Läser denna krönika skriven av Anna Hassö som jag träffat och tävlat mot många gånger och kan bara instämma.
Det mesta är ganska självklart trots att vi är många som gör annorlunda, av olika skäl.
Jag lever själv inte helt efter Annas läror och som sagt beroende på olika faktorer men jag både har utvecklats och kommer att försöka utvecklas ännu mer framöver.
Jag har i många blogginlägg berättat om hur både jag och andra agerade och hanterade hästar när jag köpt min första egna häst; det var kopiösa mängder kraftfoder, minimalt med stråfoder, inte ens en handfull timmar hagtid om dagen för en massa hästar osv.
En del saker som jag var ok med då skulle jag inte acceptera idag, annat skulle jag vilja förändra men kan inte just nu men jobbar på en förändring.
En stor och viktig väg till en förändring tycker jag handlar om både medvetenhet och vilja till att göra annorlunda; tycker man att allt är superduperbra och/ eller är okunnig och rigid brukar man inte ändra på sig.
Sedan finns det många gånger också annat i livet att förhålla sig till; det är inte alltid så svart och vitt som en del människor vill låta påskina.
Allas förutsättningar ser verkligen inte likadana ut vad gäller hästhållning som det mesta annat i livet och det kan både handla om ekonomi, tillgång på vettiga stallplatser osv.
Vissa vill dra det så långt som att det inte är en mänsklig rättighet att äga en häst och om man inte kan uppfylla x för hästen önskvärda villkor så ska man inte ens äga en häst men riktigt där är i alla fall inte jag….än?
Och det finns en otrolig mängd parametrar att beakta och vem kan objektivt avgöra vilka hästar som har det bättre än andra?
Ja, hagvistelse är tex jätteviktig men är det bättre att ha hästen i en mindre, torr hage än en gigantisk som består av meterdjup dy?
Är det bättre att ha hästen ensam än i en flock där den blir jagad och inte får äta så mycket som den vill? Jag kan ge ”tusen” exempel till.
Jag både ser och hör alla möjliga resonemang och ser hur andra behandlar sina djur och ibland strider det helt mot vad jag själv tror på, ibland är det exakt så som jag tycker verkar bäst och så finns det allt däremellan.
Vilket tankfullt inlägg. Allt du funderar över tyder ju på både självinsikt och en vilja att utvecklas och förbättra.
JAg är nog lite mer åt extremhållet. JAg har anpassat mitt eget liv för att kunna tillgodose hästarnas behov = flyttat ut på landet och har eget stall (men de går på lösdrift) och tänker väl sådär som du skriver: om jag inte kan göra allt för att hästarna ska få kunna leva sina liv med basala (både fysiska och psykiska) behov uppfyllda, så behöver inte jag ha hästar. MEn det är ju inte så enkelt som att jag har facit. Skulle jag helst vilja vara en häst hemma hos mig, med stora hagar, stor ligghall, bra grovfoder och kompisar, men en ägare som tränade mig helt fel så att jag gick sönder i kroppen? Eller en ägare som var okunnig och bestraffade mig när jag bara försökte visa ångest eller rädsla? Eller skulle jag hellre vilja vara en häst som fick gå ute 8 timmar om dagen + 2 timmars pyssel och träning av en snäll, kunnig och tålmodig ägare?
DE objektiva parametrarna du funderar över tycker iallafall jag är ganska väl definierade av forskning: Kompisar i hage, så mycket utevistelse som möjligt, möjlighet till lågintensiv rörelse större delen av dygnets timmar, kunna röra sig fritt i alla gångarter i hagen + långa ättider. Allt som har att göra med täcken, klippning, benskydd och alla andra ”tillbehör” är väl lite mer från fall till fall, men iallafall jag tycker att det finns ganska tydlig information om vad hästar har för basbehov och hur de bäst uppfylls.
Som en liten slutkläm vill jag säga att jag blir glad av hästägare som tar till sig forskning och jobbar för att kunna ge sin häst bättre förutsättningar, men förstår att det kan ta tid, för det är som du skriver, inte bara att slänga ut sin häst på en leråker och hoppas på det bästa. Och att lösdrift inte behöver vara lerigt eller ”skogsmulligt”. Och att jag aldrig har haft så lite skador som efter det att mina släpptes på lösdrift. De blev ”flockintelligenta” väldigt fort och nu njuter jag nästan mer av att sitta och titta på hästarna när de ”gör sin grej” än när jag har en agenda för vad vi ska göra.
Ett exempel på att saker inte är svart eller vitt är att jag just nu har valt att ha min häst ensam i hagen.
Det skulle vara extremt intressant att veta vad inte bara forskning utan Vicke själv hade haft att säga i valet mellan att gå ensam men att ha tillgång på stråfoder nästan alla timmar han är ute (han äter i snigeltakt) eller att ha sällskap men stå utan mat efter kanske 1-2 timmar då den andra hästen hade hunnit äta upp all mat.
Sällskap hade också inneburit att av säg 12 kilo utlagt stråfoder hade Vicke hunnit äta 3 kilo på den tid den andra hästen hade ätit 9 kilo = smal Vicke och Birgitta som hade betalat för en annan hästs foder.
Detta är bara ett av hur många exempel som helst och det finns såååå mycket att ta hänsyn till och beakta.
Jag tex måste även ta hänsyn till mitt jobb och till min man och kan inte bara flytta själv eller flytta hästen hur som helst.
Mycket klokt skrivet av Anna! Men precis som du skriver Birgitta så består ju livet av rätt många mer parametrar än just hästarna…
Min man och son vill absolut inte bosätta sig i ”obygden” på en hästgård, de vill bo där vi bor, och där vi bor…tja, där kostar marken multum kan man säga, vilket innebär att hagmarken är lite mindre tilltagen på hästgårdarna här runt ikring. Jag gjorde faktiskt ett försök att stalla en bit hemifrån, stora hagar, längre hagtider, bättre uterittsmöjligheter MEN det tog en stund att köra dit och jag körde upp mkt bensin, och jag kunde många perioder inte rida pga vädret… Dvs tid och pengar sprang iväg rätt rejält, och jag kunde ofta inte rida när jag ville.
Nu har jag istället tillgång till en anläggning och promenadavstånd till stallet hemifrån.
För att dra ner på kostnaderna har jag tex valt bort täckesservice (ja, den är faktiskt rätt dyr), varje dag stannar jag till i stallet på väg till jobbet, byter täcken på mina hästar (de står i utestall och behöver även ha stalltäcke), och träffar dem en stund, är vädret helt värdelöst och jag vet att de kommer att stå i sina hagar och kura så går vi även en liten kort promenad. På väg hem från jobbet stannar jag till i stallet, byter täcken, mockar boxar, fyller hönät och hänger fram höpåsar, är vädret ok får de gå i sjukhagarna under tiden jag fixar i stallet, hinner ibland också spola av leriga ben och borsta av det värsta. Att rida vid den här tiden är ingen idé, lektionsverksamheten är redan i full gång. På kvällen e lektionerna är slut är jag tillbaka och rider mina hästar. Det är klart att jag kunde låta dem stå med utetäcken dygnet runt, men just jag tycker att det är viktigt att byta, det är mitt val och behöver inte alls vara ngn annans.
Mina hästar får med sig hö ut i hagen, MEN när det blåser som det gör nu, hinns höet inte ens läggas ut förrän det blåst till nästa kommun! Som ett komplement har de istället i princip fri tillgång i nät i boxarna. De får naturligtvis hö i boxarna på morgonen!!!
En kompis som bor i inlandet tittade med förundran på mina täcken och undrade varför i hela friden de har benstören??? Hon hade bara svansrem på sina och tyckte det var mkt bättre. Jo du, fick jag förklara, att om mina inte hade bensnören hade täckena blåst av/fram/på sidan, här blåser det jämt!
Allt är verkligen inte svart och vitt! Det är klart att jag också gärna hade haft mina i enorma flockhagar med kuperad terräng och små fina bäckar rinnande genom hagarna! Men jag har hästarna för att kunna rida och träna och just som livet ser ut för mig nu är detta det bästa jag kunnat komma på, och jag tror inte att det gör mig till ngn dålig hästägare – faktiskt!