Månadsarkiv: februari 2020

Skitnödiga människor

Sitter och läser ett inlägg från Ponnymamman på Facebook:

”Idag var det inte läge att fucka med mig men det var precis vad någon gjorde. Jag och My rider uppför en grusväg cirka 1 km från mitt stall. Då kliver En Man Som Heter Ove fram ur kolmörkret i sin trädgård. ”Hej” säger vi för att våra hästar inte ska bli rädda för honom där han står och mixtrar med sin ficklampa. Han går fram till staketet.Vad händer när en av de där lägger en hög på vägen då?

Ja, då går någon av oss av och skyfflar bort den.

Gör ni det verkligen?

-Ja. Vi gör det.Är det verkligen helt säkert?

Ja, vi gör det. Men sedan kan ju inte jag veta om varenda ryttare i trakten gör det.

-Nähä. Och vem ska ta ansvar för det då?Det får var och en göra. Jag kan bara ta ansvar för vad jag själv gör.

Men vem ska ta ansvar då, va, va?
Ska kommunen ta ansvaret?

För vadå?

Hästskiten.

Men vad är det som är så farligt med lite hästskit? Två regnskurar så är det borta.

Det är ingen som tar ansvar bla bla bla kommunen bla bla.

Jag tar ansvar för mitt. Du vill ju inte prata, du vill bara bråka. STICK OCH BRINN, SKITGUBBE! 😠

Sedan travade vi iväg uppför backen. Just nu är det bara föör många Ove överallt!

Känner nu igen det?

Människor som bara är ute efter att bråka!

Min förra hund blev en gång kallad ”hunddjävel” när hon gick fint men lös (okopplad) bredvid min häst och när man inleder en ”konversation” med mig på detta vis kan man bara gå och lägga sig direkt, så mycket kan jag säga.

För övrigt skulle jag inte drömma om att köra tillbaka och plocka upp eventuell hästskit någonstans; bor man på landet och granne med x stall och flera ridhus får man faktiskt acceptera denna form av snabbt övergående olägenhet så länge det inte råder upplockningstvång för annat än hundbajs!

Onsdag- en timme….

…..var vad det tog mig att skritta till ridhuset, rida lite lösgörande och konditionsfrämjande i 20 minuter och sedan skritta hem i rejält blåst igen.

Just nu är det av förklarliga skäl väldigt lerigt och/ eller vattensjukt nästan överallt kring vår anläggning så de där galopperna i lite friskare tempo i lätt sits får ske inom 4 väggar.

Hemma fick jag ett ryck och gjorde dessa bullar; supersnabbt och alltid gott med nybakat bröd tycker jag.

En fd stallkamrat la upp receptet på Fejjan; det ser ni här:

Besparingskrav

Var på en ”grej” ordnad av Malmö Stad för ett tag sedan och insåg att man tog besparingskravet på högsta allvar.

Detta ”enorma” choklad var vad som serverades som ”eftermiddagsfika” 🙂 🙂 🙂 !

Ridlägerfasor- då och nu

Just nu florerar det på Facebook en hel del skräckhistorier och varningar gällande några med namn utpekade ridläger och när jag läser inläggen minns jag vad jag själv drabbades av för ”tusen” år sedan.

”En gång var jag på ridläger två gånger; första och sista” skulle man kunna beskriva händelsen som jag berättade om i detta inlägg.

Ja, jag minns banne mig en hel del mycket tydligt och förstår absolut varför vi inte var nöjda; även idag och sett med en vuxens ögon.

Jag och min kompis var lite äldre än de flesta på lägret och vi kom från en välskött ridskola så detta bidrog säkert till att vi klagade på sådant som yngre kanske inte ens reflekterade över men som vi också skrev ”aldrig skulle ha accepterats av en vuxen”.

När jag läser vårt ”klagobrev” nu, så många år senare blir jag fan stolt!

Så välformulerat och klokt, eller vad tycker ni (betänk att vi var 15 och 17 år) :

Tisdag- plötsligt smäller det

Så här fridfullt såg det ut i stallet i morse.

Jag körde Vicke till ridhuset och tränade som vanligt på allt det vi vanligtvis tränar på kan man väl sammanfatta det hela.

På eftermiddagen, ungefär en timme innan jag egentligen hade planerat att ta in hästarna började det regna och Hönsmamman tänkte att det var lika bra att ta in djuren innan både jag och dom blev genomblöta.

Sagt och gjort; Molly och jag påbörjade intaget och när knappt hälften av hästarna stod i boxarna small det plötsligt till som av en bomb.

Jaha…åska….och flera rejäla smällar och jag var väldigt tacksam att 2 andra hästägare rusade till min undsättning så att vi kunde få in alla djur så fort som möjligt.

Medan vi hastade omkring började det hagla och när jag en stund senare skulle köra hem var det som att färdas på sådan där ”slush ice” som man kunde köpa när jag var barn.

Skånevinter i ett nötskal skulle jag sammanfatta dagens väder!

Bästa dragbilen?

Bra slitvarg- Subaru Forester årsmodell 2007

Jag läser ofta frågor om vilken dragbil andra rekommenderar, vad man ska tänka på och vilka kostnader man kan räkna med.

Även jag överfalls då och då av lusten att byta bil men känner att det finns en del begränsningar som jag måste ta hänsyn till.

I mitt fall vill jag kunna dra mitt 1500-släp på B-körkort och redan där minskar urvalet av nyare bilar drastiskt; det är mycket få modeller som får dra så tungt.

Dessutom vill jag ha en bensindriven ”automatare” och då är utbudet ännu mindre.

Annat man kanske ska titta på innan man köper bil är

*Bilskatten= eftersom många helt nya bilar har fått galet höjd skatt.

*Jämför bilförsäkring= det kan skilja rätt mycket beroende på vilket bolag man tecknat försäkringen hos, om man kan få någon form av flerförsäkringsrabatt, vad man önskar att försäkringen ska omfatta osv.

*Kolla bensinförbrukningen= jag var tex ganska sugen på en Volvo Cross Country ett tag men släppte detta helt när jag fick höra hur mycket bensin den drog.

Har man ett eget släp ska man så klart kolla så att tilltänkt bil får dra detta och här kan man tex använda sig av denna tjänst från Transportstyrelsen.

Men vad säger ni läsare; om ni skulle rekommendera en dragbil år mig med mina krav; vilken skulle ni föreslå?

Och vad har ni själva för dragbil och vad är för respektive nackdelarna med den? Har ni ”vanligt” B-körkort eller vilken behörighet har ni?

Måndag- efter regn kommer….

…..tydligen mer regn….

Kring vårt stall blev gårdagens storm och nederbörd inte så märkbara kunde jag konstatera i morse men däremot hade det tydligen inte regnat klart vilket jag och Elizabet bittert insåg på vår skrittrunda.

Hade regnet kört igång på det viset redan innan vi hoppade upp i sadlarna vete tusen om vi inte hade ställt in hela projektet men vad gör man när himlen öppnar sig när man redan är x minuter från stallet? Man rider vidare….och känner vätan tränga in lite här och där om jag säger så.

När jag kom hem någon timme senare var jag blöt in på trosorna trots långkalsonger, ridbyxor och termobyxor.

Men…som vi sa så känner man sig lite duktig efteråt och glad att man trots allt ”fullföljde” då vi båda tror på nyttan med att ibland skritta på asfalt och inte fastna i ridhuset för många dagar på rad.