Månadsarkiv: december 2019

Söndag- oupsss

Precis innan jag skulle sitta upp på Vicke i morse råkade jag kasta ett öga på hans träns och såg ungefär det ni kan se på bilden ovan.

Bilden är ”arrangerad”; jag tog den efter ridpasset för att illustrera mitt slarv men kan ni tänka er som det kunde ha gått om jag hade försökt att rida så där?

Nu är ju Vicke van vid att hans ägare hittar på alla möjliga konstigheter men hade tränsen ramlat av mitt under pågående ritt så hade han, om inte annat, kanske råkat trampa sönder det?

Ja, det är bara att erkänna; ibland är jag lite väl slarvig….

Idag lämnade vi tillbaka en film vi hyrde igår: Wonderstruck. Rekommenderas ej; seg och kass handling!

Vad jag däremot rekommenderar är att ni, liksom vi, gör en rolig fotobok efter någon trevlig händelse/ resa ni varit med om.

Vårt Miami-album kom i fredags (via Önskefoto) och det blev sååå bra!

Som jag har nämnt tidigare tycker jag verkligen att resa är som ett Kinderägg; man har roligt innan resan medan man planerar, man har ännu roligare medan man ÄR på resan och därefter kan man njuta av minnena under lång tid efteråt.

Om jag hade pengar….

Det hade absolut varit ett tänkbart scenario om jag blev ekonomiskt oberoende.

Tänk att kunna ta hand om olika djur som ingen vill ha…

Vet inte om läste böckerna om ”Follyfoot” när ni var yngre?

Det gjorde jag och de handlade om just ett sådant ställe.

Lördag- uteritt, trängsel och planka

Planen i morse var att ta en liten sovmorgon (till typ 7) men vi väcktes 06.15 av att min telefon pinglade till.

Det visade sig vara en person som ville köpa våra gamla köksstolar som jag hade annonserat ut och för en sömndrucken och sur Henrik var det en gåta hur man kan störa någon så tidigt på morgonen.

Som hästmänniska tyckte jag inte att det var det minsta konstigt 🙂 , jag fick väl skylla mig själv som inte hade stängt av Messenger….

För övrigt var jag såååå glad att någon kom och hämtade stolarna senare på dagen då planen annars var att köra dom till tippen. Så en hundring in på kontot och en tur mindre med otympliga möbler; det fick vara värt den förstörda sovmorgonen 🙂 !

09.00 lämnade jag och Anette stallplanen enligt plan och återvände 1,5 timme senare efter en behagligt tur.

Nu är ”man” (läs: jag) så trött på den gräsliga årstiden att bara det är uppehåll och vindstilla så tycker jag ”åhhhh…så FINT väder….”.

På eftermiddagen körde Henke och jag till Malmö för ett kort ärende och jag blev faktiskt…tja…nästan chockad över ”trafiken” på en av gågatorna i centrum.

Det var som att befinna sig i en storstad utomlands i semestertider; hur mycket folk som helst och jag ”skyller” på julhetsen.

Skillnaden blev desto påtagligare när vi körde hem till vår håla Staffanstorp för att äta middag.

Vi äter ju redan runt 16.00-tiden och det är tydligen lika okristligt som att störa någon per telefon 6 på morgonen för vi var DE ENDA personerna på restaurangen!

Jag såg på lapparna på borden att det var reserverat överallt men senare så det är inte så att detta matställe är impopulärt men tiden var det absolut.

Jättebra för oss som fick vår mat supersnabbt och kunde äta i lugn och tystnad; laxplanka blev det för min del:

Henke tyckte att mina tidigare försäljarskills under dagen (jag sålde även en grej han hade till sin nyligen bytade bil) förtjänade att han bjöd på middag….snäll make va 🙂 !

Intressant om hästgodis

Bra hästgodis tycker jag!

Läser denna artikel och tycker den är värd att dela.

Veterinären är för övrigt samma person som raspade Vickes tänder för 1 år sedan och jag fick ett bra och seriöst intryck av henne.

Tycker också att artikeln är nyanserad men den manar ändå till eftertanke.

Vissa hästägare ”proppar” ju i sina djur godis i parti och minut och som framgår av artikeln är det inte så bra alla gånger, precis som när vi människor småäter onyttigheter.

Fredag- julhäst

Vickster kollar in julgranen i ridhuset….

Kan man provsmaka 🙂 ?

Som synes blev det ett ridhuspass i morse, efter att Vickster hade undersökt den nya juldekorationen och konstaterat att den gick bra att ignorera.

Nu har Molly och jag precis kommit hem efter stallbesök nummer två för dagen; det var vår tur att ta in hästarna från hagen.

Jag vet inte om ni känner igen det men jag tycker det är en viss tillfredsställelse i när alla hästarna är intagna och står och mumsar nöjt i sina boxar?

Känsla vs hur det ser ut

Vi hade en diskussion i ett annat forum på nätet som handlade om att det ibland kan se ut på ett sätt för domare/ tränare/ omgivning medan man som ryttare har en helt annan känsla.

Jag kan relatera massor till detta på tävling där min känsla ibland har varit väldigt långt ifrån den känsla jag har när jag tränar; ensam eller för tränare.

Och så klart är det inte alltid den egna känslan som är ”rätt”; ju mer oerfaren man är desto mer kan man luras men jag vill ändå påstå att det är väldigt viktigt vad man känner, oaktat hur det ser ut.

Eller, så är det för mig i alla fall och jag ska försöka förklara vad jag menar:

Vicke kan som nämnts ha en stor skillnad i hur han känns på träning vs tävling. Ibland har han inne på en tävlingsbana känts verkligen gräsligt seg, så där så att jag nästan tror att vi står stilla i traven typ. Noll reaktion för skänklarna.

Jag kan efteråt SE på både film och av domarkritik att det inte alls SER så segt ut som det känns, inte så att det heller ser ut som att hästen rusar runt men ganska ok.

Här väljer jag utan tvekan att lita på känslan för jag VET hur hästen känns på träning (=annorlunda, mer framåt och mer lyssnande på skänklarna utan att tränaren hävdar att jag rider hetsigt/ för fort) och jag vill inte acceptera en upplevd känsla av att hästen inte respekterar mina skänklar på banan oaktat hur det ser ut för omgivningen.

Man kan maskera en hel del när man rider men det blir för mig inte mer rätt för att det inte alltid syns och jag tror också att denna form av ”falskridning” kommer ikapp en förr eller senare eftersom hästen inte svarar ärligt.