerande kundportal.

Som en parentes undrar jag om folk idag framkallar bilder och sätter in i album…så som man gjorde förr?

Och som ytterligare en parentes minns jag allt JAG fick se framkallas det året jag sommarjobbade på ett fotoframkallningsföretag 🙂 !

Mysig start på veckan!

Först skrittade jag och stallägaren Anette ut (som vi vanligtvis gör på måndagarna) och sedan åkte vi och plockade äpplen och plommon i den trädgård jag besökte i samma ärende för en vecka sedan.

Jag äter inte ens plommon men tänkte ta med dessa till jobbet och äpplena kommer Vicke mest att få glädje av!

Nu har jag precis sålt ett litet avlastningsbord via Facebook- en grej mindre i källaren!

Sitter och läser denna tråd på Bukefalos och har gjort exakt samma reflektion; medan jag aldrig såg fenomenet för säg 5-10 år sedan så har det numera blivit hyfsat vanligt att i vart fall 1 eller 2 ekipage i klassen väljer att utgå på egen begäran när de tävlar dressyr.

Varför ”man” har börjat med detta kan jag bara sia om.

Jag vet att det för en del handlar om att de inte vill skylta med dåliga procent i TDB vilket jag nog kan tycka är mer fåfängt än något annat.

För vill man tex köpa en häst som har x antal ”utgått” i TDB så fattar man givetvis att det har varit ”något” och så tar man reda på vad så man kan ändå inte ”mörka” något.

I andra fall kan det vara så att man inte vill ge hästen en dålig erfarenhet av tävlandet; man kanske märker rätt snabbt in i programmet att ”det här reder jag/ vi inte ut” och då väljer man att utgå i stället.

Huruvida detta är bra eller dåligt låter jag vara osagt; det kan säkert vara väldigt olika från ekipage till ekipage.

En del hästar skulle kanske behövt fullfölja programmet för att inte ”lära sig” att man får lämna banan om man ”bär sig åt” medan andra har större nytta av att inte stressas utan att få komma tillbaka vid ett mer lämpligt tillfälle.

En dressyrdomare skriver att hen ”blir GALEN på folk som utgår om hästen inte lider av att vara på banan. Jag förstår om ALLT går snett och det inte går att styra väg eller gångart pga spänning. Men annars tycker jag att det inte är att visa respekt för arrangörer och medtävlande. Personligen tycker jag också att det är fjantigt beteende, och att de som utgår är barnrumpor och dåliga förlorare” medan jag anser att man ska få göra som man själv vill med den start man har betalat (oftast dyra) pengar för.

Jag kan inte se att detta drabbar någon annan negativt så då kan det väl kvitta?