Dagarna rullar på i invanda spår och inte mig emot.
Jag tycker att denna tid på året, förutom att vara extra jobbig på grund av mörker och oftast urtrist väder också ökar risken för skador, just på grund av vädret vill jag påstå.
Både rejält lerigt eller stenhårt, fruset underlag ser jag som absolut potentiella faror och jag drar varje gång jag börjar trava och konstaterat att allt känns som vanligt en suck av lättnad faktiskt.
Vi har varit i Flyinge och tränat för Nina på morgonen och det var business as usual kan man säga.
Vi tränar numera på piruetter varje pass vilket är bra eftersom jag verkligen behöver få in känslan för hur de ska utföras.
Jag har insett att jag tex, när jag rider själv, inte ”vänder tillräckligt” utan mer rider som….tja…sluta på volten. Och så lutar jag mig gärna fram…suck…
Men det blir bättre och bättre och det vill ju till om jag ska rida MsvA nästa år och få godkända procent. Då går det inte att rida ”volt tillbaka” inte 🙂 !
Efter träningen sammanstrålade jag med min kära man på kvarterskrogen mitt emot vår lägenhet och åt lunch; de serverar jättegod husmanskost som jag gärna hade ätit dagligen om jag inte hade varit för snål rent ut sagt. Men det är trevligt att unna sig ibland…
