Månadsarkiv: oktober 2019

Skrivet

Varde ljus?

Sitter och läser detta och vill fråga er; har ni använt er av nattlampa i stallet och varför i så fall?

Inget av de stall jag har stått i de senaste 35 åren har haft nattlampor och jag har svårt att se nödvändigheten ur hästens synvinkel (observera ordvitsen).

Att vi människor lättare tar oss fram med lite ledljus är ett oomtvistat faktum men hästar har väl dels bättre syn och dels ska de ju stå mer eller mindre stilla i boxen, inte gå några längre sträckor som kräver ljus?

Förklara gärna hur ni gör och tänker!

Skrivet

Söndag- återkvalad

Samma tävlingsplats, gammal bild

Tävling idag och jag red, precis som förra söndagen 2 klasser.

Vicke fick tyvärr ett återfall i seghet inne på banan och även om det är ett relativt vanligt fenomen bland dressyrhästar så är det ändå urtrist.

Jag vill tro att denna rena olydnad bottnar i nervositet som liksom blockerar mina hjälper otroligt mycket, framför allt i traven och när det blir så är det jättesvårt att rida ”som vanligt” (läs: som hemma, på träning och på framridningen).

Hade jag trott att avsaknaden av bjudning berodde på brist på kondition hade det varit vansinne att rida ytterligare en klass men så är det ju inte.

Och faktiskt blev det en avsevärt bättre ritt i den andra klassen och 64,6% är jag jättenöjd med.

Om jag hade behövt kvala till MSV A hade jag varit kvalad genom dagens och förra söndagens ritter men nu har jag gamla kval som fortfarande gäller.

Nöjd att jag kunde vända segheten från första klassen- det tar jag med mig från dagens tävling!

Skrivet

Lördag- helg

I morse körde jag till ridhuset för att rida.

Skönt med bara 4 minuters körning innan man är framme och det går ju absolut att skritta dit även om jag tycker att 20 minuter är en aningens för tidskrävande.

Nu har vi precis kommit hem efter en god middag på restaurangen vi bor granne med- dit tar det inte ens 4 minuter att gå 🙂 !

Skrivet

Fredag- asfalt

I morse blev det ett lugnare ridpass med en stallkamrat; vi skrittade ut en timme på mestadels asfaltvägar runt anläggningen.

Lika tråkigt som det är att skritta ensam lika trevligt är det med sällskap tycker jag och gissningsvis Vicke också.

Fast ska jag ha sällskap vill jag att det är en häst som håller ungefär Vickes takt så att jag varken behöver sitta och trava ikapp det andra ekipaget eller stanna Vicke hela tiden för att den andra hästen kommer på efterkälken; då blir det mest jobbigt tycker jag.

Nu har jag precis kommit hem efter stallbesök nummer 2; det var min tur att ha hagintaget.

I detta stall har vi bara ett intag i veckan per person/ häst och en kvällsfodring varannan vecka så det är inte på något vis betungande.

I en del andra stall jag stått har man varit uppbunden flera gånger i veckan vilket inte spelar just mig som är hemma på dagtid så stor roll men som ju kan vara ganska svårt att få ihop med ett 8-17 jobb.