Morgonen började med att containern som stått vid vårt hus i någon månad och där vi dumpat alla kartonger, skräp, nersågade grenar och annat brännbart hämtades.
Jätteskönt att ha haft den att slänga allt skrymmande i:
Jag har idag även ridit ut på egen hand och inser hur mycket värt det varit med alla ställen dit jag släpat med Vicke under årens lopp.
Han tycker oftast inte att det är det minsta konstigt eller skrämmande att ridas ”var som helst” och det är så klart skönt nu när jag inte har sällskap vare sig jag skulle vilja ha det eller inte.
Om ni undrar lite mer exakt var vi bor och någon gång har besökt ”The Lodge” så ser ni här på bilden nedan vägen till vårt hus.
Om man svänger höger i stället för vänster till The Lodge så kommer man till vårt hus efter ungefär 1 kilometer, enkelt förklarat.
Förutom all underbar skog har jag faktiskt en hel del öppna gräsfält att rida på.
Om ni tittar noga ovanför Vickes högra öra på bilden ovan ser ni Baltazar som en prick!
På förmiddagen såg jag förresten att Vicke hade upptäckt dovisarna (finns film på Instagram); han stod och betraktade en klunga ganska nära hans hage utan att reagera nämnvärt.
Och tur var det för när vi var ute på vår tur var vi tvungna att passera en hel drös dovhjortar som låg och vilade i gräset.
Jag ska inte påstå att Vicke bara skrittade förbi som ingenting, han fnös jättehögt och ville egentligen vända men jag kunde övertala honom att gå med mycket små och spända steg tills vi hade passerat. Och detta med mitt lilla ponnyhack….
När vi var tillbaka i stallet konstaterade jag att jag har en dold talang 🙂 !
Jag hittar oftast ridturer som varar nästan på minuten en timme 🙂 !
