Uteritt med förhinder

Tacksam för både sällskapet och min snälla häst!


En bloggläsare har fått lite bekymmer med att rida ut sin häst och jag tycker att det är så synd att jag inte kan hjälpa henne (vi bor flera mil från varandra och jag har inte riktigt orken och tiden att köra dit Vicke och våra uteridningsmöjligheter kring min egen anläggning är kanske inte så lockande för en utomstående att köra till).

Men jag funderade på hur otroligt mycket det var värt för mig att ha ”draghjälp” när jag ägde min förra häst Kreon som var mycket besvärlig att rida ut ensam men som ett lamm med lugnt sällskap.

Ni som har läst bloggen i många år minns kanske hur en runda som tog ett ”normalt ekipage” en timme att avverka kunde ta oss nästan dubbelt så lång tid eftersom Kreon kunde stanna en miljon gånger och vägra att gå.

Han var dessutom totalt utan självbevarelsedrift och kunde gå emot ”vad som helst”; träd, hästtransporter, elstaket…you name it. Minns hur jag ibland på fullt allvar hade en lång bilkö bakom mig på landsvägarna när han fick något tokryck och växte fast i asfalten….

Jag hann aldrig ”bota” Kreon annat än delvis (genom en envishet utan dess like parat med ihärdighet) innan han togs bort men tänker så här i efterhand:

Kan man ska man utan tvekan försöka att rida en ”dum” häst med sällskap av framför allt 2 anledningar:

Dels som ren jäkla säkerhet OM något skulle hända en och dels då ens sällskap kan verka lugnande.

Så klart får man ju då välja en sådan häst och ryttare som sällskap och vara extremt tydlig med att man inte är tex intresserad av galopp eller ens trav i full kareta och att den andra ryttaren måste vara beredd på att man kanske blir rädd och tex bara vill skritta resten av rundan.

Ibland jagar hästar i stället upp varandra och ett sådant sällskap kan bli förödande och då är det bättre att antingen rida ensam eller, om möjligt, hitta någon annan som kan hjälpa en.

2 kommentarer Skriv kommentar

  1. Minstral

    Det värmer att du bryr dig ❤️ Jag får helt enkelt strunta i att rida ut tills jag hittar draghjälp

    Svara
    • Birgitta

      Ja jag minns ju hur jobbigt jag själv hade det.

      Fanns som tur var enstaka stallkamrater som det passade att rida ut med men man blir ju väldigt beroende av andra.

      Minns ett gammalt fuxsto som agerade draghjälp flera gånger.

      Ägaren sa att hon i vanliga fall aldrig hade accepterat att man ”tryckte upp en annan häst i röven på henne” men det var som att hon förstod att just min häst behövde det 🙂 !

      Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>