En bekant skriver på Facebook:
En person skrev i en pelargongrupp att hon sökte sticklingar av doftpelargoner, gärna billigt eftersom hon var sjukskriven.
Jag kände mig extra snäll och generös, så jag skrev till henne och sa att hon kunde få ett gäng orotade av mig. Jag skulle ändå klippa lite inför att de ska flytta in. Hon behövde bara betala för frakten.
Hon swishade pengar för porto, efter att ha ifrågasatt att det var mycket och jag svarat att det är många sticklingar och att jag packar noga.
Jag ägnade närmare en timme åt att klippa, packa och märka upp sticklingar (som jag av mitt hjärtas godhet skulle skänka till en främling). Fjorton sticklingar av elva olika sorter, varav någon rätt ovanlig, blev det i ett paket. Om jag sålt skulle jag ha fått typ 350-400 kr.
Postade det och meddelade mottagaren att det var på väg och bad henne meddela mig när det kom fram. När jag inte hört något på en vecka skrev jag och frågade om hon fått paketet.
”Ja, det kom fram”, svarade hon. Varken mer eller mindre.
Jag hade nog räknat med ett tack, faktiskt…
Ja, även jag hade räknat med ett tack faktiskt och hade blivit besviken om det uteblev.
Själv tycker jag att det är roligt att glädja andra och det ligger mycket i orden ”det är saligare att giva än att taga” men ett tack kostar ingenting och kan ”betala” sig många gånger om i framtiden. Tänk på det.
Jag är nog inte lika snäll som TS för hade jag fått det svaret hade jag svarat och skrivit vad jag tyckte. Det kanske hon också gjorde men inte orkade skriva ner iofs. Klart man ska tacka!
Min erfarenhet är att folk som ber om grejer gratis/billigt inte är den tacksamma sorten.
Jag gav bort några möbler när jag skulle flytta till Frankrike och det var ingen hejd på vilken service folk tyckte borde ingå i priset NOLL kronor: hemkörning, bärhjälp, att jag skulle ta ledigt från arbetet så de kunde hämta möblerna när det passade dem… Makalöst.
Makalöst var ordet 🙁 !