Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
I morse var det ännu kallare än igår; minus 7 när jag körde till stallet och bara en grad varmare när Anette och jag gav oss ut på en nästan 1,5 timme lång skrittrunda.
Idag var det perfekt att rida på asfalt och grusvägar som var helt släta, jag är som bekant inte alls förtjust i ”knöggel”.
Vicke dricker i perioder inte så mycket och jag ger därför 2 av 4 kraftfodermål utblandade med flera liter vatten (och betfor).
Själv är jag tveksam av flera olika anledningar bortsett från det ganska saftiga priset.
Dels tänker jag att det skulle vara jätteomständligt att dra på och av skyddet varje gång man ska använda transporten, i mitt fall rätt många gånger i veckan och dels är jag tveksam till hur bra det är att ”stänga in” transporten på detta vis?
Om man inte använder transporten så ofta riskerar det att bildas mögelsporer och annat som man inte ser förrän man drar av skyddet och sådant vill i alla fall jag ha koll på.
Och det är nog svårt att se till att transporten är helt torr innan man drar över skyddet; då ska man i så fall göra det sommartid när det har varit garanterat torrt ett tag?
Annars är tanken god och får mig att minnas min morfars minutiösa skötsel av en bil han ägde när jag var barn.
Bilen hade fortfarande ”nybils-doft” efter flera år men så sköttes den också pedantiskt och min morfar använde just presenning för att skydda bilen.
Hur han orkade hålla på med detta så mycket som han gjorde är beundransvärt men jag tror få människor skulle lägga ner det engagemanget.
Vaknade till några minusgrader men det var en ”skön” kyla; ingen blåst och en sol som lyste upp.
Vicke levererade ett mycket fint ridhuspass där jag fick bekräftat hur mycket/ det mesta hänger ihop i dressyr.
När vändningarna i piruetterna känns bra blir även bakdelsvändningarna och slutorna i trav och galopp bra- det är samma ställning och böjning som ”ska till”.
Efter ridningen åkte jag och hämtade morötter åt den bortskämde; han äter flera kilo om dagen men det är ett bra tidsfördriv tycker jag.
Det sägs att eget beröm luktar illa men den här grytan som jag gjorde härom dagen både luktade och smakade såååå gott- jag äter gärna ”rester” och lagar ofta mat så att det räcker i flera dagar.
Nu har jag precis kommit hem från ytterligare ett stallbesök där Molly har hjälpt mig att ta in hästar från hagen, tvätta Vickes vattenbalja i hagen och fixa lite allmänt bland mina saker.
Det ska vara minusgrader även i morgon men sedan skulle det bli plusgrader igen tydligen.
Härom dagen blev det en liten diskussion på Facebook kring det här med att publicera bilder/ filmer på djur som på olika sätt utsätts för våld.
Det finns så klart annat som folk lägger ut som man kan reagera starkt på; våld mot vuxna och barn och…tja…mycket helt enkelt.
Jag har för egen del svårt att förstå varför man lägger ut bilder/ filmer på oidentifierbara personer på oidentifierbara platser som plågar djur å det grövsta; vad tänker man att man vill visa/ uppnå med detta?
Att människor kan vara fullständigt vidriga vet vi väl alla ändå?
Vill man stödja olika organisationer gör man nog det även utan att ha se torterade djur och går det som sagt inte att identifiera en förövare så ser jag ingen mening med att visa upp så hemska klipp att jag, som anser mig vara rätt hårdhudad, mår rejält dåligt av en sekunds tittande (innan jag hinner scrolla förbi).
Hur som helst; som ni kanske vet kan man anmäla inlägg på Facebook, inlägg som man av olika anledningar anser är stötande.
Och det slog mig, på tal om diskussionen ovan, att det måste vara ett fruktansvärt jobb att inneha; att sitta och granska filmer/ bilder som folk anmäler som stötande.
Jag kan inte föreställa mig hur man klarar av att göra detta faktiskt!
Har man inget att tjafsa om på nätet kan man allrid plocka fram ”hur ska hästar vara täckande vintertid eller ska de ens HA täcke”-kortet!
Det jag kan konstatera är att MIN egen häst klarar sig ypperligt med ett 200-grams termotäcke utomhus trots att han är helklippt.
Varje gång jag tar in honom från hagen och tar av täcket kan jag känna att han är jättevarm över hela kroppen….eller…jättevarm låter som att han är FÖR varm men jag vill mer påstå att han är tillräckligt varm. Vi snackar då runt 0-5 plusgrader i Skåne.
Jag läser ibland om de som sätter på hästar 500-grams täcken och sedan ytterligare något täcke ovanpå det och har svårt att tro att det kan behövas men kanske finns det hästar som liksom fryser oavsett?
Jag tycker för övrigt fortsatt att det är vansinne att rida med dubbla täcken inomhus vilket jag faktiskt sett men med allt annat vill jag påstå att man måste göra en bedömning baserad på många olika parametrar.
Norrlänningar har tex otaliga gånger påpekat att ”skånsk kyla” övertrumfar deras pga den förstnämndas fukt.
Man måste också beakta inte bara ”graderna som sådana” utan vinden; rejäl blåst gör ju att det kan kännas otroligt mycket kallare medan sol också påverkar, fast åt andra hållet så att säga.
Regn/ snö påverkar, hagens storlek, om hästen går ensam eller i stor flock (hur mycket den rör sig), om det finns möjlighet till skydd/lä, om det finns mat i hagen, om hästen är klippt, frusen osv.
Således kan det tex vara en enorm skillnad på en stor hage med vindskydd och fri tillgång på ensilage och en liten grusruta utan något foder alls och behovet av täcke och hur tjockt det ”ska” vara kan skilja åt massor.
Min personliga åsikt är så klart att lagom är bäst men om jag måste välja mellan ”lite för varm” eller ”lite för kall” väljer jag det förstnämnda men tror också att ”överhettning” inte alls är bra av flera olika anledningar.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer