Fredag- skruvat

Upsss….i morse sov jag till 7.15 (nästan 9 timmar…kan inte minnas när det hände senast…) så nu är jag nog i fas efter tidsomställningen efter resan.

Jag fick lite bråttom med alla stallbestyr under förmiddagen eftersom jag skulle på njurröntgen vid lunch men hann köra och rida ett mycket kort och kravlöst ridhuspass.

Jag vill mjukstarta ridningen efter vilan så att den ger önskad effekt och inte träningsvärk och motstånd- det är min tanke i alla fall.

Och bara för att jag var så stressad så upptäckte jag precis när jag lastade ut Vicke ur transporten hemma att det ena däcket på släpet såg misstänkt ”utpyst” ut!

Egentligen otroligt att jag ens märkte det för det syntes inte jättetydligt och jag brukar inte titta på mina däck vare sig jag är stressad eller inte men det var ändå en otrolig tur för annars hade jag fått en riktigt otrevlig överraskning nästa gång jag ville använda transporten.

Och ännu mer tur att det inte hände något med däcket under körning, som tex när en stallkamrat upplevde en riktig explosion under körning och såg gummirester flyga runt bilen!

För att korta ner däckstoryn så hann jag trots stress köra och lämna släpet på en däckfirma i närheten och när jag körde tillbaka efter sjukhusbesöket var däcket lagat och killen som fixade det hela berättade att boven i dramat var en skruv som hade suttit inkilad i gummit.

När jag var på däckfirman slogs jag förresten av vilken skillnad det är på denna i jämförelse med hur ett liknande företag kunde se ut när jag tog körkort.

Då åkte jag till någon liten, ”ruffig”, iskall plåtskjulslokal där man togs emot av en karl i oljefläckig overall som helst ville att man betalade kontant, inte alltid med kvitto.

Dagens firma var stationerad i stora, ljusa lokaler; kundmottagningen hade bekväma stolar, stor platt-tv på väggen, lekhörna för barn, man bjöds på frukt och ”kapsel-kaffe” och kunde välja om man ville betala med kort eller swisch. Och kvittot skrevs ut på en skrivare. Ja, allt var inte bättre förr!

Jag var inte hemma förrän 13.30 och kunde då äta dagens första måltid, gissa om jag var hungrig!

Igår julpyntade vi och jag kunde förvånat konstatera att av 4 elljusstakar som vi bar ner till källaren i januari så fungerade alla 4 när det var dags att koppla in dom igen!

Annars är väl klassikern att minst några ljusstakar har dött döden under källarvistelsen och antingen går att rädda genom att byta x lampor, eller om man väljer den enklare utvägen, hamnar i soporna 🙂 !