Kom på att jag ju faktiskt inte har visat er mitt ridhus!
Det är nog inte svårt för en hästälskare att förstå lyckan över att ha ett alldeles eget ridhus och ärligt talat var det, kanske föga förvånande för de som känner mig, det som avgjorde beslutet om att flytta.
Jag vågar inte påstå att jag hade valt att flytta med enbart ridbanan att rida på (och fantastiska uteridningsmöjligheter förvisso) ; jag har alltid varit en ”ridhusmänniska” ut i fingerspetsarna.
Det där med att träna utomhus i alla väder finns inte för mig; jag kan så klart göra det och har gjort det också om jag varit absolut tvungen och underlaget har tillåtit det men att tex försöka utföra någon form av arbete i djup lera eller på frusen mark; nej, det är helt uteslutet.
Nu ska det ju sägas direkt att mitt ridhus är av mindre format, 18* 38 meter ungefär så jag kommer absolut inte att harva omkring där 8 dagar i veckan men att ha det som en backup är så mycket värt så det finns inte!
Underlaget verkar helt ok men dock ”för lite” så jag kommer att behöva fylla på med mer.
Min tanke är att lägga in Mak Hippo hopp som man har i Granelundshallen där jag tränar för Nina; det tycker jag passar mig och Vicke väldigt bra.
Jag har inte undersökt saken i detalj men det verkar som att man kan köpa detta underlag i Södra Sandby som ligger typ 1,5 mil från där vi bor och om jag har förstått saken rätt är det transporten som är det dyra när man fyller ridhus, inte själva massan så att säga.
Vi får se hur detta projekt utvecklar sig; jag kommer att vänta ett litet tag och ställa i ordning en del annat först.
Elen är dock utbytt i ridhuset; de gamla lysrören hade absolut gjort sitt och vi ville inte riskera elfel och de farligheter som detta kan föra med sig. Här ligger de gamla armaturerna för vidare transport till soptippen:
Förresten: den översta bilden är tagen innan vi tog över så hinderstöden är inte mina och bilden under är tagen innan jag fick härja lite med min harv men ni ser kanske att det är lite klent med underlaget?
En sak som är bedövande vacker är faktiskt utsikten 🙂 , inte för att tanken är att man ska precis glo på den när man rider!
Wow!
Åh, vilken lycka!
Nu blev jag avundsjuk.
Ja, om det blir så bra som jag hoppas (jag har ju faktiskt inte provridit där än och mer underlag behöver som sagt läggas in) så är det så nära ultimat lycka för en ”vanlig ryttare” som i alla fall jag kan önska och som är rimligt att uppnå.
Men vilken lyx. Det hade jag inte fattat, att du hade eget! Kommer du att sälja ridhuskort eller bara ha för dig själv?
Om du hade frågat mig för bara några år sedan hade jag gjort femtioelva hagar, hyrt ut boxar o lösdrift, sålt ridhuskort och bla bla bla i syfte att dra in pengar.
Nu, som jag känner idag och med den ekonomin jag har just nu vill jag bara vara i fred, utan någon alls som stökar till, smutsar ner, stör osv.
Ridhuset hade jag nog inte märkt av så mycket om andra red i eftersom jag rider på dagtid men jag känner bara ”nej, varför”.
För de pengar man kan ”tjäna” så ska man stå ut med att andra stör min ordning på olika vis och det känns inte värt det. Mitt ridhus är så litet att det rimligtvis inte torde vara speciellt attraktivt och därmed inte inbringa några större summor som jag liksom ”förlorar” på inte hyra ut.
Och jag slipper icke upp-plockat bajs, trasiga redskap, transporter på stallplanen och annat som jag gärna avstår från.
Mvh Surmuppen
Vilken lyx!! Vill oxå ha